Sargassosnärja är en brunalg som hittades första gången 1985 i norra Bohuslän. Sedan dess har den snabbt blivit vanlig på den svenska västkusten. Under sommarmånaderna påminner den utseendemässigt, en hel del om den vanliga knöltången. Med många små flytblåsor som är ett par millimeter i diameter.
Till Europa kom sargassosnärjan med importerade, levande jätteostron från Japan. Sargassosnärjan kan bli två meter lång och trivs bäst på grunt vatten, ner till tio meters djup. Det speciella med den, som skiljer den från vår knöltång, är att den är självbefruktande. Det behövs alltså bara en enda planta för att det ska bli fler plantor.
Någon gång i november börjar det växa ut skott på plantan. Efter något år släpper skotten taget och driver iväg med havsströmmarna för att slå sig ner någon annan stans. Algen växer fort och blir snabbt både tät och hög vilket gör att den skuggar bottnarna och konkurrerar ut andra tångarter och sjögräs som behöver solljus för att leva. Det finns ändå en positiv sida med sargassosnärjan. Den kan, när den växer till på kala sand- och mjukbottnar bli ett skydd för olika slags marina djur. På så sätt kan nya ekosystem bildas.
