Plötsligt något helt oväntat mitt ute i Atlanten – Jättebrandsalpen
De världsberömda undervattensfotograferna Göran Ehlmé och Nuno Sá dyker utanför ön St Maria i Azorerna när de plötsligt får syn på något helt oväntat.
De har båda dykt i nästan alla världens hav, bland valar, hajar, mantor, valrossar och späckhuggare, men aldrig sett något liknande.
Vad är det som flyter i vattnet? Något stort, orange och tubformat. My Ehlmé Tange är med på expeditionen och passar på att ta några helt osannolikt vackra bilder på varelsen, eller varelserna, för de är många.
Den här fascinerande varelsen kallas Pyrostremma spinosum, men kallas också Jättebrandsalp.
Text och foto: My Ehlmé Tange
Pyrostremma spinosum tillhör ett släkte av pelagiska pyrosomer — fritt flytande kolonibildande manteldjur som finns i det öppna havet. Varje koloni består av hundratals till tusentals små, enskilda organismer som kallas zoider.
Dessa varelser är så kallade planktoniska filtrerare, vilket innebär att de driver med havsströmmarna och livnär sig på mikroskopiskt plankton genom att filtrera vattnet. Trots att de är enskilda organismer är zoiderna förbundna med varandra genom vävnad, vilket gör att de kan kommunicera och samordna rörelser som simning, vilket gör att kolonin långsamt kan förflytta sig genom vattnet.
Pyrosomer är hermafroditer och reproducerar sig genom en komplex tvåstegsprocess. Under gynnsamma förhållanden kan de bilda massiva blomningar som kan påverka pelagiska (öppna havets) näringsvävar.
Kolonierna är vanligtvis mellan 20 och 50 cm långa, men exemplar på upp till 10 meter (med en diameter på upp till 1,2 meter) har observerats – ibland kan de nå nästan 20 meter.
Dessa organismer har viktiga ekologiska funktioner: de erbjuder mat, skydd och bosättning för andra djuphavsarter. Dessutom bidrar döda pyrosomkolonier till den marina kolcykeln genom att sjunka till havsbotten, där de blir en födokälla för andra djur. Pyrosomer äts av havssköldpaddor, fiskar, albatrosser och till och med en art av sjölejon.
De förekommer oftast i de övre skikten av varma och tempererade cirkumpolära vatten, även om vissa arter lever i djupare delar av havet. Vissa pyrosomarter har visat sig utvidga sitt geografiska utbredningsområde som svar på stigande havstemperaturer, vilket har okända konsekvenser för de redan existerande ekosystemen.
