31 nya arter upptäckta på två veckor
Med hjälp av toppmoderna bildsystem har en internationell forskarexpedition bekräftat en mängd nya djuphavsarter utanför Brasiliens kust. Dessa hittades i havets så kallade mellanvatten. Den del av havet som har den överlägset största artrikedomen på hela planeten men som är det minst utforskade ekosystemet på grund av dess otillgänglighet och enorma volym.
Text: Marika Griehsel
Forskarna ombord på Schmidt Ocean Institute´s forskningsfartyg Falkor II använde avancerad teknik för att studera vattnet mellan det solbelysta skiktet och havsbotten. Normalt kan det ta årtionden att identifiera och beskriva nya arter men kombinationen av ny teknik och expertis gjorde det möjligt för teamet att bekräfta nya arter inom loppet av några dagar. Bland annat lyckades teamet observera den levande 3D-cellstrukturen hos en mikroorganism, något som aldrig tidigare skett inom havsforskningen.
Listan består av en amfipod, en typ av kräftdjur som är släkt med krabbor och humrar; en gossamermask som rör sig snabbare än vad forskarna förväntar sig utifrån dess kroppsform; nio maneter; sju sifonoforer, kolonibildande organismer som är släkt med maneter och koraller; sju kammaneter eller ktenoforer, kända för de glittrande cilierna som de använder för att simma; fyra larvaceer, grodliknande varelser som lever i slemhus och är närmare besläktade med människor än med ryggradslösa djur; samt två jätte-rhizarier, encelliga organismer som är synliga för blotta ögat.
– Den största livsmiljön på jorden, mellanvattnet, är fylld av otroliga djur som vi bara just har börjat förstå, säger expeditionens chefsforskare, Dr Karen Osborn från Smithsonian National Museum of Natural History, i ett pressmeddelande från Schmidt Ocean Institute.
– Jag fortsätter att fascineras av den fantastiska mångfalden av lösningar som de har utvecklat för att överleva i denna krävande miljö, och det driver mig att fortsätta ställa frågor om vårt hav.
Teamet bevittnade betydligt större mångfald och förekomst av organismer i mellanvattnet än de hade förväntat sig, säger Osborn, däribland glasbläckfiskar och en pelagisk bläckfisk som åt på en knallröd manet.
Många djur i mellanvattnet är geléartade, med mjuka, ömtåliga kroppar som ofta skadas av traditionella provtagningsmetoder. För att hantera den utmaningen använde expeditionen ytterligare tekniker som gjorde det möjligt för forskarna att observera djuren i en kontrollerad miljö som efterliknar deras naturliga livsmiljö. Dessa inkluderade en virtual reality-kammare utvecklad vid University of Western Australia och en ”gravitationsmaskin” utvecklad vid Stanford University – ett specialiserat mikroskop som fungerar som ett hydrodynamiskt löpband för att studera mikrober.
