På Sveriges västkust ligger Västerhavet med Sveriges saltaste vatten och största marina artrikedom. Västerhavet innefattar både Kattegatt, Skagerrak och Öresund och är hem till bland annat makrill, kelp, bläckfisk, sjöstjärnor, koraller, tumlare och hela 17 hajarter.
Skagerrak som ligger längst norrut i Västerhavet är hem till ungefär 1500 djur och växter, tack vare havsvattnets höga salthalt på runt 35 promille. Tillsammans med Väderöarnas naturreservat i Bohusläns skärgård är Kosterhavet ett av Sveriges mest artrika havsområden. Och flera fjordar i Bohuslän anses så skyddsvärda att de är klassade som Natura 2000.
Men ju längre söder ut man kommer på västkusten så blir vattnet sötare på grund av tillflöden från åar, älvar och inflöde av bräckt vatten från Östersjön. I Kattegatt och runt Öresund är salthalten därför bara runt 15 promille. Salthalten styr till stor del vilka arter som klarar av att leva i havet. Detta gör att antalet arter i det sötare Kattegatt bara är runt hälften av det salta Skagerrak.
Kosterhavet kan sedan 2009 titulera sig som Sveriges första marina nationalpark. De varierande djupen, höga salthalten, djupa hårdbottnar och korallrev som finns i Kosterhavet är unika livsmiljöer för Sverige. Miljön har bidragit till den stora artrikedomen på ungefär 12 000 arter. Dessutom finns runt 200 djurarter och nio algarter bara i Kosterhavet.
Det salta och kalla djupvatten som tar sig in från Atlanten, via Kosterfjordens djupränna på 250 meters djup, gör det möjligt för djuphavsdjur att leva nära kusten. Detta ger även unika förutsättningar för ovanliga svampdjur, koraller, rockor, piprensare, armfotingar och mossdjur att existera. Nationalparken är dessutom hem till Västerhavets största bestånd av knubbsäl som forskare studerat sedan 70-talet.
Gullmarsfjorden är ett Natura 2000-område och har ett unikt djurliv och är välbesökt av både dykare och forskare. År 1983 blev Gullmarsfjorden, eller Gullmarn som den ibland kallas, Sveriges första marina skyddsområde och angränsar till flera naturreservat på land. Gullmarsfjorden är 25 km lång, 1–3 km bred och Sveriges enda tröskelfjord vilket innebär att tröskeln vid mynningen är grundare (runt 40 meter) än den är innanför (upp till 120 meter). Detta påverkar vattenutbytet med Skagerrak och gör att det salta vattnet fastnar och skapar ett tydligt språngskikt mellan det salta bottenvattnet från Nordsjöns djup och det sötare ytvattnet från Östersjön, Skagerrak och lokal avrinning.
Miljön i Gullmarsfjorden är väl dokumenterad eftersom vetenskapliga studier har gjorts i området sedan 1830-talet. Idag finns flera forskningsstationer vid Gullmarsfjorden där man på nära håll kan studera små djur som krill och koralldjur och en lokal torskpopulation.
Mellan Sverige, Norge och Danmark ligger ytterligare ett Natura 2000-område, Bratten, som är det största marina skyddsområdet i Skagerrak. Det över 1000 kvadratkilometer stora området karakteriseras av djupa hård- och mjukbottnar, dalgångar och hålor som man tror uppkommit genom att gas läckt från jordskorpan. I Bratten finns också Sveriges djupaste havsområde på 560 meter. Många ovanliga fiskar och ryggradslösa djur lever i Bratten tack vare den ovanligt djupa hårdbottenmiljön. Här lever flera skyddsvärda arter som djuphavskoraller, svampdjur, hajar, rockor, havsmus och hälleflundra. Trots att området är skyddat tillåts ändå bottentrålning i stora delar och Bratten är ett viktigt område för fiske efter Nordhavsräka och stor fisk på de djupa lerbottnarna.
