Stillahavsostronet är större än vår inhemska variant och dess kanter är så vassa att sjukvården på västkusten gått ut med varningar till badande turister. Den är främmande men ännu inte invasiv.
Det planterades ut i Frankrike för att odlas som ett matostron – och om den hållit sig där hade allt varit frid och fröjd. Det är ett gott ostron. Här i Sverige brer den ut sig och håller på att konkurrerar ut vår inhemska art, men den har ännu inte blivit klassad som invasiv.
Problemet med invasiva arter är enormt, en ny art etablerar sig någonstans i världen i varannan månad. Och det finns inget riktigt bra sätt att stoppa dem.
För att få bukt på den invasiva drakfisken gjordes försök med att träna upp hajar som skulle äta upp dem. Det blev inte särskilt lyckat. Att försöka få bukt med invasiva arter genom att införa andra arter som ska döda eller förstöra dem, har visat sig vara svårt helt enkelt därför att resultatet är för svårt att kontrollera. Det kan gå bra, men det kan också gå väldigt illa.
