Trots omfattande åtgärder under årtionden fortsätter Östersjön att vara ett av världens mest övergödda hav. Överdrivna algblomningar år efter år, och nivåerna av fosfor och kväve i havet är fortsatt lika höga. Ändå läcker det mindre näringsämnen från jordbruk och avlopp än någonsin tidigare.
Kanske finns en källa till övergödningen som forskare har missat.
Bakom Sveriges lantbruksuniversitets byggnad, i tegel och glas i Uppsala, mellan trafikerade genomfartsleder och Fyrisån, gömmer sig en välskött parkmiljö med planteringar gångar och bänkar, kunskapsträdgården: ett studieobjekt för studenter i landskapsarkitektur. Vidare ner mot ån, bakom en hög grön häck av oxel, en lummig trädgård med pilträd, rhododendron och kastanj. Det luktar botanisk trädgård och i mitten av parken en damm med näckrosor. Här lär sig framtidens parkdesigner att göra grönområden attraktiva.
I parken möter vi Helena Aronsson, som under lång tid forskat på hur jordbruket och mänsklig aktivitet påverkar vattenmiljön. Ett område där hon är en av Sveriges ledande experter.
Blir du inte uppgiven? Östersjön tycks inte återhämta sig – trots all forskning och alla åtgärder? frågar vi inledningsvis.
– Tvärtom. Det är inspirerande. Annars skulle jag inte jobba med det här. Den påtagliga samverkan mellan forskare, lantbrukare och andra aktörer i jordbrukssektorn är intressant och givande. Och alla vill vi ha en hållbar utveckling. Det växer krafter kring frågan om hållbarhetsfrågor i jordbruket.
Övergödningen är den största och mest akuta miljöfrågan för Östersjön, än idag. Och det är fortfarande jordbruket som är den viktigaste utsläppskällan för näring. Det är inget nytt, berättar Helena Aronsson.
– Vi hade något som kallades den gröna revolutionen efter mitten på 1900-talet. Då när vi fick konstgödsel och växtförädling, och vi fick växtskyddsmedel som var en otrolig utveckling för jordbruket och mänskligheten. Allt detta är en förutsättning för att vi kan vara så många människor runt Östersjön och leva utan att svälta. Men det påverkar också miljön, förstås.
I stort sett all näring som hamnar i Östersjön kommer från floderna, åarna och bäckarna som rinner ut från de omgivande landskapen. Fyrisån utanför parken där vi sitter till exempel. Ungefär en tredjedel sker helt naturligt eftersom vi har ett blött klimat, säger Helena. Kväve och fosfor finns naturligt i markerna och spolas ut med höstregnen. Men omkring 35 – 45% av näringstillförseln kommer från jordbruket. Avloppsvatten är en annan viktig källa. Och Helena lägger till att kväve tillkommer genom förbränningsprocesser, som luftnedfall på vattnet. Och industrier tillför viss del. Men jordbruket är, hur man än räknar, den största källan.
En växande befolkning kring Östersjön, idag omkring 85 miljoner människor, betyder allt högre krav på försörjning och mat. Markerna brukas med olika grödor som gödslas och skördas för att bli livsmedel eller foder för kossor, grisar och kycklingar runt Östersjön. Odling och djurhållning orsakar ett tryck av näringsämnen som strömmar genom vattendragen ut i havet.
– Det bästa vore egentligen att det växte året runt, säger Helena, så att all näring togs om hand, innan det spolas ut i havet. Som här i parken runt omkring oss. Här använder kastanjer och pilträd näring. Det växer så det knakar. Eller skog över hela Sverige, och i alla länder runt Östersjön. Då skulle vi inte ha någon övergödning, utan bara den näring som kommer naturligt.
Om människor med önskningar och behov togs bort ur systemet skulle saken vara klar. Men det går ju inte, säger Helena – inte besviken men något modfälld eftersom hon själv är en del av påverkan på Östersjön.
– Övergödningen påverkar hela ekosystemet, det ger negativa konsekvenser som påverkar livet i Östersjön. Det påverkar rekreationsmiljön för oss, med bland annat algblomning och geggigt badvatten. Men det största problemet är att en kraftig tillväxt av alger orsakar sediment som hamnar på bottnarna, som leder till syrebrist när de ska brytas ned, som leder till syrefria bottnar. Vattnet blir grumligt, och hela artsammansättningen påverkas. Ekosystemet rubbas.
För drygt tio år sedan fattade ministrar runt Östersjön beslut om en gemensam aktionsplan för havet, inom ramen för samarbetet i Helsingforskonventionen, Helcom. Målet var att havet skulle vara i balans och nå god status till år 2021. Det målet kommer inte att nås. Därför arbetar man nu med en uppdatering av aktionsplanen.
