Vår planet är beroende av haven som klimatreglerare. Samtidigt syns effekterna av våra utsläpp tydligast i haven. Idag är övergödning, klimatförändringar, havsförsurning och invasiva arter några av de utmaningar haven står inför. Havet – En nyckelspelare för klimatet
Haven är redan idag starkt påverkat av mänsklig aktivitet, vilket gör dem känsliga inför ytterligare påverkan från klimatförändringar. Arters livsmiljöer riskerar att försvinna, flytta eller krympa, samtidigt som andra får tillgång till nya utbredningsområden. Detta kan göra att den biologiska mångfalden minskar, vilket även kan förvärra havens motståndskraft mot exempelvis klimatförändringar. Dessutom blir klimatkrisen svårare att hantera om man bortser från förlusten av biologisk mångfald.
Mer än 90 procent av överskottsvärmen och mellan 20 och 30 procent av koldioxidutsläppen har tagits upp av haven, enligt den Internationella klimatpanelen (IPCC). Koldioxid tas upp i haven genom att gasen löses i vatten varpå växtplankton i ytvattnet tar upp den och binder den i organiskt material genom fotosyntes. Växtplankton äts sedan upp av djurplankton som tillsammans med andra organismer faller ned mot havets botten, som så kallad marin snö, när de dör. Det gör att stora mängder kol från de övre lagren i havet når ner till de djupare lagren och används av organismer där. Transporten av kol till botten gör dessutom att det blir kvar i haven mycket längre än om det skulle bli kvar i ytskiktet och riskera att läcka koldioxid tillbaka till atmosfären.
En effekt av ökade växthusgaser är att haven blir varmare. När haven blir varmare påverkas hela ekosystemet. Fiskars storlek kan förändras, algblomningar och döda bottnar ökar och många arter som ålgräs, vikaresäl och musslor har svårt att överleva. Det blir dessutom svårare för haven att ta upp koldioxid när vattnet blir varmare, vilket kan förvärra klimatförändringarna ytterligare.
Uppvärmningen av haven är nu den snabbaste på åtminstone 11 000 år. Även om den går att sakta ner med hjälp av kraftfulla åtgärder, kommer den lagrade värmeenergin vi hittills bidragit till att fortsätta att värma upp vår planet under hundra- eller till och med tusentals år.
Haven har en stor roll i klimatet på jorden. Tack vare Golfströmmen har vi i Norden exempelvis ett relativt milt klimat i förhållande till det nordliga läget. Uppvärmningen av havsvattnet leder till stora förändringar i havens cirkulation och att havsnivån stiger eftersom havens isar smälter. Minskningen av is är tydligare på norra halvklotet än i Antarktis och forskning pekar på att isen kommer fortsätta smälta i åtminstone 100 år, oavsett vilka åtgärder som sätts in. Men effekterna blir värre ju mer växthusgaser som vi släpper ut. Många forskare är oroliga för hur jorden kommer att påverkas när den arktiska isen försvinner, eftersom den påverkar klimatet genom att reflektera bort solstrålning.
Klimatförändringarna kommer påverka salthalten i haven. I områden nära ekvatorn kommer avdunstningen öka, och därmed även salthalten. I områden närmare polerna, så som svenska hav, kommer salthalten i stället sjunka när nederbörd och tillströmning av sötvatten ökar och isar kring polerna smälter.
Förändringar i salthalt och temperatur kan bland annat leda till ökad brist på syre. Detta eftersom skiktningen av havsvatten i djupled blir tydligare vilket förhindrar omblandning och transport av syrerikt vatten till botten. Salthalt och temperatur styr dessutom till stor del den geografiska utbredningen av arter, vilket gör att klimatförändringarna kan få stora konsekvenser för den biologiska mångfalden.
Havens upptag av koldioxid har nästan fördubblats sedan 1980-talet, men det har medfört vissa kostnader. När koldioxid blandas i vattnet förändras havets kemi. En högre halt koldioxid i havet ökar surhetsgraden, ett fenomen som kallas havsförsurning. Ett fenomen som ibland kallas för ”uppvärmningens onda tvilling”. Likt effekterna av klimatförändringarna, kan havsförsurning leda till utrotning av arter eller förskjutningar i ekosystem. Studier visar att nyckelarter så som ormstjärnor i Gullmarsfjorden inte skulle klara försurningen som förväntas inom några decennier. Eftersom många arter är beroende av dem så kan det få stora konsekvenser för hela ekosystemet.
