Gruvor på havsbotten - rovdrift i djuphavet

Under det senaste decenniet har gruvindustrin hävdat att havsbotten är viktig för de ädelmetaller som behövs bland annat i batterierna till mobiltelefoner och bärbara datorer. När företagen letat efter var de bästa havsområdena för att hitta de värdefulla sulfiderna och nodulerna, de som har kallats ”havets tryffel”, har vattnet nära Saya de Malha Bank framstått som ett attraktivt mål.

^{Text: Ian Urbina, Maya Martin, Joe Galvin, Susan Ryan, and Austin Brush – Editors at The Outlaw Ocean Project.}

Området, som är som en nedsänkt platå, stor som Schweiz och ligger i Indiska oceanen mellan Mauritius och Seychellerna, är visserligen till stora delar för grund för att vara en trolig plats för den slags gruvdrift det är frågan om.  Men i vissa vatten som omger banken, i synnerhet de som ligger utanför sjögräsområdet på den bredare Mascarene-platån, är det på sina platser över 2700 meter djupt, och där lämpar det sig väl för gruvdrift. Det är delvis därför som flera företag redan har tecknat långsiktiga prospekteringskontrakt för att utvinna ädelmetaller i området, bland annat titan, nickel och kobolt.

Bulldozers på havsbotten

För att suga upp de värdefulla nodulerna krävs industriell utvinning med hjälp av massiva grävmaskiner. Maskiner, som vanligtvis väger 30 gånger mer än vanliga bulldozers, lyfts med kranar över sidorna på fartygen och sänks sedan ned flera kilometer under vattnet, där de körs längs havsbotten, suger upp stenarna, krossar dem och skickar en sörja av pulveriserade noduler och havsbottensediment genom en serie rör upp till fartyget ovanför. Efter att ha separerat ut mineralerna skickar gruvfartygen sedan tillbaka det bearbetade vattnet, sedimentet och ”finmaterialet”, som är de små partiklarna av den malda nodulmalmen, överbord.

År 1987 gjordes studier i Mascarene Basin, ett område i Indiska oceanen som inkluderar Saya de Mahla Bank, där man fann fyndigheter som möjligen innehöll kobolt över ett område på cirka 4 500 kvadratkilometer. Sydkorea har ett kontrakt med International Seabed Authority, det internationella organ som reglerar gruvdrift på havsbotten, för att utforska hydrotermiska källor på Central Indian Ridge, cirka 250 mil öster om Saya de Malha. Kontraktet började gälla 2014 och löper ut 2029, och prospektering i området har redan påbörjats. Indien och Tyskland har också prospekteringskontrakt för ett område cirka 800 mil sydost om Saya de Mahla-banken.

Katastrofala följder

Enligt havsforskare kan all den här verksamheten få katastrofala följder för bankens ekosystem. Gruvdrift och prospektering kommer att lyfta upp sediment från havsbotten och minska sjögräsets tillgång till det solljus som det är beroende av. Sedimentmoln från gruvdrift kan färdas hundratals eller till och med tusentals kilometer omkring, vilket potentiellt kan störa hela näringsväven i mellanvattnet och påverka viktiga arter som tonfisk.

Själva havsbotten återhämtar sig långsamt från gruvdrift. År 2022 skickade forskare ut en undervattensdrönare utanför Charlestons kust i South Carolina och upptäckte att det fortfarande fanns spår efter det gruvtest som hade gjorts där på djuphavsbotten för ett halvt sekel sedan, enligt en rapport från dagstidningen Post and Courier. Områdena mellan spåren saknade fisk, svampar och knölar. Forskning som publicerades 2023 visade att tätheten av fisk, kräftdjur och maneter i närliggande områden halverades ett år efter provbrytningen hade stört havsbotten i japanska vatten.

Förespråkare för djuphavsbaserad gruvdrift betonar ett växande behov av dessa resurser. År 2020 uppskattade Världsbanken att den globala produktionen av mineraler som kobolt och litium skulle behöva öka med över 450 procent fram till 2050 för att möta den växande efterfrågan på ren energiteknik.

