Bevis på fisk under Arktis sista is

Det okända ekosystemet under Nordpolens sista intakta is ska nu kartläggas, efter en tvärvetenskaplig expedition under 2021. Redan på plats konstaterade de att fisk simmar under isen.
– Vi vet att det är aktivt simmande organismer där nere, och inte plankton, säger forskaren Pauline Snoeijs Leijonmalm. 

I somras åkte marinbiologen Pauline Snoeijs Leijonmalm på en forskningsexpedition till Nordpolen. Hon skulle, tillsammans med andra forskare, dit för att forska på livet under Arktis sista intakta is – en plats där ingen tidigare forskat.

Deep Sea Reporter intervjuade då Leijonmalm. En av hennes stora förhoppningar var då att få svar på om det fanns fisk under isen, och det kände hon inte att hon kunde veta förrän hon höll en fisk i handen. Expeditionen avslutades i september förra året. 

Så, fick du hålla en fisk i handen?  

– Ja, det fick jag. Fast det var inte fisken från djupvatten som jag hade hoppats på – utan den var från under isen. Det var en juvenil, och vi hittade flera mindre fiskar under isen. Så vår slutsats är att det är samma sorts “fiskar” som vi har observerat i djuphavet, men att när fiskarna blir större så åker de ner på större djup för att hitta mer mat. 

Genom att ha använt sig av ekolod och annan utrustning är Pauline Snoeijs Leijonmalm nästan helt säker på att det finns fisk i djuphavet på Nordpolen – trots att hon inte fått hålla en fisk därifrån i handen. 

– På ekolodet såg vi hur något, som i storlek verkar vara fisk, simmade undan när vi kom ner med våra nät. Vanligtvis när man gör såna här mätningar så kan man tråla och följa med fisken. 

Men det är svårare att göra med två meter tjock is. 

– Men vi såg hur djuren flyttade sig på ekolodet när vi sänkte ner nätet. Det gör att vi vet att det är aktivt simmande organismer där nere, och inte plankton, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm som var chefsforskare för expeditionen. 

Ett annat fiskbevis som forskarna har, är att de har hittat fiskben och otoliter (hörselstenar) i sedimentet på havsbotten.  

– Genom otoliterna, som kan ge oss en åldersbestämning, så såg vi att det var ishavstorsk och polartorsk vi hittat. De var 10 000 år gamla. Det tyder ju på att det funnits fisk här tidigare också. 

Nu ska de kartlägga det tidigare okända ekosystemet 

Ombord på skeppet fanns forskare från Belgien, Holland, Sverige, Danmark och Tyskland. Expeditionen var tvärvetenskaplig och innehöll alltså en kombination av biologer, oceanografer m.m. Det innebär att forskarna nu hoppas att de kommer kunna kartlägga det hittills okända ekosystemet – innan isen har smält bort. 

–  Vanligtvis har man expeditioner som antingen är atmosfärforskning, klimatforskning eller så tittar man bara på vattenkemi. Det är bara inriktat på en viss del av ekosystemet, men vi har försökt fånga allt. 

Forskarna har även tagit över 800 e-dna-prov i området, en metod som är känd för att spåra mängden covid i vårt avloppsvatten. Med hjälp av de proverna ska forskarna få fram exakt vad det är för djur och växter som finns på denna extrema plats. 

Men kan man verkligen lita på ett sånt prov? Hur vet man att det stämmer? 

– Ja, det har att göra med hur många gånger en dna-sekvens återkommer. Ibland kan man får upp en människogen eller en medelhavshaj, för DNA finns ju överallt. Men sen får man kolla på alla sekvenser och se hur ofta en dna-sekvens återkommer och om det är på rätt djup och temperatur. 

Isen försvinner “obegripligt fort” 

Men än är proven inte analyserade, och det kommer ta ett år innan vi får veta mer detaljerat hur livet på denna okända plats ser ut. Forskarna har även lyckats få alla länder som kan tänka sig vara intresserade av ett kommersiellt fiske i området att skriva på ett avtal. I den överenskommelsen lovar dem att vänta med att skicka upp trålare till centrala Arktis fram till 2037, och till dess ska forskarna få undersöka ekosystemet. Men Pauline Snoeijs Leijonmalm tror inte att någon av länderna kommer vilja fiska där i framtiden. 

– Idag kan man inte fiska, för det är ju fortfarande is där uppe. Men enligt våra undersökningar så finns det inte tillräckligt med fisk där för att det skulle vara intressant. Man borde istället skydda området, som man gjort i Antarktis.  

Trots att Pauline har varit på forskningsexpeditioner i Arktis flera gånger tidigare, så säger hon efter denna resa att det är helt obegripligt hur snabbt isen försvinner. 

– Sen 1980 har isen minskat med 40 procent i yta och 60 procent i volym. Det är helt obegripligt hur fort det går.  

Hon tror även att sommarens expedition blev hennes sista. 

– Jag är 65 år nu och det är ganska tufft arbete. Man måste vara ung och frisk. Frisk är jag, men ung är jag inte längre. Men man ska aldrig säga aldrig. Däremot ska jag se till att nästa expedition som åker dit tar tillbaka några fiskben åt mig.