Havsförsurning påverkar en rad biologiska processer så som fotosyntes och förkalkning. Många djur och växter i haven blir drabbade av att havsförsurningen gör kalken mer otillgänglig eftersom de bildar skal och skelett av kalk. Koraller påverkas av både kalkbrist och ökande temperatur. Korallrev tillhör ett av de ekosystem med högst biologisk mångfald i världen, men som också drabbas mest av klimatförändringar eftersom det leder till så kallad korallblekning. Även ögonkorallen som finns vid Kosterhavets nationalpark påverkas av ökade temperatur och surhetsgrad.
Idag är flera havsområden som Svarta havet och Östersjön övergödda. Det beror på ökad näringstillförsel som leder till att snabbväxande växtplankton, cyanobakterier och filamentösa alger ökar. Detta gör det svårt för andra arter att klara sig eftersom mycket av solljuset blockeras. När algerna sjunker till botten så använder bakterierna upp syret för att bryta ned det organiska materialet. Det gör att bland annat Östersjön är drabbat av stora döda zoner där endast bakterier och några få andra mikroorganismer kan leva i den syrefattiga miljön. Övergödningen leder därför till bland annat igenvuxna vikar, försämrad vattenkvalitet och minskad biologisk mångfald.
En del av näringstillförseln sker naturligt, men det är till största del mänskliga aktiviteter som tillför extra näringsämnen i form av kväve och fosfor. Jordbruk, avlopp, industrier, skogsbruk, vägtrafik och sjöfart bidrar alla till övergödning.
Eftersom övergödningen i Östersjön pågått så länge så finns det gamla synder i form av näringsämnen bundna i sediment. Internbelastning är en process då denna näring frigörs. Detta sker framför allt när det finns begränsat med syre på botten. Övergödningen skapar alltså en negativ spiral där systemet till slut göder sig själv.
Trots att övergödningstillståndet fortfarande är dåligt i de flesta delarna av Östersjön kan man se förbättring i Östra finska viken, Kattegatt och Bälten. Enligt Helsingforskonventionen, HELCOM, har tillförseln av kväve minskat med 19 procent och fosfor med 24 procent sedan mitten av 1990-talet. För att minska effekten av övergödning ytterligare bör man kontrollera de huvudsakliga källorna: jordbruket och avloppsvattnet.
Många miljögifter har minskat kraftigt sedan 1970-talet. Ändå behöver samhällets stora kemikalieanvändning minskas ytterligare. Och historien talar sitt tydliga språk: åtgärder gör skillnad.
Nästan alla giftiga ämnen som släpps ut i naturen räknas som miljögifter. Vissa av dessa kan skada djur- och växtliv redan vid låga halter om de finns där en längre tid. Miljögifter bryts ofta ned långsamt vilket innebär att deras effekter kan bli både långvariga och spridas till stora områden. Några vanliga miljögifter är kvicksilver, bly, kadmium, tributyltenn (TBT), DDT, PCB och dioxiner.
De flesta organiska miljögifter är fettlösliga och lagras därmed i fettvävnaden hos olika organismer. Gifterna ackumuleras i högre grad ju längre upp i näringskedjan man kommer. Därför har rovdjur, så kallade toppredatorer ofta blivit mer drabbade av miljögifter än bytesdjur. När vi människor äter fisk som lagrat miljögifter får vi därför i oss dessa. Detta har gjort att det finns särskilda kostrekommendationer för gravida, barn och unga när det kommer till fet fisk.
Havsörn och säl drabbades hårt av miljögifter under 1960- och 70-talet eftersom de är långlivade djur högt upp i näringskedjan. Den svenska havsörnen var nära utrotning eftersom ungarna inte överlevde. Sälarna i Östersjön hade svårt att få ungar och i kombination med jakt ledde miljögifterna till att det bara fanns några tusental sälar kvar. Efter att åtgärder sattes in för att minska halten miljögifter, ökade havsörnen och sälen i Sverige.
Men trots att PCB idag är förbjudet och många åtgärder har minskat spridningen av miljögifter är halterna fortfarande relativt höga. Vissa dioxiner anses vara några av de farligaste miljögifterna eftersom de kan påverka utvecklingen av vår hjärna, immunförsvaret, nervsystemet och möjligheten att få barn. Det beror både på att de är långlivade och att det finns utsläppskällor kvar som Östersjöländerna ännu inte åtgärdat. Dessutom kommer människan ständigt på nya kemikalier som riskerar att nå haven.
