DEBATT: Vetenskap och lagar nonchaleras när Östersjöns öde avgörs
Klimatfrågan växer i betydelse för allt fler väljare. Det borde vara en självklarhet att ta den på allvar. Trots det ignorera ministrar vetenskapliga råd och lagar. Är vi redo att stå och se på medan klimatet havererar och våra hav töms på liv?
Grunden i EU:s fiskeripolitik och lagar som sätts åt sidan
Beslut som direkt påverkar våra hav kräver inte bara kunskap om biologi utan också en oantastlig efterlevnad av de lagar och regler som satts på plats för att förvalta havet och dess resurser. Vår granskning: Bryter EU:S fiskeministrar mot lagen, visar att ministerrådets beslut om 2024 års sillfiskekvoter, där Sverige företräds av Landsbygdsminister Peter Kullgren, inte bara bortsett från vetenskapliga rekommendationer utan även de lagar som reglerar uttaget av fisk i våra hav. Genom sitt agerande har rådet visat en stor nonchalans för både hållbarhet och juridiskt bindande lagstiftning, vilket står i direkt konflikt med artikel 10 och 11 i Den gemensamma fiskeripolitiken (EU, 2013), som kräver att alla beslut ska baseras på vetenskapliga rekommendationer för att främja hållbarhet.
Uttaget av fisk inom EU regleras av flera olika lagar. De grundläggande reglerna läggs fast i Den gemensamma fiskeripolitiken (GFP), som med stöd av Den fleråriga förvaltningsplanen (MAP) och Havsmiljödirektivet beskriver hur fiskresursen ska fördelas och förvaltas samt hur de marina ekosystemen ska skyddas från skadliga ingrepp. Dessa regelverk är fundamentala för att balansera ekonomiska intressen med miljömässiga behov, och ska säkerställa en ansvarsfull förvaltning av havets resurser.
I och med rådets beslut hösten 2023 har samtliga dessa lagar åsidosatts. I stället har ministerrådet lutat sig på fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), vars primära syfte är att beskriva hur, och inom vilka ramar, som EU ska styras. Även om rådet har ett utrymme för egna bedömningar genom FEUF kan det inte lagligen fatta beslut som går emot de krav som formuleras i den gemensamma fiskeripolitiken och den fleråriga planen för Östersjön.
Ministrarnas vårdslöshet drabbar Östersjön
Ministerrådets agerande visar på en djup klyfta mellan politiska beslut och vetenskapliga rekommendationer, där rådet nonchalerar det akuta tillståndet för sillbestånden i både centrala Östersjön och Bottniska viken. Beslutet att tillåta fångster som överskrider rekommenderade nivåer utgör en risk för hela det marina ekosystemet, framtida matförsörjning och ovärderliga kulturvärden.
Att på detta sätt bortse från vetenskap och lagstiftning undergräver inte bara landsbygdsminister Kullgrens trovärdighet, utan hela tillämpningen av EU:s miljö- och fiskeripolitik. Ministerrådets agerande sänder en farlig signal om att politiska och ekonomiska särintressen väger tyngre än både biologisk hållbarhet och juridisk integritet. Det framstår som att ministerrådet anser sig stå över de lagar som ska styra fiskets hållbarhet och bevara våra gemensamma naturresurser för framtiden.
Än mer anmärkningsvärt är försöket att efteråt justera regelverket för att rättfärdiga beslutet, vilket indikerar en medvetenhet om att handlingarna inte stod i linje med befintliga regelverk. Agerandet visar inte bara på en bristande respekt för vetenskap och rättsstatens principer utan också en farlig vilja att manipulera lagstiftningen till politisk fördel.
Kräv transparens, ansvar och laglighet i beslutprocesser
Vi har sett hur politiska beslut avviker från vetenskap och lagar. Det är dags för en förändring. Som väljare och engagerade medborgare måste vi kräva att våra politiker inte bara lyssnar på vetenskapen utan också agerar enligt lagarna de själva stiftat. Ministerrådet, och landsbygdsminister Kullgren har inte bara missbedömt sitt mandat, utan också gjort ett allvarligt avsteg från de principer och mål som EU vilar på.
Vår framtid och våra hav förtjänar fullständig transparens, ansvarstagande och laglighet i alla beslut som påverkar dem.
Konrad Stralka
VD, BalticWaters
Läs landsbygdsminister Peter Kullgrens svar i Aftonbladet, här.