Ledare: Är naturen en säkerhetsrisk?

För några veckor sedan släppte den brittiska regeringen en rapport från landets underrättelsetjänst. Rapporten utvärderar klimatkrisens konsekvenser och visar på hur den hotande ekosystemkollapsen och förlusten av biologisk mångfald utgör en direkt risk för Storbritanniens nationella säkerhet.

Rapporten är riktad till den brittiska regeringen, men säkerhetsriskerna håller sig inte inom några landsgränser.

^{Text: Lena Scherman}

Jag trodde att den skulle slå ner som en bomb, men förutom några spridda nyhetsartiklar verkar den ha gått under radarn. Kanske har vi varit för upptagna med Epstein, Ukraina, Gaza och Trump, för att bry oss om en eventuell framtida systemkollaps. Men slutsatserna i rapporten är som en framtida skräckfilm och konsekvenserna av klimatkrisen är inte längre eventuella, de är på riktigt.

I sin utformning är rapporten mer en underrättelserapport än en miljöstrategi. Det är inte så konstigt kanske, med tanke på vilka som skrivit den, men det gör också att orden får mer tyngd. Slutsatserna är glasklara: den globala ekosystemkollapsen hotar inte bara säkerheten utan också välståndet i Storbritannien. Om inte samhället möter upp med stora insatser kommer riskerna bara att växa framöver.

Traditionellt har länders säkerhetstänk gällt frågor om terrorism, energiförsörjning, cyberhot och fiendestater. Nu har man lagt till förlusten av biologisk mångfald och ekosystemkollaps på listan. Man skriver att detta inte är någon isolerad miljöproblematik. Det handlar om konsekvenser på alla områden, ekonomiska, politiska och sociala. Och eftersom varken ekosystemkollapser eller förlusten av biologisk mångfald håller sig inom landsgränser, kommer det att drabba alla.

Migrationen kommer att öka till följd av att tillgången på mat och vatten minskar. Brottsligheten ökar, och det man kallar icke-statliga aktörer, som terroristgrupper, riskerar att få kontroll över knappa resurser. Riskerna för pandemier ökar. Dessutom riskerar vi konflikter mellan länder och en militär eskalering både mellan och inom stater.

Osäkerheten i texten ligger i tidsspannet, det vill säga när exakt vi kommer att passera de oåterkalleliga trösklarna är man osäker på. Däremot är man helt säkra på att det kommer att hända. Tonen är kylig och saklig, staplar och uträkningar precisa. Uppräkningarna över på vilka sätt vi kommer att drabbas är många och långa.

Det kan ju faktiskt kännas rätt uppfriskande när en superhemlig underrättelseorganisation skriver att vi måste värna den biologiska mångfalden. Skydda hav och land med minst 30%. Begränsa uppvärmningen till 1,5°C.

Rapporten borde ha slagit ner som en bomb. Men den verkar redan vara glömd – eller?  

^{Om Deep Sea Reporter: Vår ambition är att granska och skildra frågor som rör havet och det liv som finns under ytan. Vi verkar i allmänhetens tjänst och drivs självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället.}