De mätningar som årligen rapporteras in till Helcom, bland annat av Helena Aronssons forskningsgrupper på SLU, visar att halterna av näringsämnen i de stora flodmynningarna faktiskt sjunker. Idag är tillförseln av näringsämnen nere på nivåer som motsvarar 1950-talets. Problemet är att tillståndet i havet inte förändras nämnvärt. Det är samma soppa och samma övergödning – år efter år.
– Vi vet att det finns mycket lagrat i sedimenten, gamla synder, som förklarar att det inte blir bättre. Det kan ta mellan 25 och 50 år innan det mattas av. Det är tålamod som gäller om man ska vänta på förbättringar.
Helena beskriver ett stort pedagogiskt problem. För lantbrukare handlar arbetet om här och nu, att producera för gårdens överlevnad. Att harva, så, gödsla och skörda. När deras insatser inte tycks göra någon skillnad, brister motivationen. Dyrbara och krångliga miljöinsatser som inte leder till mätbara förbättringar väljs bort om man inte får hjälp att hålla i. – Det finns oerhörda förväntningar. Många frågar sig: ser vi att det blir bättre nu? När omedelbara reultat uteblir, är det svårt att förstå varför man ska fortsätta. Och lika svårt att jobba för att minska fosforläckaget på en gård, när fosforläckaget kanske är noll komma två kilo. Det betyder ingenting för lantbrukaren ur produktionssynpunkt men det betyder väldigt mycket för sjön som ligger intill. Därför är lantbrukarens kunskap och insikt om vikten av åtgärder betydelsefullt. I Sverige arbetar vi mycket med rådgivningsstöd och utbildning av lantbrukare, och ser att det fungerar. Där har vi forskare en viktig roll att förmedla våra resultat.
Vilka är de viktigaste åtgärderna nu?
– Det är att hantera stallgödsel från djuren på ett bra sätt. Där har vi jobbat väldigt mycket med rådgivning, som komplement till regelverk. Vi har den traditionen i Sverige att vi uppmuntrar kunskap och eget ansvarstagande, vi jobbar inte så mycket med regler och stränga direktiv,. Så gör vi mot jordbruket också. Med stöd till lantbrukare genom rådgivning och utbildning. Hur ska jag hantera gödsel på min gård, med mina djur? Men sen är det också viktigt att titta på hur man odlar. Det är bra att hålla marken bevuxen och inte bearbeta så mycket på hösten. Det är några viktiga saker som vi måste göra för att optimera odlingen, så att det fungerar att producera och ändå ta miljöhänsyn.
Finns det okända källor till övergödningen?
– Det är en sak som har dykt upp. Vårt jordbrukslandskap runt städerna ersätts i allt högre grad med ett hästlandskap. Hästar är bra på många sätt, det ger ekosystemtjänster både för oss rekreationsmässigt och för landskapsbilden. Men de sprider gödsel, precis som andra djur, som kan påverka vattenmiljön. Det är en fråga som diskuteras mycket nu. Det kan vara en källa som vi inte har tagit med i källfördelningsanalyserna, när vi ska förklara varifrån all näringen kommer. Det är vinterhagar som är söndertrampade, där marken ligger bar. Där näringen bara läggs på hög och riskerar att läcka ut om man inte mockar dem. Men medvetandet ökar nu hos hästägare i den här frågan, och där bidrar vi med kunskapsunderlag för att föra frågan framåt.
Flera havsforskare pekar på att övergödningen kommer att avta och bli ett mindre problem inom trettio år. På sikt är vi på väg mot ett hav med minskad övergödning, men det tar längre tid än vi önskar. Helt säkert hade situationen varit betydligt värre än idag, om vi inte vidtagit de åtgärder som Helena Aronson och andra arbetat med. Östersjön hade varit bortom räddning. Illaluktande, ständiga algblomningar och mättat av svavelväte som förbrukade den syre som tillfördes. Nu finns ändå hopp och förväntan att havet, om åtgärderna som vidtas nu fortsätter, kommer att vara hälsosammare än det vi har omkring oss. Vi går åt rätt håll, frågan är hur långt vi kommer att nå. Och om vi måste lära oss att leva med ett övergött hav.
– Det blir långsamt bättre men ibland kan man undra: är det möjligt att det ska bli helt bra? Östersjön är ett känsligt och instängt hav. Det har varit övergött under väldigt lång tid. Vi har klimatförändringen som påverkar genom att vi får fler större flöden till Östersjön och det påverkar också på andra sätt som vi inte riktigt kanske känner till idag vad som kommer att ske. Men vi ser också att det blir bättre. Tålamod och ihållighet är det som till slut kommer att ge oss ett friskt hav.
