Vi har tre olika sälarter, läs mer om dem här
När sälstammen runt 1980 hade havererat och nästan utrotats helt, satte myndigheterna stopp för all jakt. Man inrättade sälskyddsområden och alla tre arter som finns längs våra kuster, fredades. Samtidigt fick vi EU-direktiv om att minska utsläppen av DDT och PCB. Det ledde faktiskt till att alla tre sälstammarna återhämtade sig.
Tills de blev så många att de började inkräkta på människans områden, och vi började jaga dem igen.
I tio korta inslag, med grafik och intervjuer med forskare och myndighetspersoner, fördjupar vi frågan. Men vilka är sälarna? Här är lite fakta.
Gråsälen (Halichoerus grypus) är den största och vanligaste av Sveriges tre sälarter. Den finns framför allt i Östersjön, men man har sett enstaka individer också på västkusten.
Vuxna gråsälashannar kan bli upp till 3 meter långa och väga drygt 300 kilo. Honorna blir betydligt mindre och kan som mest väga 200 kilo. Hannarna har en mörkgrå, brun eller svart päls med ljusare fläckar. Honorna och unga djur är ljusgrå med mörka fläckar.
De dyker ner till flera hundra meters djup och lever mest på stimfisk och bottenlevande arter som tånglake och flundror. Men de kan också ta andra fiskar som lax, sik och torsk.
Kutarna föds mellan februari och mars och helst på isen. De nyfödda kutarna har en vit ullig päls som den fäller när den slutat dia vilket sker efter knappt 3 veckor. Då har kuten lagt på sig 30 kilo och därefter får den klara sig själv.
Runt sekelskiftet 1900 fanns det mellan 80 – 100 000 gråsälar i Östersjön. Då jagades den intensivt både för sitt skinn och fettet som användes bland annat till att blanda ut målarfärg och till oljelampor.
Allmän jakt förbjöds 1974, då hade populationen minskat drastiskt, både på grund av jakt och på grund av miljögifter i Östersjön som gjorde sälhonorna sterila. Gråsälen har återhämtat sig och idag finns drygt 30 000 gråsälar i östersjön och det är åter tillåtet med licensjakt på dem.
Hittills i år (november 2023) har man skjutit 707 gråsälar av de tillåtna 1500. Jakttiden för gråsäl pågår fram till 15:e januari 2024.
Källa: Havs och vattenmyndigheten (HaV)
Knubbsäl (Phoca vitulina) finns främst utmed svenska västkusten. Östersjön har en liten och unik population vid Kalmarsund.
Hannarna kan bli 1,7 meter långa och väga upp till 140 kilo. Honorna blir lite mindre. Pälsen är ljust till mörkt gråspräcklig.
De äter ett 30-tal olika fiskarter. De kan jaga i mörker och dyka ner till ett par hundra meters djup.
Honorna föder en unge (kut) runt midsommar. Deras kutar kan simma och dyka direkt till skillnad från andra sälarter som föds med en ullig päls som de senare tappar.
De dias i 3 till 4 veckor och få sen klara sig på egen hand. De kan bli upp till 35 år gamla, och honorna blir vanligen äldst.
Vi har historiskt jagat mycket knubbsäl. I slutet av 1800-talet fick man skottpengar på knubbsäl och bestånden minskade rejält efter det. 1974 fridlystes knubbsälen men idag har vi återigen licensjakt på knubbsäl.
Globalt uppskattar man att det finns 350 000 till 500 000 individer av arten. Den bedöms som livskraftig men är i vissa regioner hotad och jakt på knubbsäl är idag olaglig i de flesta regioner – utom i Sverige.
I årets jakt har hittills (november 2023) 112 knubbsälar skjutits av de tillåtna 630. Jakttiden pågår fram till den 19:e april 2024.
Källa: Havs och vattenmyndigheten (HaV)
Vikarsäl (Pusa hispida) är en arktisk art som blev kvar i Östersjön efter den senaste istiden för 12 000 år sedan. Vikarsälarna är helt beroende av att isarna uppe i norr lägger sig för att de ska kunna föda sina ungar på den.
Det är vår minsta sälart men påminner till utseendet om knubbsälen, men har en lite rundare kropp och huvudet är lite mindre. Som mest kan den bli 1,4 meter lång och väga cirka 110 kilo. Vuxna sälar har en mörk päls med oregelbundet spridda ljusare ringar.
De äter mest mindre kräftdjur som skorv och fiskar som spigg och strömming.
Honorna föder en unge (kut) runt februari, mars. De etablerar undervattensrevir i den kompakta drivisen och gräver ut andningshål och skyddande snögrottor i packisvallarna.
När ungarna föds har den en ullig kutpäls som gör att de måste hålla sig uppe på isen innan de bytt päls. Kutarna diar i 3 till 8 veckor och får sen klara sig själva.
Vikarsälarna kan bli upp till 50 år gamla.
Runt 1900-talets början fanns det cirka 180 000 vikare i Östersjön. På grund av ett hårt jakttryck och senare omfattande miljögifter i havet som gjorde honorna sterila, minskade antalet vikare ner till ca 5000 1985.
Idag räknar man med att det finns runt 17 000 vikarsälar i Bottniska viken, finska viken och Rigabukten. Numera är det tillåtet med skyddsjakt på vikarsälar.
Källa: Havs och vattenmyndigheten (HaV)