Krönika: Allting går att sälja med mördande reklam

Ett pressmeddelande i veckan fick mig att fundera över Jordbruksverkets kontakt med verkligheten. Forskarnas larmrapporter om fiskbestånden tycks inte ha nått byråkraterna bakom verkets flotta fasad i Jönköping.

– Vi bedömer att det behövs en kombination av åtgärder för att få mer fisk på bordet. Sill och skarpsill är en under­utnyttjad resurs för livsmedelsproduktion.

Så skriver verket. Men det handlar inte om att förespråka fiskestopp för att på lång sikt rädda bestånden. Tvärtom. Med ökad reklam ska vi börja äta ännu mer av fisken som håller på att fiskas ut. Utfiskningen synes inte vara något problem. Problemet är bristen på marknadsföring, hävdar de skarpa analytikerna på Jordbruksverket. Allting går att sälja med mördande reklam, även fisk som inte finns:

– Vi ser att produkt­utveckling, information och generisk marknads­föring, det vill säga marknads­föring av produkter, inte varu­märken, är viktiga verktyg för att öka efterfrågan, säger Kristina Mattsson, jordbruks­politisk utredare på Jordbruksverket.

Jordbruksverket låter som ett eko av företrädare för den storskaliga fiskindustrin som dammsuger Östersjön på sill, strömming och skarpsill. Industrin hävdar att det saknas hamnar för mottagning av stora volymer fisk i Sverige. Därför skeppas den till Danmark där den mals ned till mjöl, som blir mat åt bland annat norsk odlad lax. 

”Det handlar om att få landning och mottagning av pelagisk fisk att fungera väl i svenska hamnar. För att klara det krävs förbättringar av infra­strukturen i de flesta hamnarna med aktiv mottagning av fisk”, skriver Jordbruksverket. Inte ett ord om bristen på fisk. Bara en from förhoppning om att statliga pengar till svenska hamnar kommer att göra att svenskar äter mer sill och strömming. Men även om trålindustrin kan ändra sina fångstmetoder så att fisken inte mosas efter dammsugningen och kan bli mat för människor – bör vi äta den?

Ett annat verk, Livsmedelsverket skriver: ”Strömming/sill från Östersjön och Bottniska viken kan innehålla höga halter av miljögifterna dioxin och PCB. Därför bör barn, unga, gravida, ammande eller den som vill bli gravid i framtiden äta den här fisken högst 2–3 gånger per år. Övriga personer kan äta den en gång i veckan.”

Med andra ord kan Jordbruksverkets reklam verkligen bli mördande…

De båda statliga verken skiljer sig också åt i sin miljömedvetenhet. Livsmedelsverket skriver på sin hemsida: ”Fisk och skaldjur är till stora delar en vild resurs och vissa arter hotas av utfiskning. Det finns även fiskemetoder och odlingar som kan skada miljön. Så för miljöns skull är det bra att inte äta för mycket fisk”.

Så hur ska jag, stackars medborgare, tänka?

– Ät mer fisk! Säger Jordbruksverket.

– Ät inte för mycket fisk! säger Livsmedelsverket.

– Stoppa fisket! säger forskarna.

Total förvirring råder. Som i hela den svenska och europeiska fiskeripolitiken.