Stenansikten ska gynna den biologiska mångfalden

Föreställ dig följande scen: Det är semester. Solen står högt på himlen. Du befinner dig på en strand i södra Frankrike och bestämmer dig för att dyka ut i det turkosa medelhavet. Du sätter snorkeln i munnen och simmar ut. Under ytan möter du fiskstim, vajande sjögräs och… två meter höga stenansikten. 

Ja, så kan det se ut om du snorklar längs med Cannes kust. Nu har staden nämligen skapat Frankrikes första undervattensmuseum: Ecomusée sous-marin 

–  Vi ville skapa en utställning där restaurering och konst kan gå hand i hand, säger Régine Resbeut-Montanella, som är rådgivare till Cannes borgmästare. 

Hon är även ansvarig för större projekt som staden utför, och det var hennes idé att skapa undervattensmuseet. 

– Jag läste om konstnären Jason deCaire Taylors verk i tidningen och tyckte de var fascinerande. Jag gillade hans stil och presenterade idén för borgmästaren som själv är väldigt intresserad av miljö- och konstfrågor. Sen kontaktade vi Jason och han föll snabbt för både Cannes och konceptet.  

Jason kontaktades 2016 och den 28 januari i år öppnade staden utställningen. Den återfinns på fem till åtta meters djup mellan Cannes strand och den gamla fängelseön île Sainte-Marguerite. Idag är fängelset ett museum och en populär turistdestination. Och havsutställningen skulle på sätt och vis kunna ses som en förlängning av öns historia, åtminstone tematiskt:  

– En av fångarna som satt på l’île Sainte-Marguerite kallades järnmasken. Han bar alltid en mask när han gick in och ut från sin cell, eftersom han inte ville bli igenkänd. Det tog vi fasta på när verket skapades. På sätt och vis kan man se havet som en slags mask. På ytan ser du havet på ett sätt – men när du dyker ner så ser du något annat.  

Men enligt Régine kan järnmasken också fungera som symbol för människans förorening av havet.  

– På ytan kan havet se ut att må bra, men under vattnet ser du föroreningen. Vi skapade faktiskt utställningen på en plats som har förstörts av människan. 1992 drog man en elledning från fastlandet ut till ön, och för att genomföra det arbetet behövde man spränga på havsbotten. Då försvann också stora delar av det marina livet. 

Régine beskriver hur staden sen dess har fått rensa bort batterier och verktyg som lämnats kvar på sandbotten. Idag är platsen istället ett Natura 2000-område. 

– Vi hade aldrig skapat den här utställningen på en plats som var orörd, utan det här är ett sätt att reparera tidigare skador från människan, då statyerna också kommer fungera som konstgjorda rev för fiskar och andra djur.  

Båttrafik tillåts ofta i natura 2000-områden, men Cannes har valt att låta 29 000 kvadratmeter vid utställningen vara en båtfri zon. Det går bra att ta sig till utställningen via privat båt, men då får den ankras utanför skyddszonen. Régine rekommenderar däremot att åka med den allmänna båttransfern till ön, för att sen simma ut. 

– Ett av våra viktigaste mål med utställningen var att alla skulle kunna ha tillgång till den, vare sig man är gammal eller ung. Andra liknande undervattensmuseum är inte alltid så lättillgängliga. Du behöver ofta kunna dyka för att besöka dem, eller ha tillgång till privat båt. Här behöver du bara en snorkel. 

Utställningen är gratis och de sex statyerna finns på en radie av 100 kvadratmeter. Men vilka är egentligen personerna bakom de gigantiska stenansiktena?  

– Det är personer som bor i Cannes. Jason deCaire Taylor brukar ta in den lokala befolkningen i sina verk, så det kändes som ett naturligt beslut.  

Bland avbilderna finns bland annat en sjuårig skolelev, Anouk, och en 87-årig fiskare vid namn Maurice. Statyerna är imponerande i sin storlek och väger hela tio ton vardera. Det är lätt att tro att utställningen kommer finnas i havet för evigt, men enligt Régine kommer den inte pågå i mer än ett sekel. 

– Materialet som statyerna är gjorda av håller i ungefär 100 år för att sen brytas ner av havets ekosystem. Utställningen kommer inte förändras eller expanderas, utan en del av tanken bakom allt det här är att utställningen ska vara liten och sen bli en del av havet, säger hon. 

Konstnären, Jason deCaire Taylor, säger i ett pressmeddelande på stadens hemsida, att målet med utställningen är att havet så småningom ska ta över hans verk. 

– Skulpturerna utvecklas med tiden. De täcks med alger, snäckor och annan undervattensfauna. På så sätt kan de integreras för att bli en naturlig del av det lokala ekosystemet. Skulpturens grova yta tillåter larver att slå rot och blomstra, samtidigt som hörnen erbjuder en tillflyktsort för fiskar och skaldjur.