Krönika: Om att skarven luktar illa, men den blåfenade tonfisken är tillbaka
När jag försöker summera året som gått ser jag hur vår rapportering spretat åt många olika håll. Från klimat till överfiske, från ”vackra bilder till intelligenta fiskar och döda sälar på svenska stränder. Man kan tycka att vi borde ha fokuserat mer, eller så väljer man att se att vi lyckats täcka in en rad frågor som alla rör havet. Vårt viktigaste nav – grunden för allt liv.
Krönika: Lena Scherman
Kanske ändå att det har varit en viss övervikt på klimatfrågan, för det är inte bara ovan land vi håller på att ställa till det för oss själva, det händer med förskräckande hastighet också under ytan. Det är lätt att tappa modet. Inte minst på grund av det gigantiska överfisket som påverkar allt från klimat, biodiversitet och vår matförsörjning.
Väl där i mina tankar kommer min man förbi och har åsikter. ”Om du ska skriva om året”, säger han, ”måste du ta med minst två positiva nyheter, annars orkar folk inte läsa”.
Ja – ja – jag hör vad han säger, men till en början är det dystert – för konsekvenserna av att vi håller på att tömma vårt hav på fisk är så omfattande att de är svåra att överblicka.
I en allt snabbare och nedåtgående spiral fiskar vi oss längre och längre ned i näringskedjan. Och när havet tömts finns inte förutsättningarna för liv på land kvar.
Det är minst sagt dystert.
Men så kommer jag faktiskt på en positiv nyhet. Att den blåfenade tonfisken, efter över 50 år, nu är tillbaka i svenska vatten. Kraftig kontroll av illegalt fiske i Medelhavet och hårda fiskekvoter har visat sig vara ett framgångsrecept.
I Östersjön däremot, är det fortsatt dystert. Vad ska man som stackars nordbo göra åt monstertrålare utanför Peru och Västafrika när vi inte ens klarar av att stoppa överfisket i Östersjön?
PM Nilsson, som ertappades med att tjuvfiska ål i Blekinge och numera är vd på tankesmedjan Timbro, skrev i somras en krönika i Dagens Industri, om att storspiggen håller på att ta över Östersjön.
I krönikan nämner han industritrålarna med jättefångster som går till Danmark och blir djurfoder till lax och husdjur. Men lösningen på problemet med överfiske och fisk till fiskmjöl som PM Nilsson ser det är (och här är det läge för en liten trumvirvel) – att skjuta säl och få bort skarven (som dessutom, enligt PM Nilsson, luktar illa).
Det finns mycket att säga om gråsälen, som är den dominerande arten i Östersjön, och om skarven. Båda är till exempel opportunister och äter det som finns och båda är extremt mobila varelser som lätt tar sig från Polens norra stränder till Stockholms skärgård eller för den delen till Rigabukten, i jakt på föda.
Att skjuta en sälhona i Stockholms ytterskärgård, räddar inga strömmingspopulationer. Tvärtom, och det vet väl varenda kotte, bidrar toppredatorer som säl, torsk och gädda till att hålla naturen i balans.
Titta på Ålands hav där Östersjöns kanske sista stora torskbestånd lever och frodas sida vid sida med en av Östersjöns största sälpopulationer. Och i magen på skarv från Kalmarsund hittar forskarna från SLU nästan bara spigg.
Kan det vara så att skarven i stället är lösningen på spigg-invasionen?
Men hatet mot säl och skarv är i Sverige nästan lika stort som hatet mot vargen. Fast kanske är de bara mer högröstade i debatten, för när jag ögnar igenom senaste årets artiklar om överfisket är det väldigt få som nämner just säl och skarv som ett problem.
Ändå har de ”högröstade” fått vår fiske- och landsbygdsminister Peter Kullgren (Kd) att lyssna, och personer med jägarintresse på Naturvårdsverket har makt att bestämma att vi måste fortsätta med licensjakt på säl och ha skyddsjakt på skarv.
Om det är biologisk mångfald vi är ute efter återskapas den inte genom att skjuta av toppredatorer. Vi behöver döda färre, inte fler vilda djur om våra ekosystem ska ha en chans att återhämta sig!
Det leder faktiskt fram till årets andra goda nyhet: Att Azorerna har gjort 30% av sitt omgivande vatten till marint skyddsområde. Nordatlantens största och ett av de första att uppnå FN:s mål om att skydda 30% av allt hav före 2030. Och vetenskapen har redan kunnat visa att fisken nu kommer tillbaka.
Det är stort! Dags att skjuta av en nyårsraket!
Det här är en krönika, åsikter och reflektioner är skribentens egna.
Grunden för Deep Sea Reporters journalistik är saklighet och opartiskhet. Däremot kan vi ta ställning för att försvara mänskliga rättigheter och allt marint liv eftersom ett friskt hav inte är en lyx – det är en mänsklig rättighet.
