Sillen och strömmingen i Östersjön har länge legat på gränsen till kollaps, men enligt det internationella havsforskningsrådet ICES ser bestånden nu ut att öka. Därför föreslår de att fiskekvoterna höjs – med upp till 122 procent.
Text: Amanda Saveland
De senaste åren har fisketrycket på sill och strömming varit jämförelsevis lågt. Trots att kvoten för sillfiske i centrala Östersjön mer än fördubblats de senaste två åren, vilket kritiserats hårt för att pressa beståndet mot kollaps, får man gå tillbaka till år 2013 för att hitta lägre satta kvoter i området.
– Att man nu ser en ökning av biomassan tyder ju på att fisken börjar återhämta sig när kvoterna minskar, säger Sara Söderström, som forskar om fiskeriförvaltning vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Samtidigt pekar hon på att uppskattningarna av mängden lekmogen fisk bygger på osäkra siffror med stora felmarginaler. Något som borde mana till stor försiktighet. Särskilt eftersom sillen utgör en sådan viktig motor i ekosystemet.
– Just sillen, strömmingen och skarpsillen är mat åt så otroligt mycket andra fiskar och djur. Dessutom äter de plankton och annat, som gör dem till en väldigt viktig del av energitransporten i havet. Så man ska vara försiktig med att fiska på just den delen av ekosystemet, säger Sara Söderström.
Risk för kollaps – trots positiva tecken
Även från Sportfiskarna lyfts riskerna med att förlita sig alltför mycket på den positiva trenden. Organisationens generalsekreterare Sten Frohm pekar på att man tidigare sett samma sak med andra fiskarter, och att utvecklingen då snabbt vände nedåt igen.
– Med torsken i Östersjön såg det jättedåligt ut under många år, och sedan helt plötsligt så märktes en återhämtning. Och vad gjorde man då? Jo, man tryckte på med stora kvoter och sedan kraschade beståndet, förklarar han.
Idag är torsken så tilltryckt att inte ens flera års fiskestopp har haft någon effekt på beståndet. Att sillen och strömmingen nu ser ut att öka, och även visar på en bättre tillväxt, är därför ett gott tecken. Det signalerar att bestånden ännu inte är så svaga att åtgärder som att minska fisketrycket blir verkningslösa.
– Det är jättepositivt att de noterar en god föryngring av sill och strömming, men använd då det för att öka säkerhetsmarginalerna och säkerställ fiskbestånden på längre sikt, säger Sten Frohm.
Kan öka med 122 procent
Fiskepolitiken i EU bygger på att ICES årligen kommer med uppskattningar om hur stora fångstmängder, så kallade TAC, som kan tas ut för olika bestånd och förvaltningsområden. Därefter är det ministerrådet som beslutar hur stora fångstmängderna faktiskt blir. Förra året landade kvoten för sillfisket i centrala Östersjön på 96 463 ton, samt en rysk andel på 27 000 ton. Om ministerrådet skulle gå på ICES råd att höja kvoten till 274 332 ton skulle det sammantaget innebära en ökning med 122 procent.
För andra fiskarter, som rödspätta, brukar råden anges i exakt antal ton. Så är det inte med sill och strömming. Där ges istället ett spann, där ministerrådet kan välja vilken nivå de vill lägga sig på. Regeln är att de inte får överskrida den övre gränsen, men att de kan gå under den nedre, som för nästa år fortfarande skulle leda till att sillkvoten i centrala Östersjön ökade med 75 procent.
Det är enligt branschorganisationen Vi svenska fiskares vd Anna-Karin Trixe en bra nivå.
– Det finns ändå utrymme att öka en del, och det är ju såklart positivt ur vårt perspektiv, säger hon.
Samtidigt menar hon att det allra viktigaste för deras medlemmar inte främst handlar om mängden fisk de får fiska, utan om förutsägbarhet. Och för att få det behöver bestånden bli mer stabila över tid.
– Man kan ha en förvaltning som faktiskt håller bestånden på en bra nivå. Då skulle vi också komma bort från de här stora svängningarna i kvoterna som höjs och sänks väldigt mycket från år till år. För det är ingenting som är särskilt bra för fisket heller, säger Anna-Karin Trixe.
Ministerrådet bryter mot egna regler
År 2024 minskade sillkvoten i centrala Östersjön med 43 procent, för att året därefter fördubblas. På ett liknande sätt har kvoterna i Bottenhavet varierat. I år minskade kvoterna kraftigt, för att nästa år föreslås öka med upp till 65 procent.
