Människan har alltid hämtat mat från havet. Och fiske är ett uråldrigt sätt att göra det på som kan dateras tillbaka till den äldre stenåldern runt 40 000 år sedan. De senaste 100 åren har bestånden av fisk minskat dramatiskt i Västerhavet och Östersjön. Och i de flesta fall anses överfiske vara den största orsaken.
Metkroken är en av människans mest användbara uppfinningar och ser fortfarande ut ungefär som de människorna använde under stenåldern. Länge kunde man bara fiska på grunt vatten. Det var först när åran uppfanns runt år 8000 f.Kr som det blev möjligt att fiska på djupare vatten med fiskenät som till en början gjordes av växtfiber, hår eller tång.
Allt eftersom människan lärde sig att odla och därmed blev bofast, växte städer fram. Eftersom man inte lika lätt kunde ge sig ut och jaga som i stenåldersbyarna och kött var dyrt blev fisken den viktigaste proteinkällan för många stadsbor. Under antiken var bröd, fisk och olivolja basföda för den fattiga delen av befolkningen. Oftast var det torkad eller saltad fisk som gällde eftersom den färska fisken som fångades i Egeiska havet var för de förmögna. Även i romarriket var fisk en viktig del av kosten. Rika romare kunde ha egna bassänger för både söt- och saltvattensfisk och på Roms marknadshall såldes levande fisk i tankar.
I norra Europa blev sillen avgörande under medeltiden. Det var lätt att komma ut till sillens yngelplatser, där det fanns gott om fisk, eftersom de låg nära kusterna. Till skillnad från idag kunde även små fartyg fiska stora mängder sill. Fisken saltades och blev till basmat i norra Europa. I Sverige åt drängar och andra tjänare ofta salt sill året om. Vid mitten av 1700-talet blev Bohuslän det viktigaste området för sill i hela Europa eftersom det fanns så stora bestånd att man sa att man kunde gå på vattnet. Man fiskade mestadels med små båtar och nät. Statsmakterna uppmuntrade fisket och betalade ut premier per tunna sill, gratis virke och skattefrihet om man bosatte sig på kronans holmar för att fiska. Den stora sillperioden hade börjat. Sillperioder är perioder när stora sillstim går nära kusten.
Framgången i sillfisket återspeglade sig i att befolkningen ökade i många kuststäder. Uddevallas befolkning fördubblades på bara 50 år och Marstrand tredubblades. I början av 1800-talet var sill Sveriges näst största exportinkomst efter järn och gav tiotusentals människor arbete. Men några år senare försvann sillen och 1808 var det stora sillfisket slut. Detta resulterade i att kustsamhällena drabbades av arbetslöshet och att många flyttade därifrån. Sillen kom senare tillbaka och gjorde att de bohuslänska samhällena växte igen.
Framfarten av trålare var en avgörande faktor för industrialiseringen av fisket. Den tidigast kända trålaren kommer från Irland 1874 men fick först på 1930-talet sitt stora genombrott tack vare förbränningsmotorer. Vid denna tid skaffade även Sverige sina första trålare i Skåne och Blekinge och sedan efter andra världskriget har trålfisket dominerat det storskaliga fisket.
I takt med att fisket blev effektivare blev dess påverkan på ekosystemen större. Idag står frågor som fångstbegränsningar, utveckling av selektiva fångstredskap och fiskevårdsåtgärder högt upp på agendan för fiskeribiologer, beslutsfattare och fiskerinäringen. Bottentrålning är idag en av de vanligaste fiskemetoderna i Sverige, trots att det är den metod som orsakar störst skada i havet. Bottentrålar släpar stora nät längs med botten och tar därmed med sig allt i sin väg vilket gör att allt från småfisk, sjöstjärnor och skaldjur fiskas upp som bifångst. Detta gör att till exempel fisk som inte är lekmogen fiskas upp. Studier har visat att trålning kan halvera artrikedomen. I populära områden kan bottnarna trålas flera gånger per år vilket gör det svårt för livet på botten att återhämta sig. Ekosystemet kan också påverkas av bottentrålning eftersom näring och gifter som varit begravt i sedimenten kan röras upp.
