Författarskapet bottnar i en djup kärlek till torsken och havet och ett ursinne över politik som gynnat några få på bekostnad av det allmänt ägda.
Peter Löfgrens författardebut ” Den sista torsken, Östersjöns hotade urinvånare” är ett upprop i reportagebokens form till aktion för vårt hotade innanhav och dess fiskar. Efter otaliga tevereportage och dokumentärfilm om den allvarliga situationen har han nu satt allt på pränt och det glöder om pennan.
– Först nu upptäcker politiker att det kan ju finnas, det finns ganska många människor där ute som vill ha ett rent, friskt, fiskrikt hav och det kan ju ge oss röster, säger Peter Löfgren.
– Och det är till sist det som ger poäng. Det måste inte vara plånboksfrågor. Människor i Sverige värderas sitt hav.
I ett samtal med Marika Griehsel under Almedalsveckan på Gotland beskriver den tidigare utrikeskorrespondent hur han mötte torsken redan som barn och varför en liten fiskbenbit, tusentals år gammal, kan vara en viktig del av räddningen för Östersjön urinvånare.
