Karin Karlsbro (L) svarar

Karin Karlsbro är första namn på Liberalerna lista. Hon sitter sedan 2019 i EU-parlamentet. Karlsbro är ledamot i utskottet för internationell handel (INTA) och ersättare i miljöutskottet (ENVI).

1. Östersjön mår dåligt – vilka är de främsta orsakerna?

Östersjön är idag ett av världens mest förorenade hav. Övergödning från jordbruk, avlopp och andra verksamheter i kombination med överfiske och en intensiv sjöfart har lett till dagens akuta situation för Östersjön. Idag är över 96% av Östersjön övergödd. Därtill är gamla tiders synder, då utsläpp av industrigifter skedde orenat, fortfarande ett problem. Det är ett kraftigt underbetyg att Östersjön mår så dåligt trots Sveriges och Europas höga miljöambitioner.

2. Varför har torskbeståndet kollapsat?

Innan EU:s ministerråd stoppade torskfisket i Östersjön 2021 hade det under nästan 10 års tid pågått ett farligt överfiske långt över Internationella havsforskningsrådet, ICES, rekommendationer. Flera svenska regeringar hade möjlighet att agera, men valde istället att ensidigt lyssna på fiskeriföretagens önskemål – på bekostnad av det småskaliga, kustnära och hållbara fisket. Redan 2016-2017 fanns tydliga indikationer på att torskbeståndet riskerade att kollapsa. Redan då borde torskfisket kraftigt begränsats. Istället avvaktade man med att införa fiskestopp tills efter att kollapsen redan var ett faktum. Det är skamligt. Den lilla torsk som fortfarande finns kvar idag lider ofta av både födo- och syrebrist. Det är en ekosystemskatastrof. Nu måste EU agera för att detta aldrig händer igen och för att inga andra fiskbestånd i Östersjön går samma öde till mötes. 

3. Hur har Östersjön påverkats av EUs fiskeripolitik?

Trots att EU:s fiskeripolitik idag inbegriper ett antal verktyg för att säkerställa ett hållbart fiske ser vi att detta är långt ifrån tillräckligt. Jag och Liberalerna anser att vi måste gå längre för att fiskbestånden inte bara ska hållas på samma, låga, nivå som idag utan kunna återhämta sig till tidigare decenniers populationsantal. Samtidigt ser vi hur EU:s fiskeministrar återkommande agerar i motsatt riktning – tvärtemot vad vetenskapen säger är nödvändigt för att Östersjön ska leva. Det är en frifräsande dammsugarpolitik som ger ett litet antal storföretag carte blanche att tömma Östersjön på fisk. EU kan och måste börja agera proaktivt för att rädda Östersjöns fisk genom att stoppa bottentrålningen, införa fiskestopp när det bedöms nödvändigt och åta sig att följa ICES rekommendationer. 

4. Enligt Internationella havsforskningsrådet och EU-kommissionen skulle sill- och strömmingsfisket ha stoppats i år, om man skulle följa EUs lagstiftning –

Hur ser du på att Ministerrådet tillät fortsatt fiske?

Det var ett mycket dåligt beslut. EU har länge tagit för stor hänsyn till fiskenäringens kortsiktiga intressen. Det har skadat miljön och fiskbestånden men också fiskenäringens långsiktiga intressen. Det är anledningen till att vi nu är i en kritisk situation för strömmingens överlevnad i Östersjön.

Låga eller inga fiskekvoter under en period är vad vetenskapen säger krävs för att vi på lång sikt ska kunna rädda strömmingen.

I somras föreslog som bekant EU-kommissionen, efter att ha lyssnat på forskarna, att fiskekvoterna för 2024 skulle sättas till noll. Men bara några månader senare, i oktober beslutade EU:s fiskeministrar i rådet att ignorera både vetenskapen och EU:s egen fiskelagstiftning och tilldela kvoter för sill och strömming från Östersjön, fullt medvetna om att det bröt mot lagen.

I december föreslogs sedan en lagändring som handlar om att göra det lättare att öka det industriella fisket av den nästintill dödsdömda strömningen. Det är uppenbart att Kommissionen känt sig pressade att agera när fiskeministrarna så uppenbart fattat ett beslut som inte följer EU:s gemensamma lagstiftning. Inte nog med det, EU:s fiskeministrar bad oss i Europaparlamentet om att behandla förslaget i ett snabbspår. De ville att det vanliga arbetet med att granska förslaget skulle förkortas från månader till något dygn, för att hinna få den nya lagen på plats före valet till Europaparlamentet i juni. Inte ens en remissrunda skulle hinnas med. Detta tilltag lyckades vi tack och lov stoppa och det blev inget snabbspår i parlamentet. Men förslaget ligger kvar att behandla efter valet. Kommissionens förslag går helt emot Liberalernas politik om att strömmingen måste skyddas för att överleva, och jag kommer att arbeta hårt för att stoppa förslaget under nästa mandatperiod,

5. Vilken betydelse ska politiker tillmäta forskarnas (ICES) rekommendationer för hur mycket fisk som ska kan fångas?

Forskningen visar tydligt att läget för Östersjöns fiskebestånd är akut. Politiken ska lyssna på forskningen – inte tvärtom. 

6. Hur ser du på det storskaliga industrifisket efter sill och skarpsill i Östersjön?

Liberalerna och jag ser det som helt nödvändigt att EU vänder på skutan och börjar prioritera det småskaliga och hållbara fisket över det storskaliga industrifiskets kortsiktiga intressen. Vi vill hindra beslut som för all framtid riskerar att utarma livet i Östersjön. Östersjöns ekosystem är skört och skyddet för Östersjön behöver stärkas. Liberalernas politik tar sin utgångspunkt i ekosystembaserad fiskförvaltning. Fiskeripolitiken ska vila på vetenskaplig grund och vara vetenskapligt motiverad. Det innebär att vissa områden skyddas från fiske, särskilt från trålning. De fiskemetoder som allvarligt skadar det marina livet och marina biotoper ska förbjudas på EU-nivå. 

7. 92 procent av all fisk som fångas i Östersjön mals till mjöl och blir mat åt norsk odlad lax, minkar, kycklingar, grisar – synpunkt?

Det är helt oacceptabelt att ett fåtal gigantiska fartyg får skrapa rent på fisk för att skicka den i bearbetad form till bland annat norska laxodlingar, medan det knappt går att få tag i sill och strömming att äta i vanliga svenska butiker. Sillen och strömmingens överlevnad och ett hållbart fiske för en levande kust och skärgård är hjärtefrågor för oss och vi vill fortsätta kämpa i EU för fiskens framtid.