Krönika: Mitt val – att fortsätta hoppas att havet ska upp på agendan

Jag kände mig som en huvudfoting under valvakan i söndags. Ni vet de där som barn ritar som mest är ett stort huvud och pinnar till armar och ben. Bara intellekt, ingen kropp, inga känslor. På tv-skärmen fladdrade siffror hit och dit i en aldrig sinande ström.

^{Text: Lena Scherman}

Till slut fick vi ett resultat som visserligen bara var en prognos och fortfarande bara var siffror, procentenheter. Jag har varit med förut, borde veta bättre, men saknar ändå de stora visionerna.

Hur ska det bli med havet och fiskarna och oss människor?

Moderaterna slog på stora valaffischtrumman där man stolt basunerade ut att man under mandatperioden stoppat bottentrålning i marina skyddsområden!

Inte en ren lögn, men en sanning med en stor portion modifikation. När beslutet togs gav man också möjligheten att göra undantag och det gjordes – i alla marina skyddsområden. Det blev alltså inget stopp för bottentrålningen.

Socialdemokraterna gav tidigt ett vallöfte om att stoppa det storskaliga trålfisket i Östersjön. Men det kan bli svårt om de ska samregera med till exempel Vänstern som ”bara” vill begränsa industrifisket. Och dessutom har man en EU-politik att ta hänsyn till.

Jag gick och la mig på valnatten som en huvudfoting, men så här några dagar senare, efter en lång promenad längs med havet, känner jag ändå att kroppen fyllts med stärkande havsvindar och en viss tillförsikt.

Oavsett vilken ”sida” som vinner hoppas jag att de planerar för och tänker lite på fiskarna, anemonerna, krabborna, kelpskogarna, valarna, kiselalgerna och ja – på havet i stort. Tillsammans med oss människor.

Mitt val – att fortsätta hoppas.