Artigt mingel medan havet dör Fiskeforum 2024

Konflikterna inom svenskt fiske är mycket hårda. Småskaliga kustfiskare på ost- och sydkusten står mot ett litet antal jättelika trålare från Västkusten. Jag såg fram emot tuffa diskussioner och fruktbara meningsutbyten vid årets Fiskeforum. Men möttes av trevlig samvaro i lyxig mingelmiljö.

När representanter för olika fiskeintressen möttes betonades vikten av att kunna samtala med varandra. Som om det vore ett självändamål. Och som om det handlade om interna frågor mellan fiskets småpåvar, inte om att rädda havet för kommande generationer.

Vid Fiskeforum 2022 hängde smockan bokstavligen i luften, nu fördes artiga konversationer under kak-minglandet mellan föreläsningarna. Trots att situationen i svenska hav är allvarligare än någonsin tidigare. Ansvariga myndigheter, Jordbruksverket och Havs- och Vattenmyndigheten, gav löften om nya ”visioner”. Jordbruksverkets generaldirektör talade om affärsplaner och att ”stötta svenskt fiske”. Som om fiskbeståndens kris försvinner med marknadsföring och statligt stöd.

Istället för att utmana varandra om de existentiella frågor som fiskedebatten borde handla om, valde man att vara rörande överens om att fler sälar och skarvar måste dödas. Men i den fina Hazeliussalen i Hasselbackens hotell används inte begrepp som skjuta eller döda. Byråkrater, politiker och fiskepampar talar istället om ”behovet av förvaltning”. Samma uttryck används för dödandet av fisk: ”förvaltning av resursen”.

Vår sportfiskeintresserade kung var på plats. Carl XVI Gustaf står över alla smilande intressenter och konstaterade:

– Många av oss blev häpna över hur illa ställt det är med flera fiskbestånd i vårt älskade Östersjön.

Kungen hade tagit till sig av fakta, tydligt förmedlade av SLU-forskaren David Gilljam.

Gilljam beskrev hur sill/strömmingsbestånden har gått stadigt neråt och nu befinner sig på kritiska nivåer.

Men dessa fakta berörde inte jättetrålarnas VD Anton Paulrud. Han är optimist, hävdade han. Och motiverade mer fiske med att jordens befolkning snabbt ökar och behöver protein. Det framstår som gåtfullt varför Paulruds fartyg i så fall levererar drygt 90 procent av fångsten till djurfoder, efter att ha dammsugit Östersjön.

Paulrud betonade också vikten av att vi är självförsörjande på fisk. Så varför, i herrans namn, mals hans fisk ner i Danmark och äts upp av lax i Norge?

Idag importerar Sverige 75 procent av den havsmat vi äter. NATO-medlemskapet kräver att vi har en robust beredskap, sa Teija Aho, från Sveriges fiskares producentorganisation. I beredskapen ingår livsmedelsförsörjning. Aho fick medhåll av många, inklusive politikerna från riksdagens miljö- och jordbruksutskott. Men, frågar jag mig, hur ska den svenska självförsörjningsgraden kunna öka, när bestånden krymper och fångsterna måste minska? För mig finns bara ett svar: stoppa det storskaliga foderfisket, ställ om till småskaligt fiske för mat till människor – eller ”humankonsumtion” som internlingon lyder.

Enligt Anton Paulrud visar hans organisations mätningar att dioxinnivåerna söder om Stockholm nu är under gränsvärdet för vad människor anses tåla. Då så – ta strömmingen från den odlade norska laxen! Och låt människor, sälar och vilda rovfiskar äta sig mätta.

Av politikerna utmärkte sig centerpartiets Anders Karlsson, f d deltidslantbrukare från Sävsjö. Han var den ende som helhjärtat stod upp för fortsatt storskaligt industrifiske. Karlsson anser att det är orimligt att stoppa fisket, eftersom det då blir omöjligt att bedriva fiskeriföretag. Och det har han ju rätt i…men vad händer med företagen när fisken tar slut? Centerpartisten kom också med det radikala förslaget att framställa biogas av dödade sälar. (”De bör ju användas till något”). Och införa skottpengar på säl och skarv.

Övriga riksdagspartier ville satsa på småskaligt fiske, utan att närmare analysera hur det påverkas av det storskaliga fisket: Då hade man ju riskerat dålig stämning i de fina salarna.

Jag kan äntligen gå ut i solskenet – våren är på väg! Snart ska min blekingska grässill som vanligt komma in för att leka vid Tjurköbron. Hoppas jag.