Ningaloo utanför Australiens västkust är ett unikt korallrev. Det är jordens största strandnära rev och en av få platser där du kan simma med världens största fisk, valhajen.
Granne med revet ligger Exmouth Gulf och till denna vik kommer över tre tusen knölvalar varje år för att föda sina ungar.
Ningaloorevet och Exmouth Gulf är två sammankopplande ekologiska system. Men nu är djurlivets fristad hotad. Gascoyne Gateway vill bygga en industriell hamn i Ningaloos barnkammare, just vid Exmouth Gulf.
Du står vid brytpunkten där hav möter land. Framför dig ser du en färgskala av blått. Det är ett landskap där himmel och hav möter varandra. Bakom dig sträcker ett rostbrunt halvökenlandskap ut sig med små ilskna buskar som måste överleva 45 graders hetta under sommaren.
Du befinner dig vid Australiens nordvästra hörn, i delstaten Western Australia, långt upp på en avlägsen halvö, 120 mil norr om Perth. Regionen heter Gascoyne, ett glest befolkat område, men med en kuststräcka mot Indiska oceanen på nära 600 kilometer.
Dina fötter är lite nersjunkna i den fuktiga sanden. För varje våg som krusar in, sugs tårna, hälarna, hela foten, djupare ner i det fina gruset av nermalda snäckskal. Det är lågvatten. Men om bara några timmar kommer havet att ha slukat den här delen av strandremsan.
Du tar några steg framåt, drar på cyklopet, dyker ner och simmar ut. Efter ett tiotal meter öppnas ett sällan skådat undervattensrike.
Du har nått Ningaloorevet. Ett 30 mil långt rev med koraller och runt 500 arter av fiskar.
– Ningaloo är verkligen en ytterst ovanlig plats både på land och i vattnet. Det är en slags fristad för mångfald, säger den australiska författaren Tim Winton.
Tim Winton är Western Australias egen författarson. Han har tillbringat mycket tid vid Ningaloorevet och Exmouth Gulf. Vid sidan av sitt skrivande är han en stor miljövän och han har blivit betagen av det rika djurlivet på platsen.
– Tänk att du simmar med valar, valhajar, sköldpaddor, mantor, sjöormar och tusentals fiskar på en och samma dag. Det är inte bara möjligt, utan det hör till vardagen här.
Ningaloos biologiska mångfald beror bland annat på havsbottens typografi. Vid Ningaloo är det först grunt och sedan blir det snabbt mycket djupt. På sina djupaste ställen är det runt 1 000 meter till havsbotten. Havsströmmen föser upp hajar, valar och mantor mot revet och in i viken.
Ben Fitzpatrick är marinbiolog till yrket med fokus på djurlivet vid Ningaloo och Exmouth.
– Vid Ningaloo kan man befinna sig i en djup havsmiljö samtidigt som man är nära land. Man kan bokstavligt säga att vi är där öken möter havet. Allt detta gör Ningaloo så speciellt, säger han.
Ningaloorevet är sedan 2011 skyddat genom att Unesco listade platsen som världsarv, men skyddet gäller inte för Exmouth Gulf. Många företag har därmed knackat på dörren genom åren för att de vill bygga något i viken.
– Under de senaste tio åren, eller så, har jag lärt mig mer om viken och ju mer jag har lärt mig, desto mer ledsen blir jag över vårt misslyckande 2011, säger Tim Winton.
Misslyckandet som Tim Winton pratar om gäller att viken inte blev upptagen som världsarv. All dokumentation fanns där och Unesco hade rekommenderat att Exmouthviken skulle ingå, tillsammans med Ningaloorevet.
– Viken plockades bort från gränslinjen på grund av politiska skäl. I huvudsak var det lobbning från olje- och gasintressen och några lokala företag, förklarar Tim Winton.
I Australien finns det 340 aktiva gruvor och hälften av dessa ligger i Western Australia. Enligt det australiska parlamentets hemsida har exporttillväxten av mineraler varit fenomenal sedan början på 2000-talet. Världen, och då allra helst Kina, har köpt järnmalm och kol som om det inte har funnits en morgondag. Och fastän Western Australia har 21 industriella hamnar längs sin kustremsa, vill Gascoyne Gateway bygga en djuphavshamn i naturens egna paradis, Exmouthviken. Tanken är att hamnen ska öppna upp en ny farled för olika industrier, kryssningsfartyg och även ge försvaret en hemvist för sina stridsfartyg.
Men motstånd finns. Och det började, precis som sist, i Exmouth.
Samhället Exmouth med sina 2 600 invånare ligger nästan uppe vid spetsen på halvöns västra sida och vätter mot viken. Här bor Denise Fitch sedan sju år tillbaka. Hon är ordförande i den lokala naturvårdsgruppen, Cape Conservation Group.
Denise Fitch känner sig lyckligt lottad över att hon bor vid ett av världens underverk.
– Revet är min bakgård och Exmouthviken min framsida. Att jag varje dag kan se så många av naturens under gör mig glad och tacksam – men det gör mig också fast besluten om att vi behöver skydda naturen inför framtiden.
Exmouthviken är cirka 4 000 kvadratkilometer stor. Detta kan jämföras med storleken av två Vätternsjöar. Hit kommer över tretusen knölvalar varje vinter för att föda sina ungar. De stannar i “barnkammaren” tills ungarna har ätit upp sig för att sedan simma vidare tillsammans till Sydpolen.
Exmouth Gulf sägs vara den största barnkammaren för knölvalar i världen.
– På vintern, när jag ligger i sängen, hör jag plasket från knölvalarna som hoppar över vattenytan. Jag hör också när de andas. Det är verkligen alldeles speciellt, säger Denise Fitch.
Hon berättar vidare att bara lite söder om Exmouth, vid stranden Qualing pool, går det att se mantor och sjökor från land, man behöver inte ens en båt.
– Det sorgliga är att det är exakt där, vid Qualing pool, som Gascoyne Gateway har ansökt om tillstånd för att bygga sin en kilometer långa hamn. Den kommer att förstöra ett enormt sjöko-habitat och ändra viken för alltid.
– Och viken har en av de sista stabila populationerna av sjökor i världen.
Eftersom marken runt Exmouth Gulf är rik på mineraler är det en återkommande kamp för miljögruppen att försöka få företag att inse värdet med att låta viken förbli så orörd som den är idag.
– Vår utmaning är enorm. Det är svårt för oss att skydda våra naturtillgångar, slår Denise Fitch fast.
Gascoyne Gateways vd Michael Edwards förstår oron runt all form av byggnation och utveckling i Exmouthviken. Men han säger att deras fotavtryck från den marina infrastrukturen är 0,02 procent av Exmouths vattenyta.
– Vårt sätt att bygga en grön infrastruktur följer FN:s och WWF:s syn på hur man ska driva en hållbar blå ekonomi.
Planen är att företagets marina infrastruktur ska vara hållbar i hela ledet; från design, till konstruktion och vidare till drift.
– Vi kommer också att arbeta på att få ut grönt förnybart bränsle på marknaden, binda blå koldioxid genom att skydda sjögräs som redan finns och plantera nytt gräs på sjöbotten.
När det kommer till det påstådda hotet mot miljön menar han att både Ningaloorevet och Exmouthviken just nu står inför stora utmaningar och att Gascoyne Gateways vision är att förbättra miljön i viken, jämfört med i dag.
– Vi ska regenerera naturen och lämna den, både på land och i havet, i ett bättre tillstånd än den var när vi kom dit, lovar Michael Edwards.
Gascoyne Gateway är inte det första företaget som nyligen närmat sig viken. Företagen kommer och går. Den norska globala ingenjörsfirman Subsea 7 ville bygga en 10-kilometer lång olje-pipeline som sedan skulle lotsas ut från Exmouth förbi Ningaloorevet till en oljeplattform.
– Till en början var det bara vi i vår lokala miljövårdgrupp som kämpade mot Subsea 7. Det var skrämmande och gjorde oss emellanåt modlösa. Vi har ju så begränsande resurser, förklarar Denise Fitch.
Gruppen insåg på ett tidigt stadium att de inte skulle klara av kampen mot företaget på egen hand. De kontaktade därför sina samarbetspartners från Rädda Ningaloo-kampanjen från år 2000.
– Vi omformulerade den gamla kampanjen och istället för Rädda Ningaloo blev det Skydda Ningaloo.
Sedan Ningalookampanjen återuppstod samarbetar Exmouth-gruppen tillsammans med två stora miljövårdsgrupper; Australian Marine Conservation Society och Conservation Council of Western Australia.
När de tre intresseföreningarna går samman kan de flytta berg. Det visade sig när myndigheten, som ser närmare på ansökningar för nya utvecklingsprojekt, fick in över 50 000 förelägganden mot Subsea 7:s planer.
– Tre år efter vi startade kampanjen drog Subsea 7 tillbaka sitt förslag. Det var en enorm vinst för oss, säger Denise Fitch.
För att få stopp på framtida industriella projekt, en gång för alla, har Skydda Ningaloogruppen och deras kampanjledare Paul Gamblin, satt i gång arbetet för att få viken upptagen på Unescos världsarvslista.
Paul Gamblin tror inte att olje- och gassektorn kommer att gå emot dem på samma sätt som sist.
– De kommer nog att vara mycket mer aktsamma. Alla vet mer nu. Livet har förändrats. Mer forskning har gjorts. Arvslistan har fått lokalbefolkningen och delstatsregeringen att inse värdet av den orörda naturen, konstaterar Paul Gamblin.
Denise Fitch säger att hon och alla i hennes miljögrupp är mycket stolta över att Skydda Ningaloo har vuxit till en nationell kampanj, som är viktig både lokalt och globalt.
– För mig är det ett gott tecken som sänder hopp till andra små föreningar. Vi kan göra skillnad, säger Denise Fitch.
Tim Winton, som i skrivande stund spelar in en dokumentärfilm om revet och viken, önskar att alla som värnar om Exmouth skulle få slippa att hela tiden kasta ett öga över axeln och hålla utkik efter banditer i horisonten.
– Den dagen då Exmouthviken har fått skyddstatusen som den förtjänar, då får vi lugn och ro. För i ärlighetens namn, det är stressande och ödeläggande och utmattande för oss alla att behöva slåss mot de här opportunisterna år efter år.
