OsmakligTroféjakt

Jag är uppvuxen vid havet och tillbringar varje sommar i skärgården. För mig är det naturligt att fånga fisk, på krok eller i garn. Även om jag gillar kampen under drillningen har jag alltid fiskat för att få mat. Men jag har aldrig funderat över vad fisken känner eller med vilken rätt jag fiskar för mitt höga nöjes skull. Tills för ett år sedan. Då gjorde vi i Deep Sea Productions ”Fiskarnas universum” för Vetenskapens värld, SVT. Den skulle få vittgående konsekvenser. Inte minst för mitt familjeliv.

Filmen behandlar aktuell forskning i frågan: 

Kan fiskar känna smärta? Berättelsen blev en ögonöppnare för mig själv och mina barn. Mina söner har varit mina bästa fiskekompisar. Filmen förändrade allt. Vi fick många reaktioner från forskare och allmänhet, men väldigt få från sportfiskare. Det förvånade mig. Är ämnet för känsligt?

I  ”Fiskarnas universum” beskriver högt respekterade internationella forskare vad som händer när fisken drillas och hur många släppta fiskar som riskerar att dö efter den stress de utsätts för. Vi fick lära oss att minimera tiden fisken hålls över ytan och se till att inte skada det livsviktiga slemlagret, som skyddar mot infektioner.

I Sverige och många andra länder har Catch&Release blivit populärt. All fångst släpps tillbaka och sportfiskaren har nöjet att leka med fisken tills den utmattad ger upp. Metoden anses skydda hotade fiskstammar från utrotning. Men vad händer med fisk som återutsätts? Med vilken rätt leker vi med ett djur som känner smärta? Vore det inte rimligt att sluta fiska om arten är hotad?

Jag hoppades i min enfald att vår film skulle ha någon liten påverkan på sportfiskares syn på fisk; att de är levande, kännande djur. Fiskens upplevelse av smärtan vet vi ingenting om – men att den känner står utom allt tvivel. 

Ett år efter premiären kan jag konstatera att allt verkar vara som förut i sportfiskevärlden:

Sportfisketidningarna fortsätter att sälja på att visa fångade troféfiskar på omslaget. På teve ser jag programledare och gäster hålla krokade fiskar i luften medan de talar om den härliga kampen, fiskens skönhet – och sedan släpper tillbaka dem. Mot ett okänt öde; troféjakten är osmaklig.

För mig, som älskar flugfiske, innebär de nya kunskaperna att jag aldrig ägnar mig åt Catch&Release. Jag fiskar bara i vatten där beståndet räcker till för att fånga fisk för att äta den – Catch&Cook!  Om fisken jag får på kroken är under eller över tillåtet mått släpper jag förstås tillbaka den, efter att ha hanterat den varsamt. Hullinglösa krokar är numera en självklarhet.

Men för en av mina söner räcker inte mina ansträngningar. Filmen har satt djupa spår. Sonen kan inte tänka sig att fortsätta med en hobby som går ut på att sätta kroken i ett djur som känner smärta. Men han lovar att hänga med på mina fisketurer:

”Jag sköter elden och kokar kaffe”.

_{Fiskarnas universum har rönt stort internationellt intresse. Vi planerar en internationell version, där en havets legendar kommer att tillföra sina djupa kunskaper och starka åsikter:  oceanografen och upptäcktsresanden Sylvia Earl.}

_{Hela filmen finns på SVT Play}