En vanlig förorening i haven idag är plast. I våra hav flyter det mer än runt 150 miljoner ton plast och det ökar med 5 till 13 miljoner ton varje år. Beräkningar visar att 80–85 procent av det marina skräpet i EU består av plast. Av detta är 50 procent produkter för engångsbruk och 27 procent fiskerelaterade föremål. Förlorade fiskeredskap så som nät av nylon flyter ofta runt som dödsfällor för djur, så kallade spökgarn. Valar, sälar, sjöfåglar och andra djur kan fastna i dessa och dö.
För att försöka minska problemen med plastavfall i haven har EU sedan 2021 infört ett direktiv mot engångsplast som bland annat gör att man inte längre säljer plastsugrör. Eftersom det tar flera hundra år för plasten att brytas ned i havet sönderdelas det i stället långsamt till mindre delar och blir till slut så kallad mikroplast. Mikroplaster spolas även ut i haven från reningsverk. De kommer ofta från tyger gjorda av syntetmaterial och tillsatser i hygienprodukter och smink. Ungefär 10–30 procent av plastartiklarna lyckas reningsverken inte fånga upp och de hamnar därmed i haven. Om djur äter mikroplast kan de skadas eller förgiftas. När de äter plast uppstår dessutom en falsk mättnad, vilket kan leda till undernäring. I vatten fungerar plastartiklarna som magneter för bakterier och miljögifter vilket gör att djur som äter dem får i sig detta.
Trots att man inte kunnat hitta några större risker för miljö och hälsa med nuvarande koncentrationer av plaster är kunskapsluckorna stora. Detta gör att man i nuläget inte kan uttala sig med säkerhet om riskerna med mikroplast.
TEXT: Lina Mattsson
Det är landets underrättelsechefer som i en ny rapport skriver att nationens säkerhet är hotad av klimatkrisen, något som the Guardian varit först med att rapportera om. Och hotet, menar de, ligger mycket närmare i tid än vi anar.
Arktiska sälar hotas av utrotning, framför allt på grund av klimatförändringar och mänsklig aktivitet, enligt en uppdaterad lista från Internationella naturvårdsunionen (IUCN).
Utsläppen av växthusgaser har gjort haven allt surare. Nu visar en ny rapport att havsförsurningen för första gången överskridit den gräns som anses säker för det marina livet. – Konsekvenserna kan bli riktigt allvarliga, säger Albert Norström, docent vid Stockholm Resilience Center.
Regeringen vill ta bort miljöbalkens förbud mot kärnkraft i så gott som all svensk skärgård. Detta skulle öppna för kärntekniska anläggningar i bland annat Bohuslän, på Öland och Gotland samt i Stockholms skärgård.
Antarktis har klarat sig relativt väl undan från klimatförändringarna. Men enligt en färsk studie börjar situationen på kontinenten allt mer likna den på Grönland.
För människorna på öarna i Stilla havet är havet livsviktigt. Det förser dem med det mesta av deras mat och reglerar deras klimat. En välbekant vän, men för dessa låglänta ö-nationer hotar nu havsnivåhöjningen deras existens. Ironiskt nog har detta hot sitt ursprung långt borta, där utsläpp från industrier som har berikat världens mäktigaste industrinationer är de största bidragande orsakerna till de förändringar som får Elson Kelen, en samhällsledare på Majuro, huvudstaden på Marshallöarna, att frukta för sina barns och barnbarns framtid.
Urfolksjuristen Julian Aguon från Stilla havsön Guam och studentorganisationen Pacific Islands students fighting climate change (PISFCC) tilldelas 2025 års Right Livelihood-pris som också kallas det alternativa Nobelpriset.
Alla delar av haven är under en trippel attack, enligt EU:s klimattjänst Copernicus stora årliga havsrapport. De här förändringarna påverkar oss alla – ekosystemen, samhället och ekonomin, säger oceanografen Karina von Schuckmann.
I juni 2025 dök korallrevforskarna Sylvia Jageroos och Didier Zoccola i korallreven vid Bikiniatollen för att observera korallrevens ekosystem, identifiera koraller och samla in prover. Nästan 80 år efter att amerikanska kärnvapenprov ödelade atollen är det ett överraskande motståndskraftigt och friskt ekosystem de hittar. Tillbaka i labbet ska de analysera fynden för att se om de har hittat korallarter som är ovanligt motståndskraftiga mot klimatförändringarnas effekter.
Nu har sju av nio så kallade planetära gränser överskridits. Den senaste är havsförsurning, som enligt en ny rapport passerat gränsen för vad som är säkert för det marina livet. Och livet i havet känner redan av effekterna.
