Minskande fiskbestånd, syrefria områden och rubbade samspel mellan arter. En ny studie visar att mänsklig påverkan – främst överfiske och övergödning – kraftigt har förändrat näringsvävarna i Östersjön. Ekosystemen tycks också ha svårt att återhämta sig, även när påverkan minskar.
Text: Marika Griehsel
– Det här är första gången som näringsvävarnas status har bedömts med samma metod i olika delar av Östersjön och resultatet är oroande, säger Carolyn Faithfull, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och huvudförfattare till studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften ICES Journal of Marine Science.
Bakom studien står ett forskarlag från hela Östersjöregionen som har gjort en samlad bedömning av hur Östersjöns näringsvävar – nätverket av vem som äter vem – har förändrats. Studien omfattar sju havsområden och bygger på tidsserier som sträcker sig över 26–46 år. Över 30 forskare från regionen har deltagit i studien och bidragit med data och analys. Enbart Ryssland har inte medverkat.
– Vi östersjöforskare är överens om hur akut situationen är. Vi analyserar data lyssnar på varandra men det är svårare att få politiker i regionen att agera och samverka.
I samtliga sju undersökta områden har balansen mellan olika grupper av organismer påverkats negativt av mänsklig aktivitet. Enligt EU:s havsmiljödirektiv är detta ett tecken på att näringsvävarna inte har god miljöstatus.
De två viktigaste orsakerna bakom förändringarna är överfiske och tillförsel av näringsämnen från land.
Överskottet av näring leder till ökad algproduktion. När algerna sedan sjunker till botten och bryts ner förbrukas syre, vilket skapar syrefattiga områden där få arter kan leva.
Samtidigt har fisket haft stor påverkan på fiskbestånden. När rovfiskar som torsk hade fiskats ner riktades det industriella fisket i större utsträckning mot sill och skarpsill. Nu syns stora minskningar även av sillen. När fiskarter som historiskt har funnits i stora mängder minskar så kraftigt kan det utlösa kedjereaktioner genom hela näringsväven.
– Klimatförändringarna förvärrar situationen ytterligare, eftersom stigande vattentemperaturer förstärker de negativa effekterna av både överfiske och övergödning, till exempel genom att varmare vatten håller mindre syre och att fiskrekrytering påverkas av klimatförändring, säger Carolyn Faithfull.
Ett av studiens viktigaste resultat är att utvecklingen inte självklart vänder när en belastning minskar.
Sedan 1980-talet har tillförseln av näringsämnet fosfor till Östersjön minskat med omkring 50 procent. Trots det fortsätter de syrefria bottenområdena att breda ut sig och halterna av löst fosfor i vattnet ökar. Ett liknande mönster syns för torsken. Fiskeridödligheten har minskat i både västra och centrala Östersjön, men torskbestånden har inte återhämtat sig. Näringsväven präglas fortfarande av den förändring som skedde när torsken minskade, med en större dominans av planktonätande fisk och plattfisk.
– Även om vissa belastningar har minskat finns effekterna på näringsväven kvar. Ekosystemet tycks ha förskjutits till ett nytt tillstånd som det har svårt att ta sig ur, berättar Carolyn Faithfull.
Klimatförändringarna kräver globala åtgärder. Men studien pekar samtidigt ut överfiske och höga halter av näringsämnen som två dominerande påverkansfaktorer i Östersjön; båda möjliga att påverka genom regionala beslut och åtgärder.
– Sverige har ett särskilt ansvar då det gäller Östersjön på grund av landets långa kust. Vi är många som anser att Sverige skulle vara ledande då det gäller att återställa och skydda foderväven. Läget är allvarligt eftersom vi fiskar längre och längre ned i foderväven.
Carolyn Faithful är huvudförfattare till den nya studien Carolyn Faithful, verksam inom Ekosystemgruppen vid SLU. Foto: Privat
– Det är väldigt otroligt att all trålning skulle förbjuds i Östersjön eftersom det är en stor industri och jag har svårt att förstå att alla länder skulle kommer överens om det. Men om industriellt fiske, särskilt trålning (pelagisk och ”bottennära” trålning) kraftig begränsas det skulle göra stora skillnader. Det är fortfarande en del bottentrålning som göras i Östersjön, men bara i södra central Östersjön. Det kanske skulle ha en positiv effekt på torsk om det förbjuds, men att satsa på en mer ekosystem-baserade hållbart sätt att fiska över lag skulle har större effekt för hela födoväven, säger Carolyn Faithfull.
– Det finns alltså mycket vi kan göra här och nu. Men då krävs kraftfulla och samordnade åtgärder i hela Östersjöregionen. Vi måste angripa flera av de belastningar som påverkar ekosystemet samtidigt, avslutar Carolyn Faithfull.
Länk till den vetenskapliga artikeln: “Systemic food web reorganization due to multiple pressures in seven Baltic Sea sub-basins” i ICES Journal of Marine Science.
Om Deep Sea Reporter: Vår ambition är att granska och skildra frågor som rör havet och det liv som finns under ytan. Vi verkar i allmänhetens tjänst och drivs självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället.
