Ny studie visar: Plast fanns på Nordpolen redan på 60-talet

28 januari, 2022

Plast i olika former i havet, och dess effekter på miljön, är något som har efterforskats och diskuterats ihärdigt. Men nanoplast – bitar så små att vi inte ser dem med blotta ögat – vet vi mindre om. Ett forskarteam som har undersökt dessa partiklar kan nu konstatera att plast har funnits i polarisen länge.

I en ny studie konstaterar forskare att det finns nanoplast i isen på syd- och nordpolen. Det är tidigare känt att det finns mikroplast i vattnet runt polerna, men denna gång undersökte forskarna ifall det också finns nanoplaster, som bara är en miljarddels meter stora, i själva isen. Thomas Röckmann, forskare på Universitet i Utrech, är en av författarna till studien. 

– Ingen annan har undersökt det här tidigare, så vitt vi vet. I våra undersökningar kom vi fram till att det fanns plast i isen på Grönland redan på 60-talet.  

De vanligaste plastpartiklarna kommer från så kallad PE-plast. Det är den sortens plast som vi hittar i engångsartiklar, som plastpåsar och matförpackningar. Den näst vanligaste plasten var PET-plast, som används i PET-flaskor, men också i kläder. Även spår från däck har upptäckts. 

Vi andas in nanoplast 

– Det är svårt att veta exakt vart alla partiklar kommer ifrån, när man är så långt bort från civilisationen. Vi kan inte vara säkra på om partiklarna har kommit till polerna genom luften eller havet. Men det visar att plasten kan färdas långa sträckor. 

Det finns inte så många studier på nanoplastens effekter idag, och Thomas Röckmann säger därför att det är viktigt att titta närmare på dem. 

– Även fast vi inte ser dem så finns det plastpartiklar överallt, till och med i luften vi andas. Men vi vet fortfarande inte till vilken utsträckning våra kroppar påverkas av den ökade mängden nanoplast som finns i luften, säger han. 

Däremot har andra forskare konstaterat att nanoplast är giftigare än mikroplast. Författarna till nanoplaststudien nämner att de havsdjur som får i sig plastpartiklarna kan dö i förtid och ha svårare att växa till sig. Även människor, skriver de, kan få inflammationer om de utsätts för plasten. 

grönland
Forskarna hittade plast från 1960-talet i isen på Grönland. Foto: Simon Stanford

Kan vara positivt med plast i luften 

Andra forskare har undersökt om det kan finnas positiva aspekter av en ökad mängd plastpartiklar i vår luft. Exempelvis om de kan reflekterar bort solljus och ifall det kan påverka den globala upphettningen.  

– Det kanske är positivt för oss, det vet vi inte. Men sen ser vi ju att det kan finnas problem ur ett biologiskt perspektiv också, när de här partiklarna hamnar i våra lungor och i vårt blod. Vi vet fortfarande inte tillräckligt om hur pass farligt det här är än. Det kanske inte ens är så farligt. Men det är just därför vi behöver mer forskning på ämnet, säger Thomas Röckmann. 

Eftersom vi ännu inte vet de långsiktiga effekterna av nanoplast, så är forskaren orolig för den ökade plastkonsumtionen. 

– I EU har man försökt göra förändringar för att minska plastanvändningen. Det uppdateras väl nästan varje dag. Men det finns fortfarande länder där man inte tänker på det här lika mycket och inte ser plasten som en fara, och det är ett problem. 

Röckmann menar att även om vi slutar konsumera plast och lyckas få bort den från vår natur, så kommer de “osynliga” plastpartiklarna finns kvar. 

– Plastföroreningar är ett större problem än de sopberg vi ser i havet, säger Thomas Röckmann. 

Text: Fanny Jönsson
Foto: Simon Stanford

Liknande artiklar

Späckhuggare i Nordamerika balanserar återigen döda fiskar på huvudet. Den bisarra trenden förbryllar forskarna, skriver Live Science....
Text: TT/Nyhetsbyrån
Foto: Elaine Thompson/AP/TT
Dokumentärfilmaren Johan Candert är på Bikiniatollen och dyker ner i ett märkligt hav. För 80 år sedan sprängde USA 23 atombomber här och pulveriserade livet....
Reportage och foto: Johan Candert
Jag simmar förbi konturerna av två grova kanonrör men de är nästan helt täckta av glasfisk. Jag har aldrig sett ett så stort stim förut....
Text och foto: Johan Candert
Rulla till toppen