En av världens vanligaste organismer hotas av temperaturhöjningen i havet. Mängden av den mest förekommande typen av cyanobakterier (prochlorococcus) riskerar att halveras om inte klimatförändringarna bromsas.
I dag, den 22 september, är det återigen dags för hummerfiskepremiär. Det sker klockan 7 på morgonen den första måndagen efter 20 september varje år. En högtidsstund för många västkustbor. Där hotell och restauranger dukar upp specialbufféer med hummerpaket och hummersupéer. Men det finns en baksida på festen. Varje år går tusentals hummertinor förlorade i havet, tinor som fortsätter att "fisk" under lång tid framöver. Vi var med vid förra årets premiär utanför Strömstad.
Riksrevisionen släpper nu en rapport som kritiserar regeringens arbete med att uppfylla hållbarhetsmålen inom Agenda 2030. Klimat- och näringslivsdepartementet vill inte kommentera Riksrevisionens granskning i nuläget.
Personligt om invigningen av Nämndöskärgårdens nationalpark. Vad kommer man ihåg från invigningen av en nationalpark på den plats där man själv bor? En värmande höstsol, absolut. Några mer eller mindre väl valda ord från landets miljöminister? Kanske, mest minns man att hon inte ens var född när nationalparken började diskuteras. En trumpetare och två lite odisciplinerade får? Jo, det är lättast att komma ihåg det oväntade.
Blåstång, hjortron, och tordmule. På Bullerö, som är entrén till Sveriges färskaste nationalpark, finns det mycket att se. Inte minst en sandstrand som hamnat där för att primadonnan Zarah Leander inte ville bada från klipporna.
Redan de gamla grekerna högaktade den gulstrimmiga mullusen - eller kort och gott - mullen. I takt med stigande havstemperaturer har den sedan flera år tillbaka förekommit på svenska västkusten under hösten. Däremot har man aldrig registrerat lek och fortplantning i svenska vatten. Men mycket tyder på att mullen numera är att betrakta som en bofast och reproducerande art. Många grunda vikar längs med västkusten har formligen kryllat av dess yngel i sommar.
För ett år sedan lämnade nästan alla invånare ön Gardí Sugdub i Panama, efter varningar om att deras hem kommer att slukas av havet. Kvar finns tystnad, och en och annan människa. - Jag kommer att dö här, säger 62-åriga Luciana Pérez som har valt att stanna.
Den är uppkallad efter aposteln Petrus och bär ett falskt öga för att förvirra rovfiskar. I Medelhavet är den en uppskattad matfisk. Men nu har den kommit hit, till Sverige. På 20 meters djup i Gullmarsfjorden på den svenska västkusten har Deep Sea reporter mött en högst ordinär och spektakulär fisk: Sanktpersfisken.
Sverige hyllas för sin avfallshantering och sitt engagemang i framtagandet av FN:s globala plastavtal. Samtidigt läcker stora mängder plast ut i våra egna hav. Experter varnar för att plastutsläpp i Sverige – där både mikroplaster, bräddning och avloppsslam bidrar till föroreningar – fortsätter att hota våra vattenmiljöer.
En, för svenska vatten, helt ny art av virvelmask har hittats av dykare runtom på svenska västkusten. Den är stor och dansant och har sitt ursprungliga utbredningsområde vid sydligare breddgrader. Deep Sea reporter har mött den nya virvelmasken vid Flatholmen utanför Lysekil.
Varje år korsar en liten grupp tumlare ett smalt sund från Svarta havet till Azovska havet och återvänder sedan igen, i en naturlig migrationscykel.[1] Sedan förhistorisk tid har dessa svarta havet-tumlare varit isolerade och utvecklats separatfrån andra tumlare, vilket har gjort dem mindre men med en större nos. De är eleganta och söta, med ögon och munnar som alltid verkar le.
Varje minut, varje dag alla veckor, hela året dumpas motsvarande en sopbil full med plast i havet. Varje minut! Och om vi inte gör någonting kommer den här siffran bara att öka. Beräkningar visar att om vi inte får stopp på utsläppen av plast kommer dagens 11 miljoner ton plastutsläpp per år öka till 37 miljoner ton år 2040.
Stora barriärrevet i Australien har drabbats av den mest omfattande korallblekningen som uppmätts hittills, enligt en regeringsrapport.
Stillahavslandet kan vara helt översvämmat inom 25 år på grund av stigande havsnivåer. För att möta hotet från klimatförändringarna planerar Tuvalu nu världens första organiserade flytt av en hel nation.
