Djuphavsbrytning – inget för europiska investeringsbanken
Djuphavet är ett levande ekosystem och inte en livlös avgrund. Om det störs kan det kanske inte återhämta sig inom mänskliga tidsramar. Den insikten omdefinierar börjar att omdefiniera debatten om storskalig djuphavsbrytning av jordartsmetaller.
Text: Reneta Georgieva
Ökat stöd för ett moratorium
Delar av den globala finansvärlden betraktar nu djuphavsbrytning som en högriskverksamhet. Institutioner som representerar mer än 3 biljoner euro i tillgångar hänvisar till vetenskaplig osäkerhet, svagt regelverk samt risk för att finansinstitut för dåligt rykte.
Europeiska investeringsbanken har uteslutit finansiering av havsbottensbrytning, konstaterar en talesperson för EIB i ett uttalande till Deep Sea Reporter.
”Djuphavsbrytning kan inte finansieras inom ramen för vårt nuvarande hållbarhetsramverk. Den vetenskapliga osäkerheten är för stor, och miljöriskerna kan ännu inte bedömas eller mildras på ett tillförlitligt sätt.”
Banken hänvisar också till EU:s hållbarhetsmål och försiktighetsprinciper.
EIB stöder aktivt alternativ som kan minska trycket på primära utvinningsprocesser, inklusive återvinning, cirkulära ekonomilösningar, materialeffektivitet och ansvarsfulla gruvprojekt på land som uppfyller de högsta ESG-standarderna. Det återspeglar EU:s bredare strategi för att säkra råvaror samtidigt som miljöskador minimeras och beroendet av de mest miljömässigt riskfyllda metoderna av utvinning minskas.
Inom andra delar av finanssektorn växer liknande policyer fram. Den brittiska banken, The Co-operative Bank var en av de första finansinstitutionerna som fattat beslut om att uteslut finansiering av verksamhet kopplad till djuphavsbrytning.
”Vi kommer inte att tillhandahålla några banktjänster till organisationer vars verksamhet är kopplad till djuphavsbottensbrytning. Ett av de enklaste sätten att hindra företag från att gå vidare är att neka dem tillgång till finansiering.”
Ett växande antal företag som Volvo Group, Scania, Google och Microsoft, har beslutat att inte använda metaller och mineraler som plockats upp från havsbotten.
Staterna i Stilla havet leder ett långvarigt motstånd
Ö-nationerna i Stilla havet har varit den mest konsekventa politiska rösten och krävt ett moratorium. Länder som Palau, Fiji, Samoa och Mikronesiens federala stater varnar för att riskerna för havens ekosystem väger mycket tyngre än osäkra ekonomiska vinster.
De får sällskap i sin kritik av Vanuatu, Salomonöarna och Papua Nya Guinea, och samordnar ofta sina insatser i frågan genom regionala forum i Stilla havet. Deras motstånd är både ekologiskt och kulturellt. Havet ligger till grund för deras livsmedelssäkerhet, fiske, turism och identitet.
Lokala ledare varnar för att störningar i djuphavet kan skada kustfisket och öarnas ömtåliga ekonomier. Vetenskaplig forskning stöder dessa farhågor och visar att havsbottensbrytning kan förstöra livsmiljöer, störa artnätverk och utlösa långsiktiga ekologiska förändringar i system som vi har dålig eller lite kunskap om.
Osäkerhet och ekologisk risk
Djuphavens ekosystem tillhör de minst utforskade och därmed det minst förstådda på jorden. Hydrotermiska ventiler, undervattensberg och abyssala slätter hyser en högspecialiserad biologisk mångfald. Forskare varnar för att gruvdriftens effekter – såsom sedimentplymer, buller och förlust av livsmiljöer – kan vara oåterkalleliga och sprida sig bortom utvinningsplatserna.
Juridiska experter tillägger att regelverk och styrning utvecklas snabbare än den vetenskapliga förståelsen, vilket ökar risken för osäkra beslut.
Det globala havsavtalet stärker försiktighetsprincipen.
2023 års avtal om biologisk mångfald utanför nationell jurisdiktion (BBNJ), i dagligt tal kallat, det globala havsavtalet, förstärker försiktighetsprincipen inom havsförvaltning. Det möjliggör storskaliga marina skyddsområden och kräver miljökonsekvensbedömningar för högriskaktiviteter i internationella vatten, inklusive djuphavsutvinning. Avtalet stärker också samarbete, vetenskapligt utbyte och fördelning av vinster från marina resurser.
Politiskt dödläge vid ISA
Internationella havsbottenmyndigheten (ISA) står inför ett växande tryck att slutföra ett regelverk, en så kallad gruv-kod för internationella havsområden.
Flera stater och aktörer inom industrin anser att storskalig gruvdrift ska få starta innan den vetenskapliga kunskapen har förbättrats. Detta har skapat ett dödläge mellan ekonomiska ambitioner och ekologisk försiktighet.
Ett företag som flyttar fram sina positioner är det amerikanska gruvföretaget, Impossible Metals som vill bryta polymetalliska noduler i stor skala. Dels i Clarion-Clipperton-zonen mellan Hawaii och Mexiko och i Stillahavet nära ögruppen, amerikanska Samoaöarna.
Bolaget som får stöd via riskkapitalbolag planerar att använda AI-styrda undervattensrobotar vilket de presenterar som en mer miljövänlig metod. De anser att dessa robotar ska kunna söka upp och sortera ut noduler utan att skada kringliggande havsbotten och dess marina liv.
Läs mer om djuphavsbrytning på vår hemsida.
Om Deep Sea Reporter: Vår ambition är att granska och skildra frågor som rör havet och det liv som finns under ytan. Vi verkar i allmänhetens tjänst och drivs självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället.