I Öresund har bottentrålning varit förbjudet sedan 1930-talet vilket märks på fiskbestånden. Det finns gott om både torsk och annan fisk till skillnad från i Kattegatt där man fortfarande bottentrålar. Även i marina skyddade områden är det tillåtet att tråla. Bratten som är ett Natura 2000-område är en av Europas mest fiskade platser. Och Kosterhavets nationalpark tillåter enligt en överenskommelse mellan Fiskeriverket och den lokala fiskenäringen trålfiske efter räkor om sorteringsrist som skiljer ut oönskade bifångster används.
Trålning bidrar dessutom till klimatförändringar i högre grad än andra fiskemetoder. Det går exempelvis åt tre gånger mer bränsle per kilo havskräfta som trålas jämfört med om den fångas med bur. Torsk fångad med trål i svenska vatten orsakar över fyra gånger så stora utsläpp av växthusgaser som nätfångad torsk.
Det industriella fisket riktas ofta mot fiskar överst i näringskedjan till en början. Detta har gjort att 90 procent at världshavens biomassa av toppredatorer har försvunnit sedan industrialiseringen. Forskning visar att förlust av rovfisk kan förvärra effekten av övergödning genom så kallade trofiska kaskader. Det innebär att när den fisk som äter djurplankton inte äts i samma utsträckning av rovfisken så ökar mängden växtplankton som förbrukar syre av de bakterier som bryter ner dem när de sjunker till botten.
När toppredatorerna minskar så riktas fisket ofta mot lägre nivåer i näringskedjan. Östersjön är ett tydligt exempel på detta då man i princip fiskat slut på torsk till att skarpsill och sill, eller strömming som den heter norr om Kalmarsund, numera är det största fisket i både mängd och ekonomi, trots att även den håller på att ta slut. Det har gjort att småfisk som spigg ökat de senaste åren. Dessutom hamnar inte fisken direkt på våra tallrikar. Runt 75 procent av all Östersjöfisk och 90 procent av all sill/strömming blir till fiskmjöl som sedan blir till foder för odlad fisk och andra djur.
I början av 1900-talet var Östersjön ett näringsfattigt havsområde och skiftade några årtionden senare till näringsrikt. Detta förde initialt med sig både positiva och negativa konsekvenser för havet. Antalet torskar blev fler som ett resultat av att det fanns mer mat tillgängligt. Men när syrefattiga och syrefria bottnar ökade under 1900-talet blev det allt svårare för torsken att föröka sig eftersom äggen är beroende av en hög syre- och salthalt i vattnet. Det har länge pågått ett storskaligt överfiske på torsk i svenska vatten. Överfiske innebär att man tar ut fisk snabbare än vad den kan föröka sig.
Den totala tillåtna fångstmängden av fisk (total allowable catch, TAC) bestäms årligen av EU-rådet (ministerrådet) för jordbruk och fiske. Varje EU-land har en fast procentsats av den totala kvoten där andelarna baseras på hur mycket som tidigare fiskats. För att världshaven ska nyttjas på ett hållbart vis ska besluten grundas på det vetenskapliga underlag som internationella havsforskningsrådet (ICES) tar fram genom dataunderlag och modeller. Rådet består av över 4000 forskare från drygt 20 medlemsländer. EU-kommissionen kommer sedan med ett förslag till ministerrådets fiskeministrar som beslutar om hur mycket fisk av varje art som får fiskas inom olika havsområden.
Fiskekvoterna är ofta omgärdade av olika osäkerheter. I dataunderlaget och modellerna som ICES bistår med finns det risk för felaktiga uppskattningar. Samtidigt har de svenska kvoterna historiskt ofta satts över de vetenskapliga rekommendationerna från ICES. Dagens förvaltningsmodell, Maximum Sustainable Yield (MSY), som innebär en målsättning att fiska maximalt av vad fiskbestånden klarar av, bidrar också till att storleken på kvoterna inte alltid blir vad som är mest hållbart för havet. Ibland har kvoterna till och med varit större än beståndens storlek på grund av modeller som överskattat bestånden. De vetenskapliga modellerna har fått kritik för att de inte inkluderar fiskens åldersstruktur och genetiskt skilda delbestånd vilket man befarar kommer att försvaga fiskbestånden. Den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön (MAP) slår fast att fisket måste upphöra om bestånden riskerar att krascha (artikel 4.6). Trots att forskare länge varnat för att fisket på sill/strömming är för hårt har fisket ändå fått fortsätta.
