Invasiva arter del 2:Kammaneten Mnemiopsis Leydyi

Den lilla men spektakulärt vackra kammaneten Mnemiopsis leydyi, kan föröka sig med en oroväckande hastighet, tål vatten som både är varmt och kallt och till och med av olika salthalt.  Och när den sprider sig till områden där den inte finns naturligt kan den orsaka förödande skador. Som i Svarta havet på 1980-talet.

Idag sprider sig arter främst genom att följa med barlastvattnet i handelsfartyg. Och det är enorma volymer barlastvatten, upp till fyra miljarder ton per år, som transporteras mellan världens hamnar. 

Fartyg som inte är fullastade måste stabiliseras. Förr skedde det med sten eller sand, nu stabiliserar man med vatten i tankarna. Vatten som pumpas in när man lastat av, och sen töms ut i nästa hamn när man fyller på med nytt gods. 

Med vattnet följer fripassagerare i form av djur, växter, ägg, larver och mikroorganismer. De flesta dör i de mörka, ofta giftiga utrymmena, andra dör direkt i den nya miljön. Men några klarar sig och några av dem blir vad man kallar invasiva. Det vill säga – de ställer till med rejäl skada i ekosystemen där de sprider sig.

Det finns inget riktigt bra system för att stoppa invasiva arter. Därför växer problemen med en alarmerande hastighet. Just nu etablerar sig en ny art någonstans i världen varannan månad. 

Vad hände då i Svarta havet?

Dit kom Mnemiopsis i början av 1980-talet, antagligen just i barlastvattnet på ett fartyg.

Väl etablerad i Svarta havet började de äta enorma mängder fiskägg, larver och plankton och konkurrerade snabbt ut andra fiskar. Det gick så långt att skarpsill- och ansjovisfisket minskade med 90 procent och var nära att helt kollapsa.

Idag har fisket återhämtade sig, främst beroende av att en annan främmande kammanet dök upp. Deras föda bestod bland annat av mnemiopsis maneterna och till slut skapades en ny jämvikt i ekosystemet. 

Men att införa andra arter för att få bukt med invasiva arter är annars ingen enkel ekvation.  Helt enkelt därför att konsekvenserna är för svåra att kontrollera. Det kan gå bra som i Svarta havet, men det kan också gå väldigt illa.