Doften från algernas fiende kan varna för gifter
Lukten från hoppkräftor kan användas i ett varningssystem för giftiga algblomningar.
Metoden skulle kunna förvarna om utbrott upp till sju veckor i förväg.
– Man kan se framför sig att man gör prognoser för giftig algblomning ungefär som man gör för vädret, säger Erik Selander, ekolog vid Lunds universitet.
Hoppkräftan är bara några millimeter lång, men den är algernas fiende nummer ett.
Algerna är basen i havets näringsväv, jämförbara med gröna växter på land, och hoppkräftorna är de vanligaste djurplankton som äter alger. Betande hoppkräftor ses därför som ett hot av algerna. När algerna känner doften av hoppkräftor tillverkar de gift i självförsvar.
Skyddas av gift
– Det är ett effektivt försvar, när de är tillräckligt giftiga så ratar betarna dem, säger Erik Selander.
Erik Selander, universitetslektor i ekologi vid Lunds universitet.
Metoden att mäta hoppkräftornas doftämne för att förutspå utbrott av giftalger har i ett forskningssamarbete testats både i Gullmarsfjorden i Bohuslän och i Montereybukten i Kalifornien.
I studien satte man ut små provtagningsenheter som passivt ansamlar doftämnena från vattnet, men hoppkräftans doft ansamlas också i musslor. Eftersom prover regelbundet tas på musslor i de områden där livsmedelsföretag odlar och fiskar musslor och ostron, bedömer Erik Selander att mätningarna relativt enkelt skulle kunna anpassas utan stora extrakostnader för att även få information om halten av doftämne från hoppkräftor.
Framkallar diarré
Bättre giftprognoser skulle ha ett stort värde för fisk- och skaldjursindustrin, enligt Erik Selander. På västkusten förekommer utbrott av diarréframkallande alggifter.
Det finns alggifter som dödar fisk också, i fiskodlingar till exempel. Det skulle vara fantastiskt bra om man fick veta ett par veckor i förväg att risken är hög, så att man kan vidta åtgärder.
Hur luktar då hoppkräftor? Det är inte en lukt som den mänskliga näsan kan känna av, förklarar Erik Selander. Ämnet finns bara i vattnet och dessutom i väldigt låga koncentrationer – men algerna känner av det direkt.
