På Sveriges västkust ligger Västerhavet med Sveriges saltaste vatten och största marina artrikedom. Västerhavet innefattar både Kattegatt, Skagerrak och Öresund och är hem till bland annat makrill, kelp, bläckfisk, sjöstjärnor, koraller, tumlare och hela 17 hajarter.
Skagerrak som ligger längst norrut i Västerhavet är hem till ungefär 1500 djur och växter, tack vare havsvattnets höga salthalt på runt 35 promille. Tillsammans med Väderöarnas naturreservat i Bohusläns skärgård är Kosterhavet ett av Sveriges mest artrika havsområden. Och flera fjordar i Bohuslän anses så skyddsvärda att de är klassade som Natura 2000.
Men ju längre söder ut man kommer på västkusten så blir vattnet sötare på grund av tillflöden från åar, älvar och inflöde av bräckt vatten från Östersjön. I Kattegatt och runt Öresund är salthalten därför bara runt 15 promille. Salthalten styr till stor del vilka arter som klarar av att leva i havet. Detta gör att antalet arter i det sötare Kattegatt bara är runt hälften av det salta Skagerrak.
Kosterhavet kan sedan 2009 titulera sig som Sveriges första marina nationalpark. De varierande djupen, höga salthalten, djupa hårdbottnar och korallrev som finns i Kosterhavet är unika livsmiljöer för Sverige. Miljön har bidragit till den stora artrikedomen på ungefär 12 000 arter. Dessutom finns runt 200 djurarter och nio algarter bara i Kosterhavet.
Det salta och kalla djupvatten som tar sig in från Atlanten, via Kosterfjordens djupränna på 250 meters djup, gör det möjligt för djuphavsdjur att leva nära kusten. Detta ger även unika förutsättningar för ovanliga svampdjur, koraller, rockor, piprensare, armfotingar och mossdjur att existera. Nationalparken är dessutom hem till Västerhavets största bestånd av knubbsäl som forskare studerat sedan 70-talet.
Gullmarsfjorden är ett Natura 2000-område och har ett unikt djurliv och är välbesökt av både dykare och forskare. År 1983 blev Gullmarsfjorden, eller Gullmarn som den ibland kallas, Sveriges första marina skyddsområde och angränsar till flera naturreservat på land. Gullmarsfjorden är 25 km lång, 1–3 km bred och Sveriges enda tröskelfjord vilket innebär att tröskeln vid mynningen är grundare (runt 40 meter) än den är innanför (upp till 120 meter). Detta påverkar vattenutbytet med Skagerrak och gör att det salta vattnet fastnar och skapar ett tydligt språngskikt mellan det salta bottenvattnet från Nordsjöns djup och det sötare ytvattnet från Östersjön, Skagerrak och lokal avrinning.
Miljön i Gullmarsfjorden är väl dokumenterad eftersom vetenskapliga studier har gjorts i området sedan 1830-talet. Idag finns flera forskningsstationer vid Gullmarsfjorden där man på nära håll kan studera små djur som krill och koralldjur och en lokal torskpopulation.
Mellan Sverige, Norge och Danmark ligger ytterligare ett Natura 2000-område, Bratten, som är det största marina skyddsområdet i Skagerrak. Det över 1000 kvadratkilometer stora området karakteriseras av djupa hård- och mjukbottnar, dalgångar och hålor som man tror uppkommit genom att gas läckt från jordskorpan. I Bratten finns också Sveriges djupaste havsområde på 560 meter. Många ovanliga fiskar och ryggradslösa djur lever i Bratten tack vare den ovanligt djupa hårdbottenmiljön. Här lever flera skyddsvärda arter som djuphavskoraller, svampdjur, hajar, rockor, havsmus och hälleflundra. Trots att området är skyddat tillåts ändå bottentrålning i stora delar och Bratten är ett viktigt område för fiske efter Nordhavsräka och stor fisk på de djupa lerbottnarna.
Västerhavet står inför flera utmaningar varav fiske och överfiske är en av de främsta. Bestånden av fisk har minskat kraftigt under de senaste 100 åren. Allvarligast är situationen för torsken i Kattegatt men även många bottenfiskar har minskat så kraftigt att det är svårt att förutspå deras framtid. Torskens minskning har gjort att ICES (internationella havsforskningsrådet) de senaste åren gett rådet att helt stoppa torskfisket.
Det finns i synnerhet få gamla, stora torskar som kan producera ägg och larvet av hög kvalitet i Västerhavet. Att de stora fiskarna försvinner kan påverka andra delar i näringskedjan genom så kallade trofiska kaskader. Längs med Skagerraks kuster tros bristen på stora fiskar bidragit till att grunda vikar fylls med fintrådiga alger och att ålgräs, som fungerar som barnkammare för bland annat fiskyngel, försvinner. Detta kan leda till artförlust för hela ekosystemet. I Öresund däremot, har det varit förbjudet att tråla sedan 1930-talet, vilket gör att det finns en mer normal fördelning av olika storlekar på torsk i området.
Situationen för miljögifter är på många sätt bättre på västkusten än i Östersjön. Dioxinhalten i sill från västkusten har minskat sedan 1990-talet och är säker att äta. Men i vissa fall går utvecklingen åt fel håll. Kvicksilver i torsk ökar i Kattegatt och halten perfluorerade ämnet FOSA och arsenik är högre i sill i Västerhavet än i andra havsområden.
Att måla båtar med bottenfärg som innehåller organiska tennföreningar är ett allvarligt problem i Vösterhavet, trots att det i både Sverige och EU varit förbjudet sedan 90-talet. Gifterna finns fortfarande i sediment från farleder och hamnar. Tack vare förbud har dessa ämnen minskat något under de senaste åren men skadar det marina livet allvarligt eftersom de är giftiga även vid låga koncentrationer. Snäckor har till exempel visat sig utveckla könsorgan från båda könen när de utsatts för gifter från bottenfärg.
Vissa områden längs med Västerhavets kust visar på övergödningssymtom. Detta är på platser där belastningen av näring från land hög och vattenutbytet begränsat. Men halterna av kväve har minskat sedan 1990-talet, vilket tyder på att åtgärder för att minska tillförseln har haft effekt. Men även torskens försvinnande har visat sig ge lika stor övergödningseffekt som näringsbelastningen.
Likt Östersjön förekommer giftiga algblomningar även på västkusten, men då främst av så kallade dinoflagellater. I vissa fall kan exempelvis blåmusslor bli oätliga när dessa alggifter ansamlas. Vissa dinoflagellater kan även lysa upp vattnet genom så kallad bioluminiscens. Det är känt som mareld och förekommer oftast på sensommaren. På västkusten är mareld inte farligt men i Östersjön kan det vara giftigt.
På grund av den förändrade havsmiljön och ökade transporter har Västerhavet fått nya tillskott av arter i form av främmande och invasiva arter. Främmande arter är de arter som med människans hjälp spridits utanför sina naturliga utbredningsområden. Vissa av dessa räknas som invasiva eftersom de kan orsaka problem. I marina miljöer tar sig ofta främmande arter till nya platser genom fartygs ballastvatten som tankas in i en hamn och släpps ut i en annan. Några exempel på främmande arter i Västerhavet är kammaneten Mnemiopsis leydyi, Japanskt jätteostron och Sargassosnärja. De kan ta över stora områden och ställa till det för den biologiska mångfalden.
TEXT: Lina Mattsson
Under hösten rapporterade vi om blåmusslans sensationella återkomst utmed den svenska västkusten. Musselbankarna har brett ut sig i en omfattning, där vi måste backa bandet långt tillbaka i tiden, för att hitta en motsvarighet. Men detta har också skapat förutsättningar för en annan art som i huvudsak livnär sig på blåmusslor – den vanliga sjöstjärnan, Asterias rubens. Nu har de invaderat musselbankarna på ett närmast explosionsartat sätt. Och de har även fått sällskap av andra arter i musselfrosseriet. Musslorna har ett sofistikerat sätt att fly undan predatorerna men sjöstjärnorna, å andra sidan, har utvecklat ett motvapen. Följ med ner till västkustens slagfält!
Det har ryktats om att det driver runt stora mystiska gelébollar i havet. Under lång tid har de gäckat forskare. Från Nordnorge till Medelhavet har omkring 100 registreringar gjorts sedan 1985. Och tre av dessa i Sverige. Vår undervattensfotograf Tobias Dahlin har nu gjort ett fjärde fynd, i Gullmarsfjorden i Bohuslän, och han hade kameran med sig. Vi möter också Halldis Ringvold, norsk marinbiolog, som 2021 avslöjade vad som egentligen döljer sig inne i de meterstora förunderliga bollarna.
Under flera år har det rapporterats om blåmusslornas död. Mycket forskning har lagts ner på att försöka förstå varför de har försvunnit. Men i år har något hänt.
När undervattensfotografen Tobias Dahlin dök ner i Gullmarsfjorden i förra veckan möttes han av en syn han inte är van vid. Något i havet är galet. På botten ligger drivor av döende och död krill.
Tumlarna i Öresund och Kattegatt försvinner i snabb takt och nu larmar forskarna, enligt SVT Helsingborg.
På Sveriges västkust ligger Västerhavet med Sveriges saltaste vatten och största marina artrikedom. Västerhavet innefattar både Kattegatt, Skagerrak och Öresund och är hem till bland annat makrill, kelp, bläckfisk, sjöstjärnor, koraller, tumlare och hela 17 hajarter.
Nu har forskare fastställt att knubbsälarna i Kosterhavet blir allt färre. Under förra året födde bara hälften av honorna ungar. Det visar forskning från Göteborgs universitet, efter årets sälräkning. – Vi blev väldigt paffa. Man kan inte bortförklara de här låga sifforna år efter år, säger Karin Hårding, professor i zoologisk ekologi vid Göteborgs universitet och den som leder projektet.
Under 2023 fångades relativt många humrar i de svenska och norska vattnen, men det berodde inte på att antalet humrar har blivit fler, tvärtom.
När två stora vindkraftsparker planerades i havet på svenska västkusten blev räkfiskarna oroliga att de inte längre skulle kunna tråla efter räkor var de ville. Trålfiskarna lyckades få med sig Uddevalla kommunstyrelse i oron och tillsammans satte de ihop en kampanj som de kallade ”Rädda räkan”. Frågan är bara – vilken räka och från vem ska den räddas?
Javisst har vi hajar i Sverige. Kanske upp till 19 stycken olika arter! Vissa är förstås väldigt sällsynta besökare i våra vatten medan andra lever hela sina liv på samma plats.
På klipporna i Bohuslän lever små diskreta snäckor med speciella egenskaper. Snäcksamlande forskare har nu fått ledtrådar om vad som är avgörande för arters överlevnad.
Han har synts till på flera platser utmed svenska kusten de senaste dagarna - men nu har den påstådda spionvalen Hvaldimir plötsligt dykt upp mitt inne i Göteborgs hamn. Lekfull, nyfiken och kontaktsökande.
Den vitval som väckt stor uppståndelse i Hunnebostrand kan vara Hvaldimir – en rysk "spionval" som rymt från ett uppdrag, rapporterar P4 Väst.
Att plantera nytt ålgräs på platser där det varit försvunnet kan göra susen för djurlivet. Omkring 80 procent av de ryggradslösa djuren har återvänt i ett projekt på Västkusten.
För 80 år sedan sjönk ubåten Ulven i Göteborgs skärgård. Hitlers mina innebar döden för 33 svenska sjömän. Nu hedras offren av både Försvaret och anhöriga.
Stillahavsostronet är större än vår inhemska variant och dess kanter är så vassa att sjukvården på västkusten gått ut med varningar till badande turister. Den är främmande men ännu inte invasiv.
Mattias Sköld är forskare på SLU Aqua i Lysekil. Han har varit med och filmat havsbottnen i marina skyddsområden, bland annat i Bratten, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV).
I laboratoriets akvarier lyser yviga koraller spöklikt vita i mörkret. Men ute i havet, under ytan, finns nästan bara grus och döda skelett kvar. Här är forskarna som ska rädda Sveriges sista korallrev. En strålande vårsol glittrar i Kosterhavets vatten och kastar solkatter mot bryggor och sjöbodar. Men inne i labbet på Tjärnö marina laboratorium utanför Strömstad är det mörkt.
Filmen "What have we done?" som visar upp människans hänsynslöshet gentemot våra hav, fick ett hedersomnämnande i den internationella tävlingen DPG/Wetpixel Masters 2022.
Ett fartyg som fiskade i Skagerrak fick upp en riktigt ovanlig fångst i måndags. Fiskarna hade fått upp en haj som ingen av dem kände igen. Det visade sig till slut vara en sexbågig kamtandshaj
Sex erfarna undervattensfotografer gör gemensam sak och filmar och fotograferar den unika undervattensvärlden. Man besöker de mytomspunna Persgrunden och flera platser runt Koster. Flera av dykarna har dykt här tidigare, men det var länge sedan
“Jag såg min första rocka i Sverige för ett halvår sedan, men då hade jag tyvärr ingen kamera med mig. Men nu fick jag verkligen en revansch. I slutet av dyket, med lite luft kvar i dyktanken, fick jag flyga in i en klorockas värld. Jag försökte anpassa min rytm och hastighet, och efter ett tag kände jag mig som en rocka själv” - Göran Ehlmé, Undervattensfotograf
Åklagaren som leder undersökningen av hajslakten i Lysekils hamn har nu hopp om att hitta de skyldiga. Färgrester på hajarna kan leda till fällande dom. Deep Sea Reporters/Tobias Dahlins minutlånga filmsekvens, som visar hajmassakern, har väckt mycket kraftiga reaktioner. Hundratusentals människor i Sverige och världen har sett filmen. Ett stort antal har reagerat med avsky inför hur vissa yrkesfiskare behandlar havslevande djur, i det här fallet fridlysta hajar och rockor
I januari spolades en död havssköldpadda upp utanför Smögen – och visade sig vara en art som inte setts i Sverige sedan 1800-talet. Nu är sköldpaddshonan obducerad och veterinärer har kommit fram till två möjliga dödsorsaker
