Vår planet är beroende av haven som klimatreglerare. Samtidigt syns effekterna av våra utsläpp tydligast i haven. Idag är övergödning, klimatförändringar, havsförsurning och invasiva arter några av de utmaningar haven står inför. Havet – En nyckelspelare för klimatet
Haven är redan idag starkt påverkat av mänsklig aktivitet, vilket gör dem känsliga inför ytterligare påverkan från klimatförändringar. Arters livsmiljöer riskerar att försvinna, flytta eller krympa, samtidigt som andra får tillgång till nya utbredningsområden. Detta kan göra att den biologiska mångfalden minskar, vilket även kan förvärra havens motståndskraft mot exempelvis klimatförändringar. Dessutom blir klimatkrisen svårare att hantera om man bortser från förlusten av biologisk mångfald.
Mer än 90 procent av överskottsvärmen och mellan 20 och 30 procent av koldioxidutsläppen har tagits upp av haven, enligt den Internationella klimatpanelen (IPCC). Koldioxid tas upp i haven genom att gasen löses i vatten varpå växtplankton i ytvattnet tar upp den och binder den i organiskt material genom fotosyntes. Växtplankton äts sedan upp av djurplankton som tillsammans med andra organismer faller ned mot havets botten, som så kallad marin snö, när de dör. Det gör att stora mängder kol från de övre lagren i havet når ner till de djupare lagren och används av organismer där. Transporten av kol till botten gör dessutom att det blir kvar i haven mycket längre än om det skulle bli kvar i ytskiktet och riskera att läcka koldioxid tillbaka till atmosfären.
En effekt av ökade växthusgaser är att haven blir varmare. När haven blir varmare påverkas hela ekosystemet. Fiskars storlek kan förändras, algblomningar och döda bottnar ökar och många arter som ålgräs, vikaresäl och musslor har svårt att överleva. Det blir dessutom svårare för haven att ta upp koldioxid när vattnet blir varmare, vilket kan förvärra klimatförändringarna ytterligare.
Uppvärmningen av haven är nu den snabbaste på åtminstone 11 000 år. Även om den går att sakta ner med hjälp av kraftfulla åtgärder, kommer den lagrade värmeenergin vi hittills bidragit till att fortsätta att värma upp vår planet under hundra- eller till och med tusentals år.
Haven har en stor roll i klimatet på jorden. Tack vare Golfströmmen har vi i Norden exempelvis ett relativt milt klimat i förhållande till det nordliga läget. Uppvärmningen av havsvattnet leder till stora förändringar i havens cirkulation och att havsnivån stiger eftersom havens isar smälter. Minskningen av is är tydligare på norra halvklotet än i Antarktis och forskning pekar på att isen kommer fortsätta smälta i åtminstone 100 år, oavsett vilka åtgärder som sätts in. Men effekterna blir värre ju mer växthusgaser som vi släpper ut. Många forskare är oroliga för hur jorden kommer att påverkas när den arktiska isen försvinner, eftersom den påverkar klimatet genom att reflektera bort solstrålning.
Klimatförändringarna kommer påverka salthalten i haven. I områden nära ekvatorn kommer avdunstningen öka, och därmed även salthalten. I områden närmare polerna, så som svenska hav, kommer salthalten i stället sjunka när nederbörd och tillströmning av sötvatten ökar och isar kring polerna smälter.
Förändringar i salthalt och temperatur kan bland annat leda till ökad brist på syre. Detta eftersom skiktningen av havsvatten i djupled blir tydligare vilket förhindrar omblandning och transport av syrerikt vatten till botten. Salthalt och temperatur styr dessutom till stor del den geografiska utbredningen av arter, vilket gör att klimatförändringarna kan få stora konsekvenser för den biologiska mångfalden.
Havens upptag av koldioxid har nästan fördubblats sedan 1980-talet, men det har medfört vissa kostnader. När koldioxid blandas i vattnet förändras havets kemi. En högre halt koldioxid i havet ökar surhetsgraden, ett fenomen som kallas havsförsurning. Ett fenomen som ibland kallas för ”uppvärmningens onda tvilling”. Likt effekterna av klimatförändringarna, kan havsförsurning leda till utrotning av arter eller förskjutningar i ekosystem. Studier visar att nyckelarter så som ormstjärnor i Gullmarsfjorden inte skulle klara försurningen som förväntas inom några decennier. Eftersom många arter är beroende av dem så kan det få stora konsekvenser för hela ekosystemet.
Havsförsurning påverkar en rad biologiska processer så som fotosyntes och förkalkning. Många djur och växter i haven blir drabbade av att havsförsurningen gör kalken mer otillgänglig eftersom de bildar skal och skelett av kalk. Koraller påverkas av både kalkbrist och ökande temperatur. Korallrev tillhör ett av de ekosystem med högst biologisk mångfald i världen, men som också drabbas mest av klimatförändringar eftersom det leder till så kallad korallblekning. Även ögonkorallen som finns vid Kosterhavets nationalpark påverkas av ökade temperatur och surhetsgrad.
Idag är flera havsområden som Svarta havet och Östersjön övergödda. Det beror på ökad näringstillförsel som leder till att snabbväxande växtplankton, cyanobakterier och filamentösa alger ökar. Detta gör det svårt för andra arter att klara sig eftersom mycket av solljuset blockeras. När algerna sjunker till botten så använder bakterierna upp syret för att bryta ned det organiska materialet. Det gör att bland annat Östersjön är drabbat av stora döda zoner där endast bakterier och några få andra mikroorganismer kan leva i den syrefattiga miljön. Övergödningen leder därför till bland annat igenvuxna vikar, försämrad vattenkvalitet och minskad biologisk mångfald.
En del av näringstillförseln sker naturligt, men det är till största del mänskliga aktiviteter som tillför extra näringsämnen i form av kväve och fosfor. Jordbruk, avlopp, industrier, skogsbruk, vägtrafik och sjöfart bidrar alla till övergödning.
Eftersom övergödningen i Östersjön pågått så länge så finns det gamla synder i form av näringsämnen bundna i sediment. Internbelastning är en process då denna näring frigörs. Detta sker framför allt när det finns begränsat med syre på botten. Övergödningen skapar alltså en negativ spiral där systemet till slut göder sig själv.
Trots att övergödningstillståndet fortfarande är dåligt i de flesta delarna av Östersjön kan man se förbättring i Östra finska viken, Kattegatt och Bälten. Enligt Helsingforskonventionen, HELCOM, har tillförseln av kväve minskat med 19 procent och fosfor med 24 procent sedan mitten av 1990-talet. För att minska effekten av övergödning ytterligare bör man kontrollera de huvudsakliga källorna: jordbruket och avloppsvattnet.
Många miljögifter har minskat kraftigt sedan 1970-talet. Ändå behöver samhällets stora kemikalieanvändning minskas ytterligare. Och historien talar sitt tydliga språk: åtgärder gör skillnad.
Nästan alla giftiga ämnen som släpps ut i naturen räknas som miljögifter. Vissa av dessa kan skada djur- och växtliv redan vid låga halter om de finns där en längre tid. Miljögifter bryts ofta ned långsamt vilket innebär att deras effekter kan bli både långvariga och spridas till stora områden. Några vanliga miljögifter är kvicksilver, bly, kadmium, tributyltenn (TBT), DDT, PCB och dioxiner.
De flesta organiska miljögifter är fettlösliga och lagras därmed i fettvävnaden hos olika organismer. Gifterna ackumuleras i högre grad ju längre upp i näringskedjan man kommer. Därför har rovdjur, så kallade toppredatorer ofta blivit mer drabbade av miljögifter än bytesdjur. När vi människor äter fisk som lagrat miljögifter får vi därför i oss dessa. Detta har gjort att det finns särskilda kostrekommendationer för gravida, barn och unga när det kommer till fet fisk.
Havsörn och säl drabbades hårt av miljögifter under 1960- och 70-talet eftersom de är långlivade djur högt upp i näringskedjan. Den svenska havsörnen var nära utrotning eftersom ungarna inte överlevde. Sälarna i Östersjön hade svårt att få ungar och i kombination med jakt ledde miljögifterna till att det bara fanns några tusental sälar kvar. Efter att åtgärder sattes in för att minska halten miljögifter, ökade havsörnen och sälen i Sverige.
Men trots att PCB idag är förbjudet och många åtgärder har minskat spridningen av miljögifter är halterna fortfarande relativt höga. Vissa dioxiner anses vara några av de farligaste miljögifterna eftersom de kan påverka utvecklingen av vår hjärna, immunförsvaret, nervsystemet och möjligheten att få barn. Det beror både på att de är långlivade och att det finns utsläppskällor kvar som Östersjöländerna ännu inte åtgärdat. Dessutom kommer människan ständigt på nya kemikalier som riskerar att nå haven.
En vanlig förorening i haven idag är plast. I våra hav flyter det mer än runt 150 miljoner ton plast och det ökar med 5 till 13 miljoner ton varje år. Beräkningar visar att 80–85 procent av det marina skräpet i EU består av plast. Av detta är 50 procent produkter för engångsbruk och 27 procent fiskerelaterade föremål. Förlorade fiskeredskap så som nät av nylon flyter ofta runt som dödsfällor för djur, så kallade spökgarn. Valar, sälar, sjöfåglar och andra djur kan fastna i dessa och dö.
För att försöka minska problemen med plastavfall i haven har EU sedan 2021 infört ett direktiv mot engångsplast som bland annat gör att man inte längre säljer plastsugrör. Eftersom det tar flera hundra år för plasten att brytas ned i havet sönderdelas det i stället långsamt till mindre delar och blir till slut så kallad mikroplast. Mikroplaster spolas även ut i haven från reningsverk. De kommer ofta från tyger gjorda av syntetmaterial och tillsatser i hygienprodukter och smink. Ungefär 10–30 procent av plastartiklarna lyckas reningsverken inte fånga upp och de hamnar därmed i haven. Om djur äter mikroplast kan de skadas eller förgiftas. När de äter plast uppstår dessutom en falsk mättnad, vilket kan leda till undernäring. I vatten fungerar plastartiklarna som magneter för bakterier och miljögifter vilket gör att djur som äter dem får i sig detta.
Trots att man inte kunnat hitta några större risker för miljö och hälsa med nuvarande koncentrationer av plaster är kunskapsluckorna stora. Detta gör att man i nuläget inte kan uttala sig med säkerhet om riskerna med mikroplast.
TEXT: Lina Mattsson
Klimatförändringar gjorde den senaste tidens katastrofala skyfall i Sydostasien mer intensiva, enligt en snabbstudie från forskarnätverket World Weather Attribution (WWA).
Staten får 35,6 miljoner kronor i ersättning för Kustbevakningens sanering efter ett stort oljeutsläpp utanför Blekinge. Saneringen skedde för två år sedan, efter att fartyget Marco Polo gått på grund.
Ett forskningsprojekt har engagerat drygt tusen frivilliga i en stor kartläggning av plastflaskor på stränder längs central- och sydamerikanska Stillahavskusten, något som Mongabay var först att rapportera om. Forskarna bakom studien förespråkar att ett pantsystem införs.
Norge har haft planer på att starta djuphavsgruvdrift efter sällsynta mineraler. Nu stoppas projektet fram till 2029.
Klimatförändringarna har gjort att tropiska stormar ökat i styrka. En pådrivande faktor är de stigande havstemperaturerna, som kan ge mer kraft åt stormarna och leda till värre konsekvenser för de som påverkas.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen tagit fram en ny lista med fridlysta arter. Fiskarna ål och havsnejonöga är två nya arter på listan. Samtidigt har regeringen föreslagit att man ska ändra i lagen om fridlysning och underlätta för dispenser.
När forskare studerar sjögrässkogarna längs Svarta havets kust dyker de ofta under ytan för att se dem med egna ögon. Dessa ekosystem, som bildas av två arter av brunalger i släktet Cystoseira, kan se tråkiga ut på avstånd. ”Men när man dyker djupare kan man se den biologiska mångfalden och alla intressanta ryggradslösa djur och fiskarter som rör sig där”, säger marinbiologen Sofia Sadogurska.
Tidigare i höstas rapporterade Deep Sea Reporter om det dykförbud som nu införs på sex platser i Kosterhavet. Syftet är att skydda de känsliga korallrev som finns där. Men nu ändrar länsstyrelsen beslutet och ger undantag på vissa populära dykplatser.
Världen har enats om ett klimatavtal, men det liknar mest en minsta-gemensamma-nämnare-överenskommelse än en framåtrörelse. Det viktigaste verkar ha varit att de oljeproducerande länderna slapp en skrivning om en ”färdplan” för att fasa ut fossila bränslen. Och havet – verkar helt enkelt ha glömts bort.
Giftigt badvatten, döda fiskar och bottendöd – klimatförändringarnas påverkan på havet blir allt tydligare. Men kampen mot havsdöden börjar en bra bit upp på land. - 2018 var en väckarklocka, säger lantbrukaren Erika Olsson, en av alla dem som anlagt våtmarker.
I Nederländerna har man i århundraden jobbat med barriärer för att hindra havet från att sluka land. Men en annan rörelse ställer sig frågan om framtiden i stället är flytande – och experimenterar med guppande parker, bondgårdar och kontor. - Det handlar om att leva med vattnet, säger Rutger de Graaf vid Blue 21.
"När jag var ung var vattnet klart och rent", säger de. "Där fanns mängder med korallrev och många olika slags fiskar." Idag har de slutat fiska och livnär sig på att sälja hantverk gjort av plast de hittat i havet till turister.
Andrea är fjärde generationens fiskare. Fångsten är idag betydligt mindre på grund av inflödet av tropiska arter som orsakats av den globala uppvärmningen. Medan han visar oss den vackra ön Burano berättar han också om de drastiska förändringar han sett där. Han uppmanar oss att agera nu och tillsammans innan det är för sent.
Great Australian Bight är ett av världens största marina centrum för biologisk mångfald. Valarna är Mirning-folkets totem, deras familj.
Efter att ha levt många år på andra platser har hon återvänt hem, och deltar nu i ett projekt för att få tillbaka de havsuttrar som försvunnit från kusten. - Om våra hav kollapsar, kollapsar även våra ekosystem och hela vår planet, säger Angela.
Sundarban är ett gigantiskt floddelta som sträcker sig på båda sidor av den Bangladeshiska och Indiska gränsen. Bidyut beskriver hur floden har blivit allt bredare sedan han var barn. Och de kraftiga regnen som drabbat området på senare tid är mer än han någonsin upplevt tidigare.
Pondang är fiskare i Bajau Laut, som ligger i Wakatobi National Park i Indonesien. Han är sedan födseln sammanlänkad med havet. Där han bor var vattnet tidigare blått och klart med massor av fisk. Men havets färg har skiftat, och fiskarna försvunnit, till följd av mänsklig påverkan.
Hans musik är inspirerad av havet. Men klimatförändringarna gör att samerna förlorar sitt språk och påverkar deras identitet negativt. Det här är en berättelse om musik, språk och kulturförändringar till följd av klimatförändringarna. ”Mycket har förändrats på bara två generationer”, säger Emil i filmen.
Melanesian Ocean Reserve är det första multinationella havsreservatet på jorden skapat och förvaltat av ursprungsbefolkningen. Det är viktigt eftersom det visar att urfolk själva kan ta initiativ till att förvalta, bevaka och skydda vår planet. Edgar uppmanar till handling vid årets COP. Det är viktigt eftersom det visar att ursprungsbefolkningar själva kan ta initiativ till att förvalta, bevaka och skydda vår planet. Edgar uppmanar till handling vid årets COP.
"Gör klimatförändringarna till en del av läroplanen" säger Friday som bor i Makoko, ett slumområde på pålar över havet utanför Lagos i Nigeria. Friday har stora drömmar om att utbilda alla i Makoko om klimatförändringarna.
Christopher Andersen och hans dykkamrater i Strömstads sportdykarklubb har hittat stora mängder av den invasiva filtsjöpungen, även kallad ”havsspyan”, i delar av Kosterhavet där man bara för ett år sedan gjort inventeringar efter arten.
Nuala kommer från Pernambuco i Brasilien. Hon är en före detta professionell surfare som driver en ideell organisation som vill demokratisera sporten och samtidigt stärka barn och kvinnors koppling till havet. "Det är vi i civilsamhället som får städa upp i den röra ni lämnar efter er" säger Nuala i filmen. Hon talar om behovet av att vi anpassar oss och lyssnar på civilsamhället för att förhindra klimatförändringarna.
Forskare vid University of Hawaii har studerat hur ekosystemet i havet påverkas i Clarion–Clipperton-zonen i Stilla havet, där gruvbrytning nu testas. Rapporten visar att sediment som blandas upp från brytningen stör näringskedjan.
Bottnarna i Byfjorden i Bohuslän är stendöda under 15 meters djup. Ett begränsat vattenombyte som gör att syret snabbt förbrukas tillsammans med gamla synder från Uddevallavarvet som samlat stora mängder tungmetaller i bottensedimentet har gjort liv närmast omöjligt där nere. Men ett nytt projekt håller på att ge liv åt de döda bottnarna.