I vissa fall har fisket dock helt förbjudits. Under sommaren 2019 införde EU-kommissionen fiskestopp för alla medlemsländer för riktat fiske efter torsk i södra Östersjön, vilket de kommande åren kom att utökas till fler områden. För att ta hänsyn till de svaga torskbestånden blev det i januari 2024 dessutom förbjudet med fritidsfiske under hela året i vissa av Östersjöns delområden. Trots detta minskar torsken i alla svenska hav. Östersjötorsken har dessutom blivit både liten och mager vilket tros bero på att stora individer fiskats upp och skapat en snedvriden storleksfördelning. Detta gör att torsken svälter eftersom det bara blir liten torsk kvar som konkurrerar om bytesdjur i samma storlek. Torsken är dessutom hårt drabbad av övergödningens konsekvenser eftersom deras ägg är beroende av syrerikt och salt vatten för att överleva. På västkusten har många kustnära bestånd nästan helt försvunnit och verkar inte komma tillbaka. Säl och skarv har ofta pekats ut som en anledning till minskningen av både torsk och sill/strömming.
Industrifisket är det storskaliga fisket som fiskar med båtar större än 24 meter och använder redskap så som trål. Idag tar 20 av de största båtarna upp runt 95 procent av Sveriges fångst av sill och skarpsill. Trålfisket sker till stor del ute till havs men industritrålarna har börjat fiska allt närmre kusten. Detta har gjort att småskaliga yrkesfiskare fått svårt att klara sig. De flesta småskaliga yrkesfiskare fiskar längs kusten och använder redskap som bottentrål, krok, burar och fällor.
I Sverige finns över en miljon sportfiskare och sportfiske engagerar hundratusentals turister årligen. Återsläppsfiske, så kallat catch and release-fiske, har ökat från nära noll i slutet av 1980-talet till att runt 70 procent nu släpps tillbaka i havet igen. Men det finns studier som visar att fisk som fångas för att sedan släppas tillbaka både lider och löper en större risk att dö av sina skador. Beroende på art och tid på året kan dödligheten ligga på över 30 procent.
TEXT: Lina Mattsson
I början av 2025 var Holden Harris, Ph.D., en av hundratals anställda vid den amerikanska myndigheten NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) som avskedades av Trump-regimen. Nästan ett år senare vill Trump skära ned budgeten för forskning inom veten-skap och klimatförändringar. Men kongressen har motsatt sig detta och antagit ett paket med lagförslag för att behålla större delen av forskningsanslagen. Tidsfristen för en budgetöverens-kommelse är den 30 januari. Detta är Holden Harris historia.
Ett nytt kontrollsystem mot tjuvfiske som infördes vid årsskiftet har skapat stora problem i europeiska hamnar, rapporterar tidningen Financial Times.
Att det flyter mängder med skräp genom Europas floder är känt. Men när forskare tittade noggrannare på en av kontinentens viktigaste farleder gjorde de en oväntad upptäckt – problemet är betydligt större än vad man tidigare trott.
Deep Sea Reporter granskar bottentrålning i marina skyddade områden – del ett. Den svenska räkan är både rödlistad enligt artdatabanken och har mist sin MSC-märkning, ändå fortsätter trålningen efter räkor också i marina skyddsområden. Deep Sea Reporter kommer att i två reportage granska bottentrålningens följder. I del ett dyker vi ner i Gullmarsfjorden, Sveriges första marina skyddsområde och landets enda tröskelfjord med ett unikt marint liv.
Azorerna är en självstyrande portugisisk enklav som består av nio vulkaniska öar utspridda mitt i Atlanten. Här har man lyckats skapa något som extremt få länder än så länge knappt börjat med. Att göra minst 30 procent av havet utanför sina kuster till marina skyddsområden. Man har redan nått FN:s mål om att skydda just 30 procent hav sitt hav.
Över 200 000 torskar har dött på en fiskodling i norska Nordland. Bakom massdöden ligger ett nytt virus.
När dykaren Micke Tilja dök vid Saltströmmen i norra Norge hittade han flera övergivna fiskeburar på botten. I en av dem fanns en instängd skadad torsk som han beslutade sig för att rädda.
