Det räcker inte med bara lagar för att stoppa det globala överfisket. Det menar forskaren Frida Bengtsson, som undersökt vad mer som måste till för att skapa en hållbar fiskeindustri.
Internationella havsforskningsrådet ICES är den organisation som ger vetenskaplig rådgivning till EU när de beslutar om hur mycket man ska få fiska varje år. En ny studie från ICES visar att sättet de räknar på kan ge rådgivning som innebär att risken för ett för högt fisketryck är större än man tidigare trott.
Östersjöns motor riskerar att gå sönder. Det anser kritiker kan bli resultatet av att politikerna ”leker med elden” när det kommer till fiskekvoterna.
En gång i tiden var ålen Sveriges vanligaste fisk. Den fanns överallt men fiskades så hårt att den nu är på randen till utrotning. Ålbeståndet är nu en procent av vad det var på 50-talet. Enligt forskarna måste vi sluta att fiska ål om den ska ha en chans att överleva, det håller inte fiskarna med om.
Klimatförändringarna har gjort att tropiska stormar ökat i styrka. En pådrivande faktor är de stigande havstemperaturerna, som kan ge mer kraft åt stormarna och leda till värre konsekvenser för de som påverkas.
Världens största miljönätverk IUCN har under sin internationella naturvårdskongress nu i veckan antagit motion 061 som uppmanar stater att erkänna ekocid, det vill säga storskalig miljöförstöring som ett allvarligt brott i nationell och internationell rätt.
Christopher Andersen och hans dykkamrater i Strömstads sportdykarklubb har hittat stora mängder av den invasiva filtsjöpungen, även kallad ”havsspyan”, i delar av Kosterhavet där man bara för ett år sedan gjort inventeringar efter arten.
Forskare vid University of Hawaii har studerat hur ekosystemet i havet påverkas i Clarion–Clipperton-zonen i Stilla havet, där gruvbrytning nu testas. Rapporten visar att sediment som blandas upp från brytningen stör näringskedjan.
Frågan om trålningen i Östersjön är aktuell i rikspolitiken. I en enkät som Deep Sea Reporter skickat ut till riksdagspartierna svarar alla förutom Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna att de i någon mån vill stoppa trålningen i Östersjön.
Under pågående Havs- och vattenkonferensen i Göteborg i våras, samlade Havs- och Vattenmyndigheten ihop nio andra svenska myndigheter för ett samtal om vad de alla kan göra för att vattnet runt Sverige ska bli bättre.
Den som är sugen på att se vänsterprassel och hopp från fyrtiometersstup i realtid i sommar kan ratta in WWF:s nya lajvsändning om sillgrisslor. Det är ju en väldigt rolig art, säger Mathilda Karlsson på WWF.
Östersjötumlaren är idag hotad, med en populationen på historiskt låga nivåer. EU vill att Sverige inför åtgärder för att rädda den. Men det visar sig vara svårare än man trott.
Få fiskarter är så intresseväckande som hajar och rockor. Dessa urgamla broskfiskar som existerat och utvecklats i jordens hav i nära 400 miljoner år. Och våra svenska broskfiskar verkar inte vara några undantag. Även de väcker uppmärksamhet och förundran.
Under hösten rapporterade vi om blåmusslans sensationella återkomst utmed den svenska västkusten. Musselbankarna har brett ut sig i en omfattning, där vi måste backa bandet långt tillbaka i tiden, för att hitta en motsvarighet. Men detta har också skapat förutsättningar för en annan art som i huvudsak livnär sig på blåmusslor – den vanliga sjöstjärnan, Asterias rubens. Nu har de invaderat musselbankarna på ett närmast explosionsartat sätt. Och de har även fått sällskap av andra arter i musselfrosseriet. Musslorna har ett sofistikerat sätt att fly undan predatorerna men sjöstjärnorna, å andra sidan, har utvecklat ett motvapen. Följ med ner till västkustens slagfält!
Det har ryktats om att det driver runt stora mystiska gelébollar i havet. Under lång tid har de gäckat forskare. Från Nordnorge till Medelhavet har omkring 100 registreringar gjorts sedan 1985. Och tre av dessa i Sverige. Vår undervattensfotograf Tobias Dahlin har nu gjort ett fjärde fynd, i Gullmarsfjorden i Bohuslän, och han hade kameran med sig. Vi möter också Halldis Ringvold, norsk marinbiolog, som 2021 avslöjade vad som egentligen döljer sig inne i de meterstora förunderliga bollarna.
När undervattensfotografen Tobias Dahlin dök ner i Gullmarsfjorden i förra veckan möttes han av en syn han inte är van vid. Något i havet är galet. På botten ligger drivor av döende och död krill.
Med ännu en i raden av exekutiva ordrar öppnade Trump nyligen upp för djuphavsbrytning av mineraler både i havet utanför Kalifornien och på internationellt vatten – och det är kontroversiellt.
Det öronbedövande sorlet av mingel med gratis vin på en dokumentärfilmfestival tvingar mig längst bort i det lugnaste hörnet av salen. Som ensam åskådare till den stojiga hopen blir jag plötsligt tilltalad av en ovanligt prydlig ung man. Han räcker fram en hand.
En kolossbläckfisk har första gången fångats på bild i havets djup av ett internationellt forskarlag.
År 2015 fiskade en ökänt kriminell flotta med fler än 70 bottentrålare från Thailand i Saya De Malha Bank, en nedsänkt platå stor som Schweiz som ligger i Indiska oceanen mellan Mauritius och Seychellerna. Trålarna drog sina nät över havsbottnen och plockade upp olika typer av matfisk, som lizard fish, rund skrubbskädda men också hajar. Fångsten förädlades till proteinrikt fiskmjöl som sedan används som foder till kycklingar, grisar och i fiskodlingar.
När forskare talar om ”Missing Data” handlar det om att i olika förklaringsmodeller ersätta uppskattade värden med riktiga, reella värden. Något som kan bli extra viktigt i när man ska förutspå hur klimatet blir i framtiden. För även om också de ungefärliga värdena ger en bra bild av framtida klimatförändringar, blir det mer robust ju mer pålitliga mätpunkterna är.
Både knaggrockan och den småfläckiga rödhajen tycks ha ökat utmed den svenska västkusten. Samtidigt vet man att bestånden fortfarande är låga utifrån ett historiskt perspektiv.
Få fiskarter är så intresseväckande som hajar och rockor. Dessa urgamla broskfiskar som existerat och utvecklats i jordens hav i nära 400 miljoner år. Och våra svenska broskfiskar verkar inte vara några undantag. Även de väcker uppmärksamhet och förundran.
Valbajs gödslar havet och bidrar till att mildra klimatförändringarna genom att binda kol i havet, det har vi vetat sen länge. Men när de äter på en plats och sen kissar på helt andra platser kan det vara minst lika bra – för havet. Längs med enorma områden ”strösslar” valarna gödsel över annars näringsfattiga områden.
