Azorerna är en självstyrande portugisisk enklav som består av nio vulkaniska öar utspridda mitt i Atlanten. Här har man lyckats skapa något som extremt få länder än så länge knappt börjat med. Att göra minst 30 procent av havet utanför sina kuster till marina skyddsområden. Man har redan nått FN:s mål om att skydda just 30 procent hav sitt hav.
Termen ”naturvårdare” är inte en juridiskt skyddad titel som ”advokat” eller ”läkare”, och det är bra. Det gör att människor som Hans Saleo kan få erkännande för det viktiga arbete han gör för att skydda mantarockor, även utan formella meriter.
Bottnarna i Byfjorden i Bohuslän är stendöda under 15 meters djup. Ett begränsat vattenombyte som gör att syret snabbt förbrukas tillsammans med gamla synder från Uddevallavarvet som samlat stora mängder tungmetaller i bottensedimentet har gjort liv närmast omöjligt där nere. Men ett nytt projekt håller på att ge liv åt de döda bottnarna.
En gång i tiden var ålen Sveriges vanligaste fisk. Den fanns överallt men fiskades så hårt att den nu är på randen till utrotning. Ålbeståndet är nu en procent av vad det var på 50-talet.
Enligt forskarna måste vi sluta att fiska ål om den ska ha en chans att överleva, det håller inte fiskarna med om.
De världsberömda undervattensfotograferna Göran Ehlmé och Nuno Sá dyker utanför ön St Maria i Azorerna när de plötsligt får syn på något helt oväntat.
De har båda dykt i nästan alla världens hav, bland valar, hajar, mantor, valrossar och späckhuggare, men aldrig sett något liknande.
Vad är det som flyter i vattnet? Något stort, orange och tubformat. My Ehlmé Tange är med på expeditionen och passar på att ta några helt osannolikt vackra bilder på varelsen, eller varelserna, för de är många.