Julhälsningar från en arg redaktionschef

Jag har inte för vana att bli förbannad på torghandlare. Men häromdagen lyckades en månglare förstöra julstämningen. Han sålde utrotningshotade djur, inslagna i plast. Till tonerna av Bjällerklang.

I veckan rapporterade alla medier om en ”historisk överenskommelse” i Montreal. 190 nationer hade skrivit under ett dokument som ska skydda utrotningshotade arter. Det lät fantastiskt: 30 procent av land och hav ska skyddas senast 2030. 

Läget är akut. På 50 år har bestånden av däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur minskat med närmare 70 procent. Enligt FNs expertorgan riskerar en miljon arter att utrotas – av totalt åtta miljoner arter som finns på jorden. Men nu har världen alltså enats om att försökra hindra den pågående katastrofen, som till sist drabbar även oss människor.

Den senaste överenskommelsen om biologisk mångfald slöts 2010. Under de tio år som avtalet gällde uppfylldes inte ett enda mål. Tvärtom ökade utrotningstakten. Så vilket hopp vågar jag ha om att det nya avtalet ska hållas?

I sydligaste Sverige är ål ett traditionellt inslag på julbordet. Jag kommer själv från Blekinge och har både fiskat, rökt och ätit ål. Tills jag förstod att den märkliga, sägenomspunna fisken håller på att utrotas. Jämfört med 1950-talet finns mellan en och fem procent kvar i svenska vatten.  Fisket förbjöds 2007, med undantag för yrkesfiskare med tillstånd. Ålen dödas även i vattenkraftverk och på grund av miljöförstöring – desto större skäl att helt stoppa fisket. 

Traditioner som bygger på ätande av utrotningshotade djur borde självdö. Jag hyser en förhoppning om att människor i allmänhet är klokare än vissa politiker. Den nye landsbygdsministern, Peter Kullgren (KD), representerar Sverige i EUs förhandlingar om fiske. För en dryg vecka sedan motsatte han sig ett förlängt ålfiskestopp – men fick ge sig för majoriteten. Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) försvarar Sveriges hållning:

– Det är alltid en avvägning. Här har regeringen landat i att det finns en näring som ska skyddas. Det är helt enkelt den bedömning som har gjorts av regeringen, att man vill bevara det ålfiske som pågår och de näringsidkare som arbetar med det. En näring som ska skyddas? Det är lika korkat som varje försvar av överfiske: när fisken tar slut dör näringen. Det är en självklarhet för alla som besitter någon slags förmåga till logiskt tänkande.  Forskarna är överens: stoppa allt ålfiske omedelbart! Genom att sluta fiska under en längre tid kan bestånden byggas upp – och näringen bli lönsam. Det gäller alla fiskbestånd. Men vad gäller ålen – och Östersjötorsken – kan det vara för sent.                            

När jag ser hur våra folkvalda politiker hanterar konkreta hot om utrotning misströstar jag över veckans ”historiska överenskommelse”.           Deep Sea Reporters julgåva till er alla blir ett omfattande arbete med att skildra hoten mot livet under ytan – och att granska de makthavare som förstör våra hav. Våra hav! Det är vi medborgare som äger haven och som ska styra över hur oceanernas resurser ska brukas, vårdas – och lämnas i fred. Deep Sea Reporter/Deep Sea Productions lovar ett 2023 med reportage och dokumentärer som ska visa den pågående våldtäkten på livet under ytan. Men också ge de goda exempel som finns. Det blir mitt julbudskap:                          

Ge inte upp hoppet – förändring är möjlig!

Idag ska jag ta ett snack med ålmånglaren på torget.