I måndags röstade ministerrådet för att höja sillkvoten i centrala Östersjön med 71 procent. Sverige ville som enda medlemsland få till så låga kvoter som möjligt. Något det finns brett politiskt stöd för på hemmaplan – men inte i Luxemburg.
Text: Amanda Saveland
– Vi har fantastiska nyheter idag, meddelade Hendrik Johannes Terras, Estlands jordbruksminister, när han anlände till ministermötet i Luxemburg i måndags.
Utanför kongresscentrets glasfasad beskrev han det som han, och flera ministrar med honom, såg fram emot att framföra. Ett beslut om ökade fiskekvoter i Östersjön.
– Många av fiskbestånden har återhämtat sig, och vi ser fram emot att ge våra fiskare de glada beskeden att de kan fiska mer.
När Terras lämnade mötet ett par timmar senare var det med precis det besked som han hade hoppats på. Trots att EU-kommissionen hade föreslagit en försiktigare linje, som Sverige ensamt hade ställt sig bakom, höjdes strömmingkvoten i Bottniska viken med 12 procent, och sillkvoten i centrala Östersjön med 71 procent.
Copyright: Europeiska unionen, 2026.
“Ökar risken för kollaps”
Att fiskbestånden ser ut att återhämta sig bygger på uppskattningar av det internationella havsforskningsrådet ICES, som tar fram det vetenskapliga underlaget åt EU:s fiskeministrar. Enligt rådets beräkningar ser det ut som att situationen för sillen i Östersjön börjar bli bättre. Efter ett par år av förhållandevis lågt fisketryck befinner sig sillen inte längre på gränsen till kollaps.
Samtidigt framhåller forskarna bakom de vetenskapliga råden att deras uppskattningar är osäkra. Något Charles Berkow, omvärldsanalytiker vid Stockholms Universitets Östersjöcentrum, anser att ministrarna inte tagit tillräcklig hänsyn till när de nu ökar fisketrycket.
– De vill hellre, som den estniska ministern uttryckte väldigt öppet, glädja fiskarna nästa år med att de höjt kvoterna. Men vad kan det få för konsekvenser? Jo, det ökar risken för att bestånden kollapsar. Och problemet är att de gör det här år efter år efter år, säger han.
Långvariga konsekvenser för fiskenäringen
Charles Berkow beskriver att det är ett högt spel ministrarna ägnar sig åt när de ser första tecken på återhämtning som en intäkt för kraftigt höjda kvoter. Ett spel som de har spelat förut, och som förmodligen har bidragit till att både sillen och torsken i västra Östersjön kollapsat under de senaste tio åren.
– Man kan ju tycka att de borde ha lärt sig något av det, men de verkar helt enkelt inte ta fiskeripolitikens målsättning om att få upp bestånden till en hållbar nivå på allvar, säger han.
Enligt Charles Berkow hade det varit bättre att ge återhämtningen mer tid, och säkerställa att den faktiskt håller i sig ett par år innan man höjer kvoterna. Dels för att det skulle få stora konsekvenser för havets ekosystem om sillen slogs ut, men också för att en sådan kollaps skulle slå hårdare mot fiskenäringen i längden.
– Om det visar sig i efterhand att man har varit för försiktig, vad är det då man har gått miste om? Det är ett eller ett par års ökade kvoter. Men om det visar sig i efterhand att man varit för optimistisk, då riskerar man att slå ut hela beståndet. Och det får betydligt allvarligare och mer långvariga socioekonomiska konsekvenser än om man håller tillbaka.
Ett ovanligt beslut från ministerrådet
Samtidigt var beskedet från ministerrådet inte helt entydigt. Finlands skogs- och jordbruksministerium beskrev i ett pressmeddelande att beslutet landade i en “balanserad kompromisslösning”, eftersom de vetenskapliga råden öppnade upp för betydligt högre kvoter än de som blev.
Enligt ICES prognos hade sillfisket i centrala Östersjön kunnat öka med mellan 119 och 237 procent jämfört med årets kvot. EU-kommissionen föreslog en höjning på som mest 49 procent, och ministerrådet landade slutligen i en höjning på 71 procent.
– Det är ovanligt att man lägger sig under de här nivåerna som ICES räknar fram, säger Charles Berkow.
Han menar att anledningen till det kan ha att göra med en ökad medvetenhet om hur osäkra prognoserna faktiskt är. Att fler, däribland EU-kommissionen, börjar förstå riskerna med att driva en fiskepolitik som inte går i linje med EU:s målsättning om hållbara bestånd.
– Det har blivit en större medvetenhet om riskerna, och en större insikt om att prognoserna från ICES inte är en rekommendation, utan en väldigt specifik uträkning med mycket osäkerheter, säger Charles Berkow.
Hör Peter Kullgren (KD), lantbruksminister i Sveriges övergångsregering, ge sin syn på kvoterna inför förhandlingarna i klippet.
Omslagsbild: Peter Kullgren, lantbruksminister i Sveriges övergångsregering (till höger), samtalar med Spaniens fiskeminister Luis Planas Puchades (till vänster) inför omröstningen om fiskekvoterna i Östersjön. Copyright: Europeiska unionen, 2026
Om Deep Sea Reporter: Vår ambition är att granska och skildra frågor som rör havet och det liv som finns under ytan. Vi verkar i allmänhetens tjänst och drivs självständighet i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället.