Västerhavet står inför flera utmaningar varav fiske och överfiske är en av de främsta. Bestånden av fisk har minskat kraftigt under de senaste 100 åren. Allvarligast är situationen för torsken i Kattegatt men även många bottenfiskar har minskat så kraftigt att det är svårt att förutspå deras framtid. Torskens minskning har gjort att ICES (internationella havsforskningsrådet) de senaste åren gett rådet att helt stoppa torskfisket.
Det finns i synnerhet få gamla, stora torskar som kan producera ägg och larvet av hög kvalitet i Västerhavet. Att de stora fiskarna försvinner kan påverka andra delar i näringskedjan genom så kallade trofiska kaskader. Längs med Skagerraks kuster tros bristen på stora fiskar bidragit till att grunda vikar fylls med fintrådiga alger och att ålgräs, som fungerar som barnkammare för bland annat fiskyngel, försvinner. Detta kan leda till artförlust för hela ekosystemet. I Öresund däremot, har det varit förbjudet att tråla sedan 1930-talet, vilket gör att det finns en mer normal fördelning av olika storlekar på torsk i området.
Situationen för miljögifter är på många sätt bättre på västkusten än i Östersjön. Dioxinhalten i sill från västkusten har minskat sedan 1990-talet och är säker att äta. Men i vissa fall går utvecklingen åt fel håll. Kvicksilver i torsk ökar i Kattegatt och halten perfluorerade ämnet FOSA och arsenik är högre i sill i Västerhavet än i andra havsområden.
Att måla båtar med bottenfärg som innehåller organiska tennföreningar är ett allvarligt problem i Vösterhavet, trots att det i både Sverige och EU varit förbjudet sedan 90-talet. Gifterna finns fortfarande i sediment från farleder och hamnar. Tack vare förbud har dessa ämnen minskat något under de senaste åren men skadar det marina livet allvarligt eftersom de är giftiga även vid låga koncentrationer. Snäckor har till exempel visat sig utveckla könsorgan från båda könen när de utsatts för gifter från bottenfärg.
Vissa områden längs med Västerhavets kust visar på övergödningssymtom. Detta är på platser där belastningen av näring från land hög och vattenutbytet begränsat. Men halterna av kväve har minskat sedan 1990-talet, vilket tyder på att åtgärder för att minska tillförseln har haft effekt. Men även torskens försvinnande har visat sig ge lika stor övergödningseffekt som näringsbelastningen.
Likt Östersjön förekommer giftiga algblomningar även på västkusten, men då främst av så kallade dinoflagellater. I vissa fall kan exempelvis blåmusslor bli oätliga när dessa alggifter ansamlas. Vissa dinoflagellater kan även lysa upp vattnet genom så kallad bioluminiscens. Det är känt som mareld och förekommer oftast på sensommaren. På västkusten är mareld inte farligt men i Östersjön kan det vara giftigt.
På grund av den förändrade havsmiljön och ökade transporter har Västerhavet fått nya tillskott av arter i form av främmande och invasiva arter. Främmande arter är de arter som med människans hjälp spridits utanför sina naturliga utbredningsområden. Vissa av dessa räknas som invasiva eftersom de kan orsaka problem. I marina miljöer tar sig ofta främmande arter till nya platser genom fartygs ballastvatten som tankas in i en hamn och släpps ut i en annan. Några exempel på främmande arter i Västerhavet är kammaneten Mnemiopsis leydyi, Japanskt jätteostron och Sargassosnärja. De kan ta över stora områden och ställa till det för den biologiska mångfalden.
TEXT: Lina Mattsson
Deep Sea Reporter granskar bottentrålning i marina skyddade områden – del ett. Den svenska räkan är både rödlistad enligt artdatabanken och har mist sin MSC-märkning, ändå fortsätter trålningen efter räkor också i marina skyddsområden. Deep Sea Reporter kommer att i två reportage granska bottentrålningens följder. I del ett dyker vi ner i Gullmarsfjorden, Sveriges första marina skyddsområde och landets enda tröskelfjord med ett unikt marint liv.
Kunming-Montréal-ramverket klubbades igenom på CBD COP15 i Montréal 2022. Till COP16 skulle alla länder sedan ta fram en handlingsplan på hur man skulle genomföra de mål som ingår i ramverket för biologisk mångfald, bland annat målet om att skydda 30 procent av naturen i hav och på land. Sverige har fortfarande ingen sådan handlingsplan, tre år senare.
Regnbåge utgör 85 procent av den svenska matfiskproduktionen. Nu uppmanar WWF till att undvika fisken. Samtidigt får viss torsk grönt ljus igen i organisationens fiskguide. Vi ser inte den förflyttning som behövs för att våra hav ska må bättre, säger Inger Melander på WWF.
Tidigare i höstas rapporterade Deep Sea Reporter om det dykförbud som nu införs på sex platser i Kosterhavet. Syftet är att skydda de känsliga korallrev som finns där. Men nu ändrar länsstyrelsen beslutet och ger undantag på vissa populära dykplatser.
Christopher Andersen och hans dykkamrater i Strömstads sportdykarklubb har hittat stora mängder av den invasiva filtsjöpungen, även kallad ”havsspyan”, i delar av Kosterhavet där man bara för ett år sedan gjort inventeringar efter arten.
Bottnarna i Byfjorden i Bohuslän är stendöda under 15 meters djup. Ett begränsat vattenombyte som gör att syret snabbt förbrukas tillsammans med gamla synder från Uddevallavarvet som samlat stora mängder tungmetaller i bottensedimentet har gjort liv närmast omöjligt där nere. Men ett nytt projekt håller på att ge liv åt de döda bottnarna.
I år fick den europeiska makrillen rött ljus i Världsnaturfondens fiskguide, vilket är en signal om att helt avstå från makrill. Beståndet i nordostatlanten har minskat med nästan 80 % sedan 2014. Men trots matvarujättarnas strikta policyer säljs fortfarande makrillburkar hos ICA, Coop och Axfood. - Det är väldigt olyckligt, säger Inger Melander, fiskeexpert på WWF.
Om översvämningarna blir fler kan kustinvånare tänka sig att flytta till inlandet. Det visar en ny studie från Statens geotekniska institut som undersökt kustbefolkningens oro för- och inställning till extremväder.
Regeringen vill ta bort miljöbalkens förbud mot kärnkraft i så gott som all svensk skärgård. Detta skulle öppna för kärntekniska anläggningar i bland annat Bohuslän, på Öland och Gotland samt i Stockholms skärgård.
Dokumentären ” Västerhavets hemligheter” tilldelades i helgen priset bästa foto och Estonia fonds specialpris i den estländska naturfilmsfestivalen MAFF, Matsalu Nature Film Festival in Lihula. Dessutom utsågs filmen nyligen till bästa Nordiska naturfilm i den tyska filmfestivalen Green Screen festival i staden Eckenförde vid Östersjökusten.
Alla delar av haven är under en trippel attack, enligt EU:s klimattjänst Copernicus stora årliga havsrapport. De här förändringarna påverkar oss alla – ekosystemen, samhället och ekonomin, säger oceanografen Karina von Schuckmann.
I dag, den 22 september, är det återigen dags för hummerfiskepremiär. Det sker klockan 7 på morgonen den första måndagen efter 20 september varje år. En högtidsstund för många västkustbor. Där hotell och restauranger dukar upp specialbufféer med hummerpaket och hummersupéer. Men det finns en baksida på festen. Varje år går tusentals hummertinor förlorade i havet, tinor som fortsätter att "fisk" under lång tid framöver. Vi var med vid förra årets premiär utanför Strömstad.
Länsstyrelsen i Västra Götaland har i en konsekvensutredning föreslagit ett totalt dykförbud i sex olika områden inom Kosterhavets nationalpark och i Väderöarnas Natura2000-område. Syftet ska vara att skydda de få återstående ögonkorallerna som finns på mellan 80 och 120 meters djup.
Redan de gamla grekerna högaktade den gulstrimmiga mullusen - eller kort och gott - mullen. I takt med stigande havstemperaturer har den sedan flera år tillbaka förekommit på svenska västkusten under hösten. Däremot har man aldrig registrerat lek och fortplantning i svenska vatten. Men mycket tyder på att mullen numera är att betrakta som en bofast och reproducerande art. Många grunda vikar längs med västkusten har formligen kryllat av dess yngel i sommar.
Den är uppkallad efter aposteln Petrus och bär ett falskt öga för att förvirra rovfiskar. I Medelhavet är den en uppskattad matfisk. Men nu har den kommit hit, till Sverige. På 20 meters djup i Gullmarsfjorden på den svenska västkusten har Deep Sea reporter mött en högst ordinär och spektakulär fisk: Sanktpersfisken.
En, för svenska vatten, helt ny art av virvelmask har hittats av dykare runtom på svenska västkusten. Den är stor och dansant och har sitt ursprungliga utbredningsområde vid sydligare breddgrader. Deep Sea reporter har mött den nya virvelmasken vid Flatholmen utanför Lysekil.
Under pågående Havs- och vattenkonferensen i Göteborg i våras, samlade Havs- och Vattenmyndigheten ihop nio andra svenska myndigheter för ett samtal om vad de alla kan göra för att vattnet runt Sverige ska bli bättre.
Under hösten rapporterade vi om blåmusslans sensationella återkomst utmed den svenska västkusten. Musselbankarna har brett ut sig i en omfattning, där vi måste backa bandet långt tillbaka i tiden, för att hitta en motsvarighet. Men detta har också skapat förutsättningar för en annan art som i huvudsak livnär sig på blåmusslor – den vanliga sjöstjärnan, Asterias rubens. Nu har de invaderat musselbankarna på ett närmast explosionsartat sätt. Och de har även fått sällskap av andra arter i musselfrosseriet. Musslorna har ett sofistikerat sätt att fly undan predatorerna men sjöstjärnorna, å andra sidan, har utvecklat ett motvapen. Följ med ner till västkustens slagfält!
Det har ryktats om att det driver runt stora mystiska gelébollar i havet. Under lång tid har de gäckat forskare. Från Nordnorge till Medelhavet har omkring 100 registreringar gjorts sedan 1985. Och tre av dessa i Sverige. Vår undervattensfotograf Tobias Dahlin har nu gjort ett fjärde fynd, i Gullmarsfjorden i Bohuslän, och han hade kameran med sig. Vi möter också Halldis Ringvold, norsk marinbiolog, som 2021 avslöjade vad som egentligen döljer sig inne i de meterstora förunderliga bollarna.
Under flera år har det rapporterats om blåmusslornas död. Mycket forskning har lagts ner på att försöka förstå varför de har försvunnit. Men i år har något hänt.
När undervattensfotografen Tobias Dahlin dök ner i Gullmarsfjorden i förra veckan möttes han av en syn han inte är van vid. Något i havet är galet. På botten ligger drivor av döende och död krill.
Tumlarna i Öresund och Kattegatt försvinner i snabb takt och nu larmar forskarna, enligt SVT Helsingborg.
På Sveriges västkust ligger Västerhavet med Sveriges saltaste vatten och största marina artrikedom. Västerhavet innefattar både Kattegatt, Skagerrak och Öresund och är hem till bland annat makrill, kelp, bläckfisk, sjöstjärnor, koraller, tumlare och hela 17 hajarter.
Nu har forskare fastställt att knubbsälarna i Kosterhavet blir allt färre. Under förra året födde bara hälften av honorna ungar. Det visar forskning från Göteborgs universitet, efter årets sälräkning. – Vi blev väldigt paffa. Man kan inte bortförklara de här låga sifforna år efter år, säger Karin Hårding, professor i zoologisk ekologi vid Göteborgs universitet och den som leder projektet.