“Kapplöpning mellan länder”

– Det är en kapplöpning mellan länder för att hinna före varandra inom den bästa framväxande tekniken, säger Arvin Boolell, Mauritius tidigare utrikesminister, och tillägger att eftersom resurserna på land håller på att ta slut ’ses havsbotten som nästa möjliga område att exploatera.  

De som är skeptiska till branschen hävdar dock att batteritekniken förändras så snabbt att de batterier som används inom en snar framtid kommer att skilja sig från dem som används nu. De säger också att företagen kan förlita sig på att återvinna och återanvända begagnade batterier. Andra kritiker ser gruvdriften som ett slags ponzibedrägeri som är tänkt att dra till sig riskkapitalinvesteringar, men som i själva verket har små möjligheter att tjäna pengar på lång sikt. Dessa skeptiker menar att på grund av de långa transportsträckorna och de frätande och oförutsägbara förhållandena till havs kommer kostnaden för att bryta noduler till havs att vida överstiga priset för att göra det på land. Dessutom har många av de största bil- och teknikföretagen offentligt förklarat att de inte är intresserade av mineraler från djuphavet. Bättre produktdesign, återvinning och återanvändning av metaller som redan finns i omlopp, urban gruvdrift och andra initiativ inom den ”cirkulära” ekonomin kan kraftigt minska behovet av nya metallkällor, säger Matthew Gianni, medgrundare av Deep Sea Conservation Coalition.

I juli 2024 lämnade en grupp havsforskare in ett klagomål till US Securities and Exchange Commission där de hävdade att The Metals Company, den största intressenten i gruvdrift på havsbotten, hade vilselett investerare och tillsynsmyndigheter. På senare tid har The Metals Company börjat vända sig bort från fokuset på batterier och hävdar i stället att metallerna behövs för missiler och militära ändamål.

Vissa politiker i Mauritius är angelägna om att dra nytta av den ekonomiska möjlighet som gruvdrift på havsbotten verkar utgöra. År 2021 var Mauritius värd för en workshop med Afrikanska unionen och Norad, den norska byrån för utvecklingssamarbete, för att utforska möjligheterna till gruvdrift på havsbotten. Regeringstjänstemän i Mauritius och Seychellerna har sagt att de intar en ”försiktighetsprincip” när det gäller gruvdrift på havsbotten, men att de fortfarande går vidare med att söka efter resurser i sina vatten trots varningarna om ekologisk katastrof. I september 2024 kom de två länderna överens om ett avtal om att inleda oljeprospektering i och runt Saya de Malha Bank, en region som de förvaltar gemensamt.

Skepsisen ökar

Runt om i världen har skepsisen mot denna typ av gruvdrift ökat. Över 30 länder krävde ett moratorium eller en försiktighetspaus för gruvdrift på djuphavsbotten, enligt Deep Sea Conservation Coalition, ett kollektiv av icke-statliga organisationer och politiska institut som arbetar för att motverka hot mot djuphavet.

År 2021 valde Greenpeace, som är medlem i bevarandekoalitionen, Saya de Malha Bank för den första undervattensprotesten någonsin mot gruvdrift på djuphavsbotten. Som en del av protesten dök Shaama Sandooyea, en 24-årig marinbiolog från Mauritius, ner i bankens grunda vatten med en skylt med texten ”Ungdomsstrejk för klimatet”. Hon hade en enkel poäng: att jakten på mineraler från havsbottnen, utan att förstå konsekvenserna, inte var vägen till en grön omställning. Hon sade

– Sjögräset har underskattats under en lång tid nu.

Omslagsfoto: Noduler på havsbotten 2019. Svarta, potatisstora polymetalliska noduler som ligger utspridda på havsbotten lockar prospektörer på grund av deras innehåll av kobolt, nickel, koppar och mangan. Kredit: Southeastern U.S. Deep-sea Exploration/Office of Ocean Exploration and Research/NOAA