Fiskets historia och problemet med överfiske

Människan har hämtat mat från havet i tusentals år. Fiske är ett av de äldsta sätten att skaffa mat och kan spåras tillbaka till stenåldern för ungefär 40 000 år sedan. Under den tiden använde människor enkla redskap som spjut, nät och krokar för att fånga fisk. Metkroken är faktiskt en av människans äldsta uppfinningar och ser fortfarande ungefär likadan ut som den gjorde på stenåldern.

I början kunde människor bara fiska nära land, på grunt vatten. När åran uppfanns runt 8 000 f.Kr. blev det möjligt att ta sig längre ut på havet. Då började man också använda fiskenät, som först tillverkades av växtfibrer, hår eller tång. När människor senare började odla och leva mer permanent på samma plats växte städer fram. I städerna var det svårare att jaga och kött var ofta dyrt. Därför blev fisk en viktig källa till protein för många människor.

Redan under antiken var fisk en viktig del av kosten. För många fattiga människor runt Medelhavet bestod maten ofta av bröd, fisk och olivolja. Den fisk som de flesta åt var torkad eller saltad, eftersom färsk fisk var dyrare och främst köptes av rika människor. Även i romarriket var fisk viktig. Rika romare kunde till och med ha egna bassänger där de höll levande fisk.

Under medeltiden blev sillen mycket viktig i norra Europa. Stora sillstim kom ofta nära kusten, vilket gjorde det möjligt att fånga mycket fßisk även med små båtar. Sillen saltades och blev en viktig basmat. I Sverige åt till exempel många tjänare och arbetare salt sill nästan varje dag. Fisket gav arbete åt många människor och kuststäder växte snabbt.

Industrialiseringen av fisket

Under slutet av 1800-talet började fisket förändras. Trålare – stora fiskebåtar som drar stora nät efter sig i havet – började användas. När motorer började användas på båtar på 1900-talet blev fisket ännu mer effektivt. Man kunde fiska längre bort från kusten och fånga mycket större mängder fisk än tidigare.

Detta ledde till att fisket blev mer industriellt. Idag fångas stora mängder fisk av stora fartyg med avancerad teknik. Samtidigt har detta gjort att fisket påverkar havets ekosystem mycket mer än förr.

En vanlig metod idag är bottentrålning. Då släpar man ett stort nät längs havsbotten. Problemet är att nätet inte bara fångar den fisk man vill ha, utan även andra djur som lever på botten. Småfisk, sjöstjärnor och skaldjur kan fastna i näten som så kallad bifångst. Bottentrålning kan också skada havsbotten och göra det svårare för djur och växter att återhämta sig.

Vad är överfiske?

Ett av de största problemen för havsmiljön är överfiske. Överfiske betyder att människor fiskar upp fler fiskar än vad bestånden hinner reproducera, alltså få nya ungar. Om detta fortsätter under lång tid minskar fiskbestånden och vissa arter kan till slut riskera att försvinna från ett område.

Under de senaste hundra åren har flera fiskbestånd minskat kraftigt, både i Västerhavet och i Östersjön. Ett tydligt exempel är torsken i Östersjön. Tidigare fanns det stora mängder torsk, men under lång tid fiskades så mycket att bestånden minskade kraftigt. Samtidigt har miljöproblem som övergödning gjort att syrehalten i bottenvattnet minskat, vilket gör det svårare för torsken att föröka sig.

När stora rovfiskar som torsk minskar påverkas hela ekosystemet. Mindre fiskarter, som annars äts av torsken, kan då bli fler. Dessa fiskar äter i sin tur stora mängder djurplankton. Djurplankton har en viktig roll eftersom de betar på alger i vattnet. När djurplanktonen blir färre minskar betningen av alger, vilket gör att algblomningar kan bli värre i Östersjön. Detta kallas ibland för en trofisk kaskad, där förändringar högt upp i näringskedjan får följder för många andra organismer, längre ner i ekosystemet.

Fisket i Östersjön idag

I Östersjön riktas fisket idag främst mot sill och skarpsill. En stor del av denna fisk äts dock inte direkt av människor. Istället används den för att göra fiskmjöl som blir foder till odlad fisk och andra djur.

För att försöka skydda fiskbestånden bestämmer EU varje år hur mycket fisk som får fångas av olika arter. Dessa mängder kallas fiskekvoter. Och varje år kommer internationella havsforskningsrådet (ICES) med förslag på hur mycket fisk som kan fiskas för att inte riskera att fiskbestånden blir för små.

Det är sedan EU:s ministerråd som, med hjälp av råden från ICES, fattar beslut om hur stora fiskekvoter varje land får. Trots detta har kvoterna ofta varit högre än vad forskarna rekommenderat, vilket har bidragit till att fiskbestånd fortsatt att minska.

I vissa fall har man därför tvingats införa fiskestopp. Till exempel stoppades riktat fiske efter torsk i delar av Östersjön år 2019 eftersom bestånden blivit så små.

Olika typer av fiske

Det finns idag flera olika typer av fiske. Industrifisket är storskaligt och använder stora båtar och redskap som trålar. Ett fåtal mycket stora fartyg står för en stor del av fångsten i Sverige.

Samtidigt finns också småskaligt yrkesfiske längs kusterna. Dessa fiskare använder ofta mer traditionella redskap som nät, krokar, burar och fällor. Många menar att detta fiske påverkar havet mindre.

Dessutom finns sportfiske, som är mycket populärt i Sverige. Många sportfiskare släpper tillbaka fisken efter fångst, så kallat catch-and-release. Men forskning visar att en del fiskar ändå dör av skador eller stress efter att ha blivit fångade.

Framtiden för fisket

Fiske kommer troligen alltid vara en viktig del av människans matförsörjning. För att havens resurser ska räcka även i framtiden måste fisket ske på ett mer hållbart sätt. Det innebär bland annat att man behöver följa vetenskapliga råd, skydda viktiga havsområden och använda fiskemetoder som skadar ekosystemen mindre.

Om fisket sköts på ett hållbart sätt kan fiskbestånden återhämta sig och fortsätta ge mat och arbete åt människor i många generationer framöver.