Isabella Lövin (mp) svarar

Isabella Lövin är tredje namn på Miljöpartiets lista. Hon arbetade länge som journalist och blev känd för sin prisbelönta bok Tyst hav (2007).      

Som ledamot av Europaparlamentet, från 2009 till 2014, var hon delaktig i reformeringen av EUs fiskeripolitik. 2014 utsågs Lövin till biståndsminister. I maj 2016 blev hon ett av två språkrör för Miljöpartiet och i januari 2019 blev hon miljö- och klimatminister. Lövin lämnade politiken i februari 2021, men vill nu göra comeback.

Isabella Lövin är tredje namn på Miljöpartiets lista. Foto: Miljöpartiet

 1. Östersjön mår dåligt – vilka är de främsta orsakerna?

Det finns många mycket negativa faktorer som samverkar. Överfiske, övergödning, klimatkrisen som gör havet varmare och surare, långlivade miljögifter, sjöfartens utsläpp, buller, kustexploatering, samt ökande brunifiering av vattnet som beror på skogs- och lantbruket.

 2. Varför har torskbeståndet kollapsat?

Politiken reagerade inte på de många och långvariga varningarna om en förestående kollaps som började komma redan runt år 2000, då man borde ha sänkt kvoterna kraftigt redan då. Efter reformen av EU:s fiskeripolitik 2013 började kvoterna sättas efter forskarnas rekommendationer, men dessvärre tog dessa inte höjd för Östersjöns dåliga tillstånd, utan föreslog kvoter i linje med MSY. Idag är ett område stort som Danmark dött på Östersjöns botten, vilket inneburit att torsken bara har ett lekområde kvar. Forskarnas råd har inte tagit tillräcklig hänsyn till fiskbeståndens utbredning i förhållande till tillgänglig mat för fisken ( s k ekosystemförvalning) och fiskarnas storlek och åldersfördelning,  Det duger inte att räkna fisk i “biomassa”, hade man gjort annorlunda hade ICES bromsat i sin rådgivning långt tidiigare p g a fiskens dåliga kondition.

 3. Hur har Östersjön påverkats av EUs fiskeripolitik? 

Dåligt, i synnerhet politiken för att ge stöd för att skrota små båtar och nybyggnationsstöd – dessa båtar tömmer nu haven. Hästhandeln om kvoter mellan Östersjöländerna och överfisket fanns dock redan innan EU-intrrädet – problemet är inte EU i sig, det är ländernas politiska vilja.

4. Enligt Internationella havsforskningsrådet och EU-kommissionen skulle sill- och strömmingsfisket ha stoppats i år, om man skulle följa EUs lagstiftning – Hur ser du på att Ministerrådet tillät fortsatt fiske?

Jag anser att det är ytterst oansvarigt, dessutom emot lagstiftningen som föreskriver en nödbroms – d v s fiskestopp – om bestånden har mer än 5 % risk att kollapsa, vilket de nu har. Principen om nödbroms var jag själv med om att skriva in i den gemensamma fiskeripolitiken, 

 5. Vilken betydelse ska politiker tillmäta forskarnas (ICES) rekommendationer för hur mycket fisk som ska kan fångas?

Politiker har ansvar inte bara för fisket utan för att haven ska kunna återhämta sig, det är en fråga om planetens överlevnad. Därför måste frågorna till våra forskare ställas annorlunda: inte hur mycket fisk som maximalt kan tas ur haven ur fiskets synvinkel, utan vad vi kan skörda ur en försiktighetsansats med ekosystemen i fokus. Kan forskarna inte svara exakt på det är det ingen ursäkt: då behöver politiken ta ansvar och tillämpa den försiktighetsprincip som finns inskriven i lagen.

 6. Hur ser du på det storskaliga industrifisket efter sill och skarpsill i Östersjön? 

Det borde förbjudas. Vi ska ha fiske för mat på tallriken, inte till foder.

 7. 92 procent av all fisk som fångas i Östersjön mals till mjöl och blir mat åt norsk odlad lax, minkar, kycklingar, grisar – synpunkt?

Det är ett resursslöseri. EU hade tidigare ett förbud mot foderfiske, det borde återinföras.