Mer än 3 000 migranter dog under 2025 då de försökte ta sig till Spanien, enligt en rapport. Enligt organisationen bakom rapporten är det en skarp minskning jämfört med året innan.
En brittisk miljöorganisation har utnämnt 2025 till ”bläckfiskens år” efter att rekordmånga observationer av bläckfiskar gjorts i örikets kustnära vatten. En mild vinter följd av en ovanligt varm vår är orsaken.
Det klassiska svenska julbordet innehåller närmast ett hav av fiskrätter. Sill, gravad lax, rökt ål, lutfisk, och Janssons frestelse är några. Deep Sea Reporter reder ut hur det ser ut för de klassiska rätterna ur ett hållbarhetsperspektiv.
Regnbåge utgör 85 procent av den svenska matfiskproduktionen. Nu uppmanar WWF till att undvika fisken. Samtidigt får viss torsk grönt ljus igen i organisationens fiskguide. Vi ser inte den förflyttning som behövs för att våra hav ska må bättre, säger Inger Melander på WWF.
SLU Artdatabanken släpper i vår en uppdaterad rödlista över hotade arter i Sverige. Flera fiskar finns redan på listan men nu tillkommer sill, lax och öring. Havsörnen anses dock ha återhämtat sig tillräckligt för att tas bort.
EU-länderna har efter en nattmangling enats om ett nytt fiskeavtal. Kvoterna för torsk sänks bland annat i sydligaste Nordsjön.
Det räcker inte med bara lagar för att stoppa det globala överfisket. Det menar forskaren Frida Bengtsson, som undersökt vad mer som måste till för att skapa en hållbar fiskeindustri.
Internationella havsforskningsrådet ICES är den organisation som ger vetenskaplig rådgivning till EU när de beslutar om hur mycket man ska få fiska varje år. En ny studie från ICES visar att sättet de räknar på kan ge rådgivning som innebär att risken för ett för högt fisketryck är större än man tidigare trott.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen tagit fram en ny lista med fridlysta arter. Fiskarna ål och havsnejonöga är två nya arter på listan. Samtidigt har regeringen föreslagit att man ska ändra i lagen om fridlysning och underlätta för dispenser.
Kvoterna för sill- och strömmingsfiske i Östersjön 2026 är beslutade i EU:s ministerråd. Nu höjs röster från flera håll om att fiskekvoterna i Bottenhavet och Bottenviken är olagligt höga.
I år fick den europeiska makrillen rött ljus i Världsnaturfondens fiskguide, vilket är en signal om att helt avstå från makrill. Beståndet i nordostatlanten har minskat med nästan 80 % sedan 2014. Men trots matvarujättarnas strikta policyer säljs fortfarande makrillburkar hos ICA, Coop och Axfood. - Det är väldigt olyckligt, säger Inger Melander, fiskeexpert på WWF.
Östersjöns motor riskerar att gå sönder. Det anser kritiker kan bli resultatet av att politikerna ”leker med elden” när det kommer till fiskekvoterna.
Fiskekvoterna för sill och strömming i Östersjön är nu beslutade. EU:s fiskeministrar har kommit överens om ett högre fiskeuttag ur Östersjön än vad EU-kommissionen föreslog. Isabella Lövin (MP) menar att beslutet bryter mot EU-lagstiftning.
Fiskekvoterna för 2026 är nu bestämda. Alla EU:s fiskeministrar kom överens – förutom en.
Bestånden av strömming i Östersjön och Bottniska viken är hårt fiskade. När EU-länderna ska göra upp om fiskekvoterna för nästa år är den svenska regeringen och EU-kommissionen strömmingens enda vänner, enligt landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).
En gång i tiden var ålen Sveriges vanligaste fisk. Den fanns överallt men fiskades så hårt att den nu är på randen till utrotning. Ålbeståndet är nu en procent av vad det var på 50-talet. Enligt forskarna måste vi sluta att fiska ål om den ska ha en chans att överleva, det håller inte fiskarna med om.
Det är landets underrättelsechefer som i en ny rapport skriver att nationens säkerhet är hotad av klimatkrisen, något som the Guardian varit först med att rapportera om. Och hotet, menar de, ligger mycket närmare i tid än vi anar.
