Det är senvinter. I Trondheimsfjorden i Norge väntar korallerna och alla dess invånare på ljuset och värmen som ska komma tillbaka. Havet har, precis som på land, årstider som påverkar beteenden och tillväxt.
När vi är där och dyker, i början av mars, är vattnet fortfarande kallt och dagarna korta. Kokande vatten hälls i dykhandskarna för att hålla fingrarna varma. I alla fall en stund.
Med vårens intåg ökar solljuset. Många djur börjar sin lekperiod och får bråttom att växa och fortplanta sig.
På många håll i världen sker nu ett av naturens stora spektakel. Hela kolonier av koraller släpper samtidigt ut sina små ägg och spermier, kallade gameter, i havet. Miljarder färgglada flingor virvlar runt i vitt, gult, rött och orange.
Eftersom könscellerna hos de flesta korallarter är livskraftiga i bara några timmar behöver gameterna släppas samtidigt.
Forskarna vet fortfarande väldigt lite om hur denna synkroniserade fortplantning kan ske. Men vattentemperatur och månens cykel verkar ha stor betydelse.
Miljön i Trondheimsfjorden är unik. Här finns koraller och organismer som annars bara hittas på tusen meters djup. Stenkorallen Lophelia pertusa beskrevs redan 1768 av en ihärdig biologi-intresserad präst. Sedan dess har korallerna växt sakta, bara 5 mm. per år.
Lite längre ut ligger världens näst största rev med stenkoraller – Sularevet. 13 km långt, flera hundra meter brett och 30 meter högt. Revet är en barnkammare för många av de arter som fiskeindustrin är så beroende av. Bland korallgrenarna kläcks äggen av sej, torsk och långa, hummer och andra kräftdjur.
Liknande artiklar
