Marinekolog kritisk till trålförbud på försök
I februari utökade Havs- och vattenmyndigheten trålförbudet från fyra sjömil till tolv sjömil. Förbudet ska skydda strömmingen i centrala Östersjön. Men marinekolog Henrik Svedäng tror inte att det kommer att göra någon skillnad.
Den nya trålgränsen utgör ett vetenskapligt projekt, och gäller från och med 1 februari 2025 till och med 30 april 2027. Henrik Svedäng, marinekolog vid Stockholms universitet, menar att det inte går att räkna med att naturen ska vara samarbetsvillig under en specifik tidsperiod.
– Det går inte att se om bestånden har återhämtat sig på denna korta tid. Man kan därför inte se det som en lösning på överfisket.
Trålförbud bör användas
De senaste åren har otaliga rapporter vittnat om att strömmingen i Östersjön är akut hotad. Enligt Stockholms universitets Östersjöcentrum har bestånden av både strömming och sill minskat under lång tid. Även storleken på strömmingen har minskat de senaste tio åren.
Att utöka trålförbudet menar Svedäng är en åtgärd som bör användas som en del i hela fiskeförvaltningen. Just denna kuststräcka har enligt honom de rätta geografiska förutsättningarna för att nå en viss positiv effekt.
– Det kan skydda strömmingen till viss del och vissa övervintrande bestånd. Men det kommer inte att skydda leken eftersom strömmingen leker inne i skärgården. Förbudet kan också få konsekvenser för andra pelagiska fiskarter utanför trålgränsen. När de stora fartygen flyttar längre ut till havs kan de till exempel komma att fånga mer skarpsill.
Liknar projektet vid en kosmetisk åtgärd
Att utvärdera projektet som det nya trålförbudet utgör är svårt enligt Svedäng.
– Det finns inte tillräckligt med bakgrundskunskaper eller data för att göra en korrekt utvärdering. Projektet måste också pågå under många år eftersom det är så många olika faktorer som spelar in. Det kan därför ta många år innan det går att se en förändring.
Henrik Svedäng liknar projektet vid en kosmetisk åtgärd. Han menar att om trålförbudet är enda åtgärden som sätts in, finns det en risk att resultatet visar att förbudet inte spelar någon roll för överfiskningen.
– Det finns också en påtaglig risk för att den nya trålgränsen enbart flyttar fisketrycket från en fiskepopulation till en annan.
Effekten av ett trålförbud beror enligt Svedäng på när det införs.
– Om bestånden är för hårt fiskade, kan det ta många år för dem att återhämta sig. Trålförbudet som infördes mot bottentrålning på västkusten år 2004 går det till exempel inte att se särskilt stora effekter av än.
Stark kritik från fiskeindustrin
Även fiskeindustrin är kritisk till projektet. Svenska Pelagiska Federationen, SPF, menar att det är ett symboliskt förbud, och att det främst drabbar det småskaliga fisket. Federationen tror inte heller att projektet kommer att öka förståelsen för ekosystemet eller fiskets påverkan.
Men till skillnad från Svedäng anser SPF att de fastställda fiskekvoterna kan efterlevas.
Fiskekvoten måste sänkas
Henrik Svedäng menar däremot att strömmingen måste skyddas ytterligare. Både genom att se över flottstrukturen, det vill säga storleken på trålfartygen, och det generella fisketrycket.
– När man räknar på hur mycket som kan fiskas, finns det en stor risk för överskattning. Den maximala kvoten måste därför sänkas betydligt och vara i proportion till fiskbeståndet.
Den stora strömmingen spelar en viktig roll för ekosystemet i Östersjön. Förutom att den är en viktig föda för säl och rovfiskar – såsom torsk, gädda och abborre – reglerar den även spiggbeståndet.
När den stora strömmingen minskar, ökar spiggen. Storspiggen äter rovfiskars ägg och larver, men även viktiga kräftdjur som betar bort trådalger. Det kan då innebära att antalet rovfiskar minskar och att vattenkvaliteten försämras när algerna ökar.