– Det är ett problem med de här stora svängningarna, och det beror ju på att bestånden ligger så på marginalen, säger Sten Frohm på Sportfiskarna.
Han framhåller att en avgörande faktor i det här är den så kallade 5-procentregeln, eller nödbromsen som den också kallas. För det är inte bara kvoterna som sätts från år till år som reglerar fisket i Östersjön. Det finns även en mer långsiktig förvaltningsplan, som bland annat säger att ministerrådet aldrig får besluta om fångstmängder som gör att beståndet med mer än 5 procents sannolikhet riskerar att kollapsa. Och även om man de senaste åren har haft ett jämförelsevis lågt fisketryck, förklarar Sara Söderström, så har man flera gånger ignorerat den här nödbromsen.
– Man har helt enkelt tagit en mycket högre risk än det som är tillåtet enligt regelverket. Om man hade följt reglerna borde kvoterna ha satts mycket lägre än vad de har satts, och då hade vi nog sett en mycket starkare återhämtning, säger Sara Söderström.
Svaga bestånd ger större svängningar
Att ministerrådet återkommande brutit mot reglerna har troligen bidragit till att hålla kvar bestånden på en kritisk nivå. Men så fort som bestånden kommit under 5-procentgränsen har man också varit snabb med att kraftigt öka kvoterna, vilket lett till de stora svängningar som både Sten Frohm och Anna-Karin Trixe vill bort ifrån.
– Det är ett exempel på misshushållning med en resurs som har drabbat hela ekosystemet. Så vi har ett förvaltningssystem som inte fungerar, säger Sten Frohm.
Från maxuttag till hållbara bestånd
Uppdraget som ICES har går ut på att säkerställa att politikerna fattar sina beslut på vetenskaplig grund. Vad de ska ta med i sin bedömning bestäms av EU-kommissionen, och kritiken mot sättet som kommissionen formulerar det här uppdraget är massivt. Så sent som förra månaden röstades den så kallade Östersjörapporten, framtagen av EU-parlamentarikern Isabella Lövin (MP), igenom i EU-parlamentet. Utöver krav på att stoppa det industriella trålfisket bestod en stor del av rapporten av förslag på hur uppdraget till ICES ska omformuleras.
En förändring som föreslås är att sluta be ICES ta reda på vad som maximalt kan fiskas, och istället ge dem i uppdrag att fastslå vad som krävs för att bygga hållbara bestånd.
– Det skulle inte alls vara omöjligt att ge dem ett sådant uppdrag under en period i alla fall, säger Sten Frohm.
Bristande hänsyn till ekosystemet
Tidigare år har det uttryckligen stått i instruktionerna till ICES att ingen hänsyn ska tas till EU:s övriga miljömål, såsom havsmiljödirektivet. Den skrivningen är nu borttagen. Men det finns fortfarande andra viktiga saker man bortser ifrån, menar Sara Söderström.
– De tar inte hänsyn i särskilt stor utsträckning till andra arter eller till ekosystemet i sig, utan man ser väldigt mycket till art för art i ett visst förvaltningsområde. Och det här är problematiskt, säger hon.
Dubbelråd visar på skillnaden
Ett exempel på hur stora skillnaderna kan bli, beroende på hur mycket hänsyn man tar till ekosystemet som helhet eller inte, är sillfisket i Irländska sjön. Där blandas beståndet med sill från Keltiska havet, som ICES sedan flera år tillbaka rekommenderar nollfångst på. Därför skrev ICES i sin rådgivning för 2025 att det, om man tog hänsyn till den keltiska sillen, borde råda nollfångst även på den irländska. Om man däremot inte tog någon sådan hänsyn kunde kvoten istället uppgå till 5 223 ton.
– I den gemensamma fiskeripolitiken står det att man ska ha en ekosystemansats, och då ingår vad man kallar för flerartsförvaltning. Att man ser hur olika fiskar påverkar varandra och hur fisket påverkar. Och där vet vi att vi behöver fiska mycket mindre på just foderfisk som sill och strömming, säger Sara Söderström.
Om Deep Sea Reporter: Vår ambition är att granska och skildra frågor som rör havet och det liv som finns under ytan. Vi verkar i allmänhetens tjänst och drivs